Slytherin Romantik

Zack lutar sig framåt mot bordet och stödjer sin bastanta kropp på sina armbågar.
"Jasså, men de tär ju sjukt bra. Då slipper du ju allt det där negativa." säger Zack med ett litet leende,
"Vet din mamma om det ännu då?" frågar han sedan och tittar på henne med ögon som visar att han är fullt fokuserad på henne och vad hon berättar för honom.

" Nej det vet hon inte och jag kan se framför mig hennes reaktion när jag berättar att jag inte kommer komma hem till den kärringen" sa Julia och flinade.
" Unga dam hur vågar du beblanda dig med din faster hon smutsar ner renblodiga genom att gifta sig med en mugglare jag förbjuder dig att bo hos henne" härmade Julia med sin mammas stränga röst.

Zack måste hålla för sin mun för att inte skratta rakt ut i det annars tysta biblioteket. Guu så söt hon är..! Tänker han och kväver sitt gapskratt så gott han kan.
"Haha, jag kan riktigt se det framför mig. Jag slår vad om att hon hytter med pekfingret också." säger han och skakar sitt huvud så att luggen faller ner i hans ögon. Hans trycker bak håret med ett drag och ser med glada ögon på Julia.

" Det kommer hon göra också men jag orkar inte bry mig om henne längre hon har sabbat min liv så det räcker" sa Julia och flinade mot honom.

Zack lägger huvudet på sned,
"Jag är ledsen att din mor varit sådan mot dig." säger han med enkel och helt ärlig röst.
"Mina föräldrar kan vara lite besvärliga ibland också... Jag förstår att det är jobbigt." mumlar han och pustar lite innan han ser på Julia med klara ögon.
"Men det blir bättre, hoppas jag. Det kommer en tid då man kan välja att klippa alla band eller försöka rädda dem." Zack ger Julia ett snett leende och skrockar lite.

Julia nickade och kollade ut genom fönstret med en drömmande blick.
" Ibland tänker jag på hur det skulle vara att ha någon annans som min mamma någon som visade mig kärlek och visade mig uppskattning inte någon som bara klagade på allt jag gjorde" sa hon.

Zack spänner sig lite, orden Julia säger träffar en öm punkt i hans hjärta. Han själv söker kärlek och värme i sina föräldrar men det enda som lämnar deras läppar är klagovisor över honom. Han knyter sin näve tills knogarna blir vita.
"Jag måste gå." säger han och drar snabbt ihop sina grejer.
"Förlåt Julia." mumlar han medan han reser sig hastigt från stolen så att dess ben skrapar mot stengolvet.

Julia kollade tyst upp på Zack.
" Okej" sa hon tyst och kollade snabbt ner på sina händer.
Hur kunde hon vara så idiotisk och säga så därför tänkte hon argt och kämpade mot gråten inom sig.

Zack ska precis börja gå när han ser hennes ledsna uttryck. Han lutar sig fram och kysser hennes hastigt på kinden innan han försvinner ut ur biblioteket. Han halvt springer till Slytherin för att lämna sina böcker innan han tar sig ut på bakgården. Han stannar mitt på den gamla bron och med händerna greppande om räcket kväver han ett vrål. Hans knogar blir vita och hans armar börjar skaka. Man kan hör hur trät börjar knaka under hans styrka. Han släpper taget och drämmer nävarna i räcket. Det flisar sig och brakar till.

Zack håller tillbaka sjön utav tårar som vill tränga fram i hans ögonvrår. Jag tänker inte fälla en enda tår över dem. Inte en enda. Tänker han argt och rätar upp sitt huvud så att han ser ut över sjön och skogen. jag önskar att jag hade någon... Men jag vet inte om jag kan lita på Julia, eller Raven... Eller någon annan... Tänker han vidare och ett tryck lägger sig över hans axlar. Som om världen brakar ihop över honom.

Julia kollade tyst efter honom och packar ihop sina saker. Hon går mot sällskapsrummet men hennes tankar är någon helt annanstans. Hon dumpar sina saker på sin säng och sätter sig framför brasan.
" Snyggt Julia du har precis gjort bort dig totalt för Zack" muttrade hon surt för sig själv.