(ORP) Demonernas krig

Tawny

Jag tar tacksamt emot vattenflaskan, tar mig ett par klunkar innan jag torkar mig om munnen och ger henne flaskan. "Tack så hemskt mycket." säger jag.

((OKej, tack!))
Kia

"V-varsågod!" Stammar jag igen. Jag vill säga vart jag är påväg. Till den där byn på vägen till toppen på berget, meeeen jag kan inte. Jag låter inte min hjärna tänka tanken, jag kan inte ens erskänna det själv, så jag försöker få ut vägen.
"B-b-b-by."
Jepp, jag är ett geni...

Annie:
Jag suckade.
"Du vet vad jag menar, varför iakttog du oss från början?"

Jem log mot Annie och ryckte kort på axlarna. Han kliade handflatan mot de kort hårstråna på huvudet.
- Venne.

Annie:
Jag flätade det fortfarande blöta håret och tittade upp på honom. En tanke flög genom mitt huvud och lämnade mina läppar innan jag hann stoppa den.
"Menade du det du tänkte att jag var...", jag tystnade och mumlade knappt hörbart:
"söt?"

Ett stort, roat leende spred sig över Jems ansikte.
- Åh, nej. Jag menade det inte. Jag tänkte det bara eftersom att jag visste att du försökte läsa mina tankar. Men du är söt.

Annie:
Jag hostade till lite nervöst och svarade:
"Kalla mig inte söt det...", jag letade efter rätt ord.
"..passar inte", sa jag tillslut.
"Dessutom bryr jag mig inte vad du tycker om mig", la jag till, även om jag brydde mig lite.

Alice

Jag fortsatte in i byn. Min ena vinge hade läkt och jag kunde flyga igen. Några människor stirrade på mig men jag brydde mig inte om dem. Jag suckade och började gå tillbaka. Då hörde jag en röst.
"Stopp där!" en ängel stod bakom mig.
Jag vände mig om.
"Vad?" sade jag, en aning irriterat.
"Du är en demon, eller hur?" sade han.
"Ja, vad är det för fel med det?"
Mer folk samlades runt oss.
"Demoner är bannlysta här. De förstörde människornas by för länge sedan."
"Eh... Vem bryr sig?" sade jag.
"Om du inte försvinner härifrån nu så dödar jag dig", svarade han.
"Försök då." sade jag och flög upp i luften.

- Var inte dum. Det passar dig visst, och man ser att du bryr dig!

Annie:
Jag sköt upp hakan och rätade på mig.
"Så, vad har du för krafter då?", jag ville helst av allt komma bort från det här pinsamma samtals ämnet. Söt och jag höll inte ihop helt enkelt.