103 dalmatiner (Prs)

- Jag har en god vän som kan intyga att Joey är min, sa jag.

Alonzo såg på Cruella.
- Vart ska du?, sa han.

Jag såg upp på honom. Jag ville kunna lita på Melwin.

-O..Okej,sa jag tyst



-Jag ska titta och eventuellt köpa en hundgård,sa cruella

- Vänta lite så ska jag ringa honom, sa jag. Hon kanske trodde att jag skulle säga åt honom att han skulle ljuga om honom. Så därför skulle jag be Sven komma hit när Becca hörde.

Alonzo nickade.
- Trevligt. Vi ska se till så att Mr le Pelt är borta när ni ska iväg, sa Alonzo.

-Okej,sa jag och suckade. Fan vd jobbigt allt blev. Om han nu talade sanning så var mannen som ringde en lögnare. Och flickan ville bara ha Joey gratis,om det ens fanns en flicka.



Cruella nickade.

Jag tog upp mobilen och slog Sven's nummer och hoppades att han skulle svara nu. Det gick flera signaler men inget svar.
- Inget svar.. Undra vart han är, sa jag.

Alonzo gick upp på sitt rum, där kunde man se infarten till huset bättre, han tittade ut efter le Pelt.

Jag såg på honom.
-Det gör inget..,sa jag och reste mig upp.


Cruella drack nervöst upp sin mjölk

- Jag ska få tag i honom. Om du inte litar på mig så kan du få behålla joey här tills han svarar, men ge inte bort honom då, sa jag.

Alonzo fick syn på le Pelt's bil.

-Melwin...jag tror dig,behåll joey du,sa jag och log. Melwin verkade vara alldeles för snäll för att ljuga.


Cruella gick mot ett fönster och tittade ut.

Jag log.
- Tack, sa jag.

Le Pelt satt i bilen och rökte. Han såg på sina betjänter som försökte ta sig in i huset.

Jag såg på Melwin. Han var pålitligare än mannen i telefon.



Cruella backade nervöst. Hon såg på klockan. Om en timme skulle hon vara vid hundgården.