Elefantprinsessan [♥Linn♥ och Jessica Lawiise]

"Nej. Jag har väntat i 16 år." viskar jag.

"Det var farliga tider. Kungen hade blivit dödad. Din mor Nefari var nedstämd länge, men hon litade på mig. ", började Omar. "Jag vill att du läser brevet Rue." Jag står bara där och tittar på.

"Jaha." säger jag kyligt. "Alex hade rätt. Dig kan man inte lita på." Sen går jag ut ur rummet.

Jag stannade kvar. "Jag ska få de att läsa brevet.", säger jag.
"Men.... Jag vill inte bo kvar i min gamla värld. Och jag undrar.... Alltså Vashan bor ju här i palatset tror du det finns en möjlighet att jag kan få bo här. Jag har ju faktiskt hemma här.", frågar jag nervöst.

Jag går ilsket tillbaka till Anala, men Vashan är där.
"Sa inte Alex åt dig att hålla dig borta från Anala?" fräser jag.
"Ja men din syster har starka magiska krafter och dina har jag inte sett." säger han hånfullt.
Jag känner mig rasande och skickar en formel mot honom. Han parerar och skickar en mot mig. Snart är vi inne i en stor strid.

"Det finns ett rum med ditt namn på här. Två våningar upp.
Men snälla få de att läsa brevet jag...Jag vill inte förlora de.", säger Omar. "Jag ska försöka.", svarar jag.
"Men varför berättade du inte det för de tidigare. Förstod du inte att du sårar de.", frågar jag.

"Du kommer aldrig undan med det här!" skriker jag och duckar från Vashans formel.

"Jag ville bara att de skulle vara trygga.", svarar han och tittar ner på golvet. "De kommer nog över det...", säger jag tillsist.

Jag går ut ur palatset och ser Vashan och Rue i en strid.
"Vashan håll dig borta från oss och Anala. Våga bara inte skada Rue.", ropar jag argt åt Vashan.

Jag hör Lori skrika och förlorar mitt fokus på striden. Jag slungas bakåt och slår huvudet i ett träd. Sen blir allt svart.

Vashan vänder sig mot mig. Jag gör en rörelse som skadar och den träffar. Han ramlar på marken. "Rue!", utbrister jag och springer till henne.