Julens stjärna ~Julkalender~

15 december- Påskharen

*Det här hände igår*
Katie och tvillingarna blir tillfångatagna och tas till Påsharens palats...

*

Jag såg uppåt. Taken på insidan var, om möjligt, ännu coolare än utsidan av slottet. Det var statyer av harar överallt och det regnade godis från taket, som av någon mystisk anledning försvann när det nuddade marken om man inte tog det i luften och åt upp det. I mitten så stog den en stor fontän som det sprutade sockervadd ur och det hängde en stark och söt lukt av socker i luften. Hararna ledde oss genom entréhallen och in genom en stor, gyllene port på andra sidan. Och där inne, på en polkagrisrandig tron, satt påskharen.

Jag vet inte hur jag ska beskriva honom, för hur jag än gör så kommer det inte att bli rätt. Han var som en gigantisk, fast fortfarande normalstor hare. Han verkade inte ha någon speciell storlek. Han hade på sig en gyllene mantel och det verkade lysa runt omkring honom. När han talade så vekade luften vibrera av stolthet och hans röst var stabil och stark.

"Vandare från Tomtelandet. Vad för er hit till mina domänder?" han log, och höll ut armarna lite smått, som om han ville krama om hela salen. Jag kunde inte riktigt bli så arg på honom som jag hade tänk mig, men jag var ändå (enligt mig själv) rätt så bestämd och häftig när jag tog till orda:

"Det vet du mycket väl! Du har tagit Jultomtens magi, och du vill inte att det ska bli någon jul! Ge tillbaks den, nu!"

Påskharen slutade att le och rynkade pannan. Han verkade inte förstå vad vi pratade om.

"Jag ser på era bekymrade ansikten att ni inte narras med mig. Dock så förstår jag inte vad ni menar. Skulle jag ha stulit julens magi? Jag tycker lika mycket om julen som alla barn i världen, om inte mera, eftersom jultomten är en gammal vän till mig. Säg mig, vad har ni för anledning för att kasta ur er en sådan anklagelse."

Det märkligaste med både honom, och jultomten, var, och är fortfarande, att han inte blir arg, fastän han ur mänsklig (och nissig) synpunkt borde vara det. Påskharens röst var alltjämt varm och glad.

"Öh...Alltså...", började jag. "Morgan...Morgan sa att hon hade sett di...jag menar er ta magin." Jag trodde verkligen att jag skulle verka oartig om jag kallade honom 'du', särsilt eftersom våra så kallade argument verkade helt plötsligt väldigt svaga. För första gången verkade Påskharen visa någonting som liknade ilska. När han talade igen så hade hans röst ett lätt sting av irritation, även om vi enkelt kunde höra, och se, att den inte var riktad mot oss.

"Då förstår jag varför ni har vilseletts. Jag kan dock försäkra er om, att jag inte har tagit julens magi. Julen betyder allt för mycket för så många för att jag skulle kunna begå ett sådant brott. Men då återstår frågan, vem har tagit magin, och hur ska vi få tillbaka den innan den tjugofjärde december?"

Jag tittade ljupt in i Påskharens ögon och behövde inte tvivla en sekund på att han talade sanning. Men jag undrade samma sak. Vem hade tagit magin? Och var inte den uppgift vi tagit på oss för stor? För hur skulle tre små barn kunna hitta julens magi, ens med hjälp av Påskharen? Om han nu ville hjälpa oss, han kanse hade viktigare saker för sig. Vi var tillbaka på ruta noll, och vi hade absolut ingenting att gå på.

*

Ja, hur ska det gå nu? Vad är det barnen har missat, och kommer dom hinna hitta ett spår till julmagin i tid för att komma fram till den? Ni kommer närmare svaret om ni läser Julens stjärna i morgon!

Jaaaaa äntligen
Så super bra . Påsk haren du var snäll och jag hoppas du hjälper dem. Hmmm undrar om Morgan har tagit magin.

Jag VISSTE att det var något med Morgan... Eller var det kanske någon som såg ut som påskharen? Eller ÄR Morgan en förrädare? För vem isåfall? Hmm...

Superbra!!!!!!
Åh, H@nna hur kan du skriva så braaa??
Vad kommer hända nu??
Åhhh, jag längtar såå mycket tills imorgon!!
♥♥♥♥♥

Tack♥♥ Du är underbar!! ♥

Detsamma ♥

Vart är vårat kapitel då

16 december- Nödbrev från Jultomten

*Det här händw igår*
Katie, Twixie och Trixie anländer till Påskharens palats. Där så får dom en förvånande nyheten att Påskharen inte har tagit magin. Men vem har då tagit den?

*

Jag gled ner längs väggen. Påskharen hade gått för att prata med någon av hans vaktkaptener och vi var endamma i tronsalen. Mitt huvud snurrade av frågor. Vad skulle vi göra nu? Vem hade tagit magin? Hade vi missuppfattat vad tomten hade sagt? Han kanse hade sagt påsk...någonting annat än haren iallafall. Jag såg upp på tvillingarna som fortfarande stog upp. Deras blåa ögon borrade sig in i mina. Jag hade hunnit taga till orda: "Tja...då återstår väl bara att..." när påskharen kom in i rummet. Han var alltjämt ljugn fastän att hans päls såg ut at ha antagit en blek nyans.

"Det här kom örnarna med", sade han med ljup och lugn röst och sträckte fram brevet. "Det är nog bäst att ni läser det."

Jag sträckte ut min hand, jag kunde inte hjälpa att den darrade lite, och tog brevet. Jag öppnade det och läst högt en text som var skriven slarvigt, som om det var skrivet mycket hastigt och snabbt.

"Katie!", läste jag. "Jag vet att du inte litade på Morgan, och jag vet nu att du hade rätt i det. Morgan är trogen Halloween och har stormat mitt slott med sina trollarméer med målet att förstöra julen. Det var också hon som tog magin. Om du läser det här så vet jag att du har tagit dig oskadd till Påskharens palats. Försök att komma tillbaka och hjälpa oss! Twixie, Trixie och du är julens enda hopp!

Jultomten"

Twixie och Trixie spärrade upp ögonen.

"Är Morgan en....förrädare?" sade Trixie svagt och slog sig ner på en stol. "Jag vet att hon inte alltid har varit så...snäll...men hon har liksom alltid funnits där..."

Jag bet ihop läpparna för att inte säga 'vad var det jag sa.' Jag kände att tvillingarna var nedslagna nog som det var.

Påskharen reste sig upp. Det kom som en chock för mig eftersom jag inte ens hade märkt att han satte sig ner.

"Jag vet vem hon är. Den 'tomte' ni kallar Morgan är egentligen ett troll, som heter Quixel. Quixel är ett halloweentroll. Hon är en formskiftare. Hon jobbade för mig förut, utklädd som en kanin. Hon dödade min bror och bytte form till honom, och det tog mig flera år att upptäcka bluffen. Jag fruktar att den riktiga Morgan är död, eller fängslad, sedan länge. När vi upptäckte hennes bluff så förvisades hon från alla högtiders land. Nu så måste hon ha hittat ett sätt att komma tillbaka."

Twixie höjde huvudet. "Men det är försent! Vi hinner aldrig tillbaka innan julafton!"

Jag såg på Påskharen.
"Ja!" sa han innan vi ens hade frågat. "Här har ni lite påskmagi som hjälp. Med den hinner ni tillbaka! Jag själv måste ordna upp några affärer innan jag kan ansluta mig till er! Ta magin,och ge er av! Vi har inte en sekund att förlora!"
*

Ja, vad ska hända nu? Kommer barnen att kunna konfrontera Quixels arméer ensamma? Och vad i all världen har hänt med den riktiga Morgan?

Förlåt för ett dåligt kapitel! Jag hann inte skriva det tidigare, och nu så blev det lite sent! Sorry för det!!♥♡♥♡

det var inte alls dåligt!!!

AWSOME bra super bra så mycket ♥ till julens★