Rollspel för Snigelklubben

Elvira:
"Vet inte... Men nu måste vi gå", säger jag och tittar på July och sen på Sweetie.
Sedan börjar jag gå och tar tag i Isabelles arm.
När jag dragit henne utom hörhåll för dem andra viskar jag:
"Jag vill inte ljuga för dem, men vill inte säga sanningen heller.. Vad ska vi göra?"

"Hallå, hör ni mig? Jävla idioter gör som jag säger! Vi kan få ur giftet om ni bara gör som jag säger! Mamma jobbar med bett och sånt, jag kan det här!! Men om ni skiter i Ofelia, så gör det då! July, hon är din syster för i helvete, hjälp mig!!"
Jag var så jävla arg. Men mest på Elvira. Hon var äldre än oss, varför gjorde hon inget?

Isabelle:
"Jag vet inte", svarar jag och ser allvarligt på Elvira. "Det är ju uppenbart att hon kommer bli en varulv, om alla dessa legender är sanna. I så fall måste vi lämna henne."

"SLUTA PRATA OCH HJÄLP TILL!" jag skriker. Varför är de så jävla dryga?

July-
Jag vet inte vem jag ska lita på så jag blir osäker och ropar:
" Isabelle! Elvira! Kom ni borde kanske lyssna på det här..."

Elvira:
"Mm.."
"Men då kommer det vara vi två och två ungar som är förkrossade över att se sin vän - eller syster - bli ett monster... Hon där Sweetie Bell säger något om att suga ut giftet. Den som gör det- kommer den inte förvandlas då?", mumlar jag och sneglar på den svärande Sweetie och gråtande (tror du grät iaf? o.o) July.

Isabelle:
"Vaf*n ska vi göra då? Elvira har gjort allt hon kunnat och ni borde vara tacksamma! Hur kan ni veta hur man botar varulvsbett?" Frågar jag kyligt tillbaka mot tjejen som tydligen hette Sweetie.

*Avsvimmad

Isabelle:
"Vänta nu! Elvira, din fenix! Den kan gråta! Läka sår!"

"Lyssna. Min mamma jobbar som läkare för att ta ut gifter från till exempel ormbett. Om ni bara vill göra som jag säger kan jag ordna det här! Jag lovar!"Nu strömmar tårarna nerför mina kinder där jag sitter på knä bredvid Ofelia. N