Något nygammalt

Under hela samtalet stod Laura tyst och såg ner i golvet. Hon ville inte göra något ofördelaktigt som skulle väcka hans vrede. Visst skulle hon erkänna hade hon slagit upp en blick på honom för hon var nyfiken på hur han såg ut på nära håll. För att vara ärlig så var bilder som var uppsatta på honom om i trollkarlsvärlden lite överdramatiska. Hon förstod att han ville visa sin makt och skrämmas, dock var han skrämmande så det förslog till vardags att det räckte.
Då de väl var utanför dörren och på väg mot biblioteket öppnade Laura äntligen munnen och såg på Cara med en road glimt i ögonen.
"Lite galen?" sa hon och de gick in i biblioteket.
"Mycket galen, snarare, men säkert en fin far." sa Laura vänligt och log trots att en sorg fanns i hennes ögon för sin egen fars skull.

Cara skrattade roat åt Lauras kommentar och Irma gav henne en sur blick men hon bara blängde tillbaka.
"Jag vet inte det, han kan vara normal med, jag skulle kalla honom lite galen, medan Bella är mycket galen, men ja jag kan ju säga att jag inte har fått några direkt tråkiga föräldrar" sa hon och ryckte på axlarna och slängde sig ner i en fåtölj.
"Han har bra och dåliga stunder, precis som alla föräldrar, skillnaden är att andra barn får indragen veckopeng, jag får förbannelser kastade över mig, o andra sidan är det normalt hemma hos mig så jag kastar tillbaka" sa hon och blinkade roat åt Laura innan hon såg sorgen hos henne.
"Jag är ledsen att din far är död och att min far är orsaken till det" sa hon och kramade hennes hand försiktigt.

Laura log svagt till Caras skratt, hon ville inte stöta sig med Irma. Hon stötte sig aldrig med någon lärare eller var uppkäftig. Hon var en mönsterelev i mångt och mycket, men det betydde inte att hon jämt gjorde som de sa. Hon gjorde som de sa då de såg på, det som inte kunde lämna bevis, det behövde de inte få veta.
Hon lyssnade på Caras berättelser och log snett.
"Ja, det låter ju originellt, hur överlever ni?" sa hon undrande med ett roat uttryck på läpparna.
Då Cara tog upp hennes far vände Laura bort blicken och ryckte lätt till vid beröringen men slappnade sedan av, det var bara Cara.
"Det är inte ditt fel, sen var det inte din far personligen även om han är orsaken till det hela." mumlade hon urskuldande fram.

Cara ryckte på axlarna.
"Ja man lär sig överleva och det är inte direkt att vi slänger dödsförbannelse på varandra, men man lär sig att vara beredd jämt och att försvara sig" sa hon och log, det var kanske inte det mest välkomnande sättet att lära sig på, men antagligen det mest effektiva då man lärde sig fort.
"Jag är för att du ser det så, jag är inte mycket till mördare" sa hon och la huvudet på sned och suckade. "Jag misstänker dock att det är fler människor som kommer tvingas dö innan kriget är slut" sa hon nästan sorgset.

Laura la huvudet på sned och såg fundersam ut.
"Kanske ett bra sätt att lära sig på. Det vi lär oss här på Hogwarts är bristfälligt, inte ens det Potter lärde oss i DA räcker." sa hon och ryckte på axlarna. Det var ingen hemlighet att hon varit med där. Men hon hade innan deras upptäckt sökt till inkvisitorspatrullen, samt övertalat Umbridge att hon att hon tvingats så hon inte kunde gå ur. Som hon förutspått hade Hermione kastat en förbannelse över det hela, men Laura hade kommit undan då hon inte avslöjat dem. Hon hade gått med i DA för att lära sig något, det var hela poängen med det hela.
Hon såg åter på Cara och nickade.
"Troligen, tror att det kommer dra ihop sig till något stort. Med Potter och din far på var sida med anhängare." sa hon enkelt.

"Beror på hur mycket man tål och beroende på hur mycket skada man är villig att ta" sa hon och ryckte på axlarna och skrattade sedan. "Det är för att Potter är en inkompetent idiot som inte kan något. Att han ens har överlevt så här länge är et under" sa hon med en fnysning och nickade sedan.
"Ja det kommer väl det och jag hoppas att min far överlever, om han vinner eller inte spelar mig faktiskt inte så stor roll så länge han lever" sa hon och ryckte på axlarna. "Sen om Potter dör gör mig inget heller" sa hon åter och log.

"Potter är inte inkompetent, han ser enbart saker i två delar. Gott och ont samt rätt och fel." sa Laura fundersamt, som att hon verkligen funderat på den saken.
"Men det är det jag tror hans svaga punkt är. Ibland behövs det säkert av bägge." sa Laura uppriktigt och mötte hennes blick.
"Jag förstår att du vill det och för din skull hoppas jag det. Harry spelar mig inte så stor roll vad han än gör. Han har aldrig gjort något för mig." fortsätter Laura och ler svagt.
Hon petar sedan på sin handled och visar den för Cara.
"Kan du om något sådant?" frågar hon, handleden smärtade och var blågul, en kraftig stukning kanske? Laura visste inte, mer än att Alecto var orsaken.