Dör för dig - A Wolfstar Story

SÅ BRAA

Remus Granger

Tror du menar Sirius i denna meningen:
”Ja, jag och Remus är ihop, problem?” frågade jag och pratade fort.

Sorry, helt förvirrad då -.-' ÄNDRAR!

Jättebra!

Oj då glömmde visst att skriva att kapitlet var bra men det VAR JÄTTEBRA!!!

TAACCKKK LILLEDU! (sorry vart tvungen x))



TACKIS FINIS!

Kapitel 18- Erkännandet

Sirius

Den sista dagen innan lovet hade Lily fortfarande inte spridit nyheten. Jag var uppriktigt sagt förvånad, för även om hon var sjysst hade jag trott att James skulle säga något redan nästa dag. Men hon hade hållit sitt löfte, och jag var nöjd med det.
"Sirius, vad tänker du på?" sa James.
Han studerade mig ingående där han satt i sin fåtölj och gjorde ett tappert försök att skriva en uppsats. Uppsatsen var antagligen den till trollkonsthistorian som egentlgen skulle in igår, men Binns älskade James och lät honom lämna in en dag för sent. För en gångs skull hade jag lämnat in den inom tidsgränsen. Även om jag helst inte erkände det för mig själv hade det nog en del med Remus att göra. Den lilla varulven hade mer än en positiv påverkan på mig.
"Jag... Typ..."
"Du har blivit så konstig," sa James och la huvudet på sned som en kär liten tjej.
"Vad då menar du?" sa jag irriterat.
Det var ju sant, att jag förändrats, men om James som var i pricip blind när det gällde känslor såg det var det illa.
"Jo, alltså, du har liksom börjat plugga och så..."
"Och vad kan det bero på?" sa jag ironiskt.
"Att du är gay kanske," sa han likgiltigt.
Jag satte min lakritsstav i halsen, vilket resulterade i att jag inte kunde andas, blev röd i hela ansiktet, och på så sätt dolde rodnaden.
"Va?" väste jag fram medan jag försökte andas.
"Jo, alltså, du pluggar ju så mycket..."
"Alltså James, broder, ibland är du så korkad att jag nästan svimmar. Remus pluggar ju, är han gay då också?"
"Men han är ju det, det har jag vetat sen tvåan," suckade James och himlade med ögonen. " Han är ju skitkär i dig."
Jag hostade till igen, och James fortsatte:
" Och du är ju skitkär i honom också, så..."
"Vem har berättat för dig? Lily?" sa jag och kokade inombords.
"Nu, min lilla gaybroder, tror jag att du försade dig riktigt ordentligt. Och för att svara på din oställda fråga, jag är inte blind."
"..."
Jag fick inte fram något, utan smällde bara igen min bok och reste mig. Sen halvsprang jag upp till sovsalen och kastade boken på första bästa säng, som råkade vara Remus. Tyvärr låg han där i, och fick den rakt i huvudet.
"Vad fan gör du?" sa han, men när han såg att det var jag lyste han upp lite.
"Sorry. Såg dig inte. James," sa jag kort och sjönk ner på min säng.
"Mig gör det inget," sa Remus.
"Men jag har ju ett rykte..," sa jag.
"Ha! För det har ju inte jag?"
"Visst, men du bryr dig inte."
"Sant."
Han plockade upp min bok som trillat ner på golvet och läste på baksidan. Den var till vårt prov i förvandlingskonst, och var otroligt intressant för att vara en skolbok.
"Den här är bra," sa han.
"Mhm," sa jag nervöst.
Han skrattade till.
"Men lugna ner dig. Det blir bra."
Han kysste mig mjukt och jag slappnade av igen.
"Jag ska sova," sa jag och gick bort till min säng.
"God natt."


Förlåt för kort kapitel men jag måste sova X|

Jag fick allvarliga andingsproblem av detta kapitel. Eller TYP allvarliga...
Om jag skulle nämna alla gånger jag höll för munen för att inte skratta högt (min föräldrar sover i rummet bredvid) och hur jag ramlade ner på kudden skulle nästan hela kapitlet vara kopierat.
Skit bra men en sak:
"Den här är bra," sa jag.
"Mhm," sa jag nervöst.

Ska det stå så?

Jag får typ skrattattack varje gång jag läser en ff xD Och allvarliga andningsproblem av att man försöker att inte börja gapskratta hahhhha!

Tänk på mig som inte fick skratta alls!
Första gången jag behövde skratta ramlade jag ned med huvudet på min kudde och böjda ben efter att ha suttit på sängen mot väggen.
Andra gångerna höll jag för munnen.
Vi får vara 'glada' att jag lyckades hålla mig tyst.

Jättebra, Jättebra, JÄTTEBRA!