To be a hero is not Easey (prs)

"Hur kan folk skriva på det här viset" mumlade Haenim lite osäkert medans hon försökte arbeta.

Vince suckade lågt han skulle aldrig förstå sig på kärlek allt han förstod sig på var böcker.

Efter att skolan hade slutat gick Haenim hem för att se hur Dalnim mådde.
Haenim hade varit orolig för sin syster hela dagen.

Vince gick tyst hem han log de blir kanske glada när de få reda på hans krafter. Eller kanske inte tänkte han fundersamt medans han gick.

Haenim gick in i huset & såg sig omkring efter Dalnim.
När hon hittade Dalnim så log hon lite grann.
"Hur är det?" frågade Haenim lite oroligt.
"Jag är okej antar jag... vi ska möta Vince sennare i kväll" sa Dalnim efter att ha tänkt efter.

Vince gick senare på kvällen till mötesplatsen han såg sig on efter tjejerna kanske han skulle få mod att förklara sina känslor för Dalnim.

Dalnim & Haenim dök upp efter fem minuter. De båda såg mot Vince.
"Dåsa då är vi här" sa Dalnim lite osäkert.

Vince fick då fram fyrverkerier från händerna och sköt upp dom mot himlen.

Dalnm & Haenim såg på Vince med häpna blickar. De kunde knappt tro på vad de såg.
"Vince du kan framkalla fyrverkerier ?" frågade Haenim en aning chockat.

" Ja det kan jag " sa Vince och var nervös över vad de nu skulle tycka om honom.