Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack plockade undan lite mer i hennes rum, som att forsätta sin städning från gårdagen då hennes fråga kom. Han såg på henne. "Jag vet inte miss....Jag har aldrig haft några drömmar" mumlade han. Han hade alltid varit dömd att vara tjänare, det bästa som kunde hända honom var väl om han kom högt upp i att jobba hos någon, om han kunde bilda familj någon gång.

Sabina såg klentroget på honom och började äta utan protester.
"Drömmar har väl alla? Även om det bara är att pryda matbordet med en bukett blommor." log hon mjukt. Hon var vacker då hon log, det förändrade hela hennes yttre. Solen sken in på det blonda håret så att hon såg ut som en ängel. En ängel som alltid gick i svart, svart med långa ärmar och hög krage.

Jack log svagt. "Jag vet inte...Jag har aldrig haft drömmar nästan, inte kunnat ha...". Men när han tänkte efter kanske han hade något. "Jag vill vara manlig, inte såhär liten och klen" mumlade han även om det var en omöjlig dröm. "Jag vill skaffa familj någon gång, men jag är ingen bra partner".

Sabina studerade honom öppet och nickade.
"Du är klen, men du har inte fått träning heller. Mitt erbjudande står öppet och man börjar i liten skala och tränar sig upp." sa hon och höjde sedan förvånat på ögonbrynet och ställde från sig brickan.
"Varför skulle du inte vara bra? Du är väl snäll och söt som ett lam." sa hon och skrattade ljuvt.

Jack skakade på huvudet. "Det är värt ett försök miss men...". Han suckade djupare och plockade upp en kudde han missat kvällen innan och la den på sängen innan han började bädda den. "För jag kan inget vettigt, och jag är bara blyg och tyst" mumlade han. Han kunde bara städa och laga mat, vilket egentligen var ens frus uppgift.

"Jag har en skola för barnen och för de som vill." sa hon, av tjänstefolkets barn och av byns, de som ville och kunde.
"Sen kan du lära dig något nytt, vad du vill. Det är inte många som jobbar här." sa on och tystnade sedan. Hon var egentligen godare än vad hon visade och brydde sig mer. Det var bara de gånger demonerna kom över henne.

Jack sa inget på ett tag, gå i skola? Träna? Allt blev överväldigande då han aldrig fått lära sig mer än att skriva sitt namn och kunna visa ord. "Tack miss, ni är generös" mumlade han sedan och bugade lätt.

Sabina ryckte på axlarna och såg moloken ut.
"Tacka mig inte, jag har överflöd av pengar min farbror lurat av folket och min familj var likadan. Jag bara betalar tillbaka, gör livet drägligare." sa hon tyst. Hon skulle göra av med alla pengar och sedan dö, gå och hänga sig hade hon tänkt.

Jack bäddade klart sängen och såg på Sabina, hon var till och med lite, lite längre än honom. "Jag förstår, men mig har du redan betalat tillbaka mer än tillräckligt".

Sabina skakade på huvudet.
"Nej, det har jag inte och det kommer jag aldrig göra. Alla lever i ständig skräck för mig och det gör du med." sa hon och suckade.
Hon ser honom in i ögonen då de nu står ganska nära.
"Alla ska ha det bra, ska bli lyckliga. Finn dig en bra fru och skaffa familj. Jag betalar allas underhåll för alla familjer. Så kanske ni kan klara er sedan när jag inte är här." sa hon kryptiskt.