Öppet fantasyrollspel!

soony sonny love

Med hjälp av mina vassa tänder och klor sliter jag i huvudet på en av kattdjuren. Hon reser sina tassar och river mig på armen.

Jag rusar fram till en av pumorna och drar fram kniven som jag alltid har i mitt bälte. Med hjälp av den skär jag av huvudet. Bredvid mig har Gray just slitit av huvudet på en annan. Då ser jag en av dom lyfta sin tass och riva flickan med kattögonen på armen och rusar åt det hållet för att hjälpa henne. Då hör jag ett svischande ljud bakom mig och lyckas nätt och jämt undvika att få en av pumornas klor i sidan. Men jag lyckas inte väja undan helt och får ett rivsår på vänsterhanden. Jaja, det är i alla fall bättre en ett i sidan även om det gör väldigt ont. Men nu måste jag hjälpa tjejen med kattögon. Det är konstigt, hon värkar plötsligt ha fått klor och huggtänder tänker jag medans jag försöker
döda en av pumorna som står i vägen.
Jag känner hur det svider i min skadade hand men jag har inte tid med att bry mig om det.



Det blev rättså långt...

Jag vrålar rätt ut när klorna borrar sig in i armen. Jag faller omkull och hinner precis skymta Skogsalven, i färd med att kasta sig mot oss. Med stor möda sparkar jag puman, rakt mot lungorna. Jade är nästan framme vid oss när puman hoppar av mig och rusar mot kentauren.
"VICI!", vrålar jag, panikslagen, innan smärtan tar över och min blick blir ostadig.

Jag sprinnger mot kattöga och försöker separera puma och huvud.
-Hjälp! ropar jag.

Jag hör Vici ropa på hjälp.
Vem ska jag hjälpa? Båda behöver hjälp...
"GRAY!" ropar jag.
Gray kommer genast springande.
"Kan du se till så att ingen puma skadar flickan med kattögon medan jag hjälper Vici?" säger jag snabbt och börjar springa mot Vici utan att vänta på hans svar.

Jag springer fram, drar en kniv som alltid sitter i mitt skärp och ger puman ett dödsbringande hugg i halsen. Nu börjar resten av monstren dra sig tillbaka. Och solen börjar gå upp

Jag ser hur solen går upp och pumorna börjar dra sig tillbaka.
Äntligen!

Jag tror att det första vi behöver nu är att vila. Sedan kanske lite frukost? frågar jag och känner hur min mage mullrar som åskan

Jag nickar utmattat och kastar mig ner på en blodlös fläck på marken