The rich man's daughter(PRS)

Mona insåg tillslut att om hon inte sa något skulle ingen hitta henne, även om det var någon värre där ute. "Hallå!" ropade hon och bankade på dörren. "Jag är inlåst!". Hon bankade en lång stund innan hon sjönk ner på golvet.

"Er dotter...." börjar Hilde flämtande fram men då hörs skriken. Tack och lov för det, hennes fader såg ut att vilja döda dem. Männen finner snart bokhyllan drar undan den och fadern störtar in i hennes rum.

Mona snyftade och bara kramade om sin far hårt. Hon begravde ansiktet mot hans axel. Han lyfte upp henne i sin famn och gick upp med henne samtidiigt som han hyschade lågt.

Hilde och Edward fängslas och männen drar med dem, de skulle få sin dom sedan och Monas far verkade vredgad med all förståelse med tanke på vad de gjort.
"Hilde." hörs Edwards röst lågt, han försöker få liv i kvinnan.

Mona lugnade tillslut ner sig. "Far" mumlade hon. "Snälla släpp Hilde och Edward, utan Hilde så vore jag kanske död, och hon tog tillbaka mig först men sen tog någon annan mig".

Fadern såg på henne och kramade än om sin dotter de var i vagnen nu.
"Släpper jag kvinnan nu kommer hon att dö dotter min." säger han och stryker henne över håret, vilka var dessa två? Laglösa och förbrytare, han trodde inte de hade något hjärta eller hjärna.

"Snälla far, vi tar henne med oss, gör så hon blir bra och sedan kan hon släppas" mumlade hon bedjande. "Hon tog hand om mig".

Fadern nickade båda behövde vård, mannen med och hans dotter skulle han ta hand om. Men han ville veta mer om dem lösa allt, dessa två verkade vara något bättre än det vanliga slöddret om man fick tro hans dotter.

"Tack far" mumlade Mona och slöt sedan ögonen och lutade sig tillbaka. Hon hade inte så mycket skador, ett lätt skärsår på halsen efter kniven, såret i huvudet och sedan lite repmärken på handlederna. Men det var inte så farligt.
Strax somnade hon till, äntligen trygg med sin far.

Då Hilde vaknade nästa gång kunde hon knappt tro sina ögon, hon förstod inte var hon var. Det hade gått ett par dagar men det visste inte Hilde. Hon låg i ett vackert rum, ja för henne var det otroligt vackert. Hon var ren, hennes hår borstat och hon hade på sig ett vitt nattlinne, hennes ben var omlagt.