På havets botten.

"Vakna doktorn." Hon såg på honom och tog fram en spruta

"Nej!"
Han satte sig svettig upp.

Roboten log mjukt.
"Då behövs inte sprutan. Det var adrenalin för att få dig att vakna." Hon såg på Aida som såg rädd ut. Svetten rann ner och hon såg ner.
"Doktorn om ni hoppr ner så ska Aida få ligga en stund. Hon har vakat över er hela natten"

Han kände sig yr.
"Förlåt mig!"
Han hoppade snabbt ner från britsen, så snabbt att han kände hur det började svartna för ögonen igen.
"Jag mår bra", mumlade han.
"Jag mår... Bra."

Hon skrattade och tog fram ett glas med något grönt i.
"Du verkar lite... av" Hon räckte fram glaset och log och Aida klätrade upp på sängen och såg på honom.
"Jag sov inte så myket i natt. Jag är rätt slut nu."Hon log trött.

"F..f...för...lå..låt.", stammade Co fram mot Aida.

Hon skrattade lågt.
"Det gör inget. Om jag hade varit så trött hade jag tagit din säng." Hon pekade på hans säng och hon slöt ögonen.
Just då kom läkaren. "CO!"

"Vad?"
Hans huvud snurrade när han kraftigt vände på det åt läkarens håll.

Han mutttrade surt och drog ner honom från hennes säng.
"Du fick inte prata med henne. Du skulle inte vara snäll mot henne. Hon är ett expriment ingen människa!" Han såg på henne och såg sedan på en monitor. "Gör i ordning henne. Stora salen om en halvtimme. Försök inte rymma med henne" Han gick sedan ut från rummet.

"Hon... Är väl visst en människa.."