The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

(Bringa/bröstkorg var det nog xD)

Lia lugnade sig men stelnade till då han nämnde de andra såren. Med motvilja och olustkänslor, även om Mark aldrig rört henne så, så drog hon av sig sin tröja och såg bort så han kunde ta hand om såren.

(Okej xD)

"Lägg dig ner så får du inte vatten på byxorna." sa han och knuffade henne försiktigt omkull. Han började rengöra såren försiktigt med otroligt mjuk hand oförståendes varför hon var så stel. Att kvinnor var skapta annorlunda än män kunde han se och det visste han med. Men han rörde henne inte mer än nödvändigt.
"Klar." sa han och drog upp henne.

Lia stelnade till ännu mer och såg bort igen. Hennes hjärta bultade hårt, dels av rädsla och genans, dels av något hon inte visste vad det var.
"Tack" mumlade hon då han var klar och drog på sig sin tröja igen. Hon rättade till resten av sina kläder innan hon såg på Mark. "Alla andra män vill åt mig...Eller skada mig, men inte du..." mumlade hon.

Mark stirrade på henne och visste inte vad han skulle säga.
"Det är som ett vanvett, galenskap." började han och rynkade pannan.
"Jag säger det inte för att ursäkta dem. Men ibland blir allt bara för mycket att man ger upp för galenskapen, för allt, det är enklare än att kämpa emot." försökte han förklara.

Lia nickade sakta. "Jag antar att det är så...". Hon tog sig ut ur grottan efter att ha tagit sina saker. "Men...". Hon började säga något mer då det första som mötte henne utanför grottan var en man med ett gevär mot hennes ansikte. "Kom långsamt ut" väste han lågt och Lia lydde.
"Kom ut du med..." sa han sedan till Mark. "Men om du försöker dig på något skjuter jag henne".

Mark kom ut med en tillsynes bekymmerslös blick.
"Jag tror att det vore mycket dumt att döda henne." sa han och mötte mannens blick, men var vaksam. Han var rädd om henne, det kunde inte medge annars, men Mathias ville ha henne levande.

Mannens blick hårdnade. "Kanske det, men jag kan skjuta henne så hennes tid kvar innan hon ska offras blir mycket plågsam". Han tog geväret från Lia till Mark och satte spetsen mot hans bröstkorg. "Dig kan jag dock skjuta..." flinade han.

Lia såg förskräckt ut. Hon tänkte inte, utan ville bara hindra mannen. Så hon for fram, men var smartare än att bara ta geväret, så hon pressade sina läppar mot mannens.
Mannen tappade av ren förvåning geväret och började kyssa henne hårt och Lia drog en av sina knivar och stack den i honom och drog sig undan.
"Din lilla..." vrålade mannen av smärta och for ut med sin näve mot Lia och träffade. Hon vacklade till och tog sig för sin kind.

Mark stelnade till med geväret tryckt mot sin bröstkorg kunde han inte mycket göra. Han visste själv att han lätt kunde offras, dö och att detta ändå skulle bli mer humant än det Mathias planerat.
Men även han överaskades av Lias snabba ingripande, eller mer hur hon ingrep.
"Lia." sa Mark förskräckt och hann inte göra något innan han hann slå till henne. Då kastade sig Mark in i slagsmålet och med hela sin styrka var det inga problem. Mannen skrek och svor, snart hördes inget, bara ett gurglande då Mark skar honom i strupen.

Lia lutade sig mot berget och torkade sig om munnen och fortsatte hålla för sin kind. Hon kände sig äcklad över det hon gjort, men det viktigaste var att det funkat.
Hon såg på Mark då mannen var död. "Han hann inte komma åt dig va?" frågade hon oroligt och tog sig fram till honom.

Mark skakade på huvudet och drog av mannen tjocktröjan.
"Här så du inte fryser." sa Mark, hans sätt att visa uppskattning.
"Tack." var det enda han fick fram och log halvt då han såg ner på henne.