The Mafie Boss's children(Dragon Fantasy)

Tristan började röra sömnigt på sig då hon steg upp.
"God morgon." gäspade han och satte sig upp sömnigt. Ronja vaknade med ett ryck men lugnade sig då hon såg Mia och Tristan.
"Ingen mer än oss här." sa Tristan lugnande till Ronja och såg på Mia.
"Har du hört av Kevin?" frågar han istället med en rynkad panna.

Mia log svagt mot dem. Hon satte upp håret och nickade sakta. "Jag träffade honom i förgår, han lever men skulle kunna må bättre". Då knackade det på dörren och en vakt kom in. "Black Mats är här, kvinnan ska dit och Tristan får komma om han vill". Mia gick lydigt ut och följde medvakten.

"Vänta." sa Ronja i panik och tog sig upp och tog tag i Mias hand.
"Lämna oss inte." bad hon och Tristan kom efter och satte Ronja på sina axlar.
"Hon lämnar oss inte, ska bara prata med hennes far. Hon måste ju också vara hemma." sa han mjukt och tog Mias hand i sin då de gick. En ny oro för Kevin hade åter fördunklat hans sinne.

Mia log mjukt. "Jag kommer tillbaka, jag måste prata med min far". Hon kramade om Tristans hand igen och de ledes in i en stor sal. Hennes och Tristans far diskuterade men tystnade då de kom in. Mias far harklade sig. "Vi har bestämt att slå oss ihop...Våra maffior...". Han tog en paus. "Och våra familjer med, ni ska bli ett par, om Tristan går med på det".

Tristan blev som tagen på sängen och stirrade på dem, alla såg på honom.
"Ja...." sa han lite generat, harklade sig och lyfte ner Ronja tog hennes hand.
"Vi bör fråga Mia om det med. Jag är med på att ge det ett försök, men funkar det inte gör det inte det. Jag vill inte att någon av oss ska känna sig tvungna." sa han bestämt och mötte deras blickar.

Mias far nickade, det var rimligt. Hon nickade med. "Jag säger som Tristan". Hon tog Ronjas andra hand i sin och fäderna viftade bort dem. "Gå och ät". Mia vände sig om och insåg då hur hungrig hon var. Hon hade varken ätit eller rökt på en dag Hon kände sig lärt yr och lutade sig mot Tristan.

"Jag skulle uppskatta om Kevin kom hit med, i oskadat skick." sa han innan han vände sig om.
"Kom alla mina små kvinnor, så går vi och äter." sa han roat och la en arm om Mia och tog Ronja i handen. Då de lämnat rummet tog Tristan ner dem till köket och satte dem vid ett av köksborden.

Mia log och följde med. Hon hade inte ätit något på mer än ett dygn och var utsvulten. Hon lutade sig mot Tristan och såg på Ronja. "Se, jag lämnade inte er" log hon och de kom till köket. Hon satte sig och började äta på en soppa som dukats fram. Hon hade snabbt ätit upp och lutade sig nöjt tillbaka. Det enda som saknades nu var en cigg. Hon hade börjat röka mer och mer och klarade inte av något mer än dagar utan att få röka.

Ronja log mot Mia till svar och de åt alla hungrigt, Tristan åt mer än vad han gjort på länge, han verkade gladare till sinnes.
"Sugen?" undrade Tristan och räckte henne ett paket och ställde sig upp.
"Men inte inne, tål inte röklukt inne." sa han med en rysning och tog dem i varsin hand och ledde dem ut på en balkong som låg över en mörk gränd.

Mia log tacksamt och nickade. "Hemskt". Hon tog emot paketet och följde efter. Väl där ute tog hon en cigarett och tände på den med tändaren hon alltid hade med sig och började röka. Hon slöt ögonen och tyckte lugna sig mycket.
Men hon stördes av steg som hördes. Hon såg ner och fick syn på några män som bar på några påsar och en koffert. En av den var Markus, hennes nu väl föredetta pojkvän. Han fick syn på henne. "Jaså du Blomman..." sa han med mörk röst. "Här kommer vi och konkar på dina saker medan du roar dig med din nya pojkvän".