PRS(Dragon Fantasy)

Stefan stirrade återigen på henne, chockat. Han fick inte fram något på ännu en stund, inte fören hon sänkte blicken. "Jo, jag ville ha dig som jämnlike" sa han nu lugnt. "Så du behöver inte tystna och ångra vad du sagt".

Ina höjde blicken och såg på honom, "Säkert?" frågade hon med en skälvande darrning på rösten.
"Förlåt, jag borde inte." mumlade hon tyst fram.

"Säkert" bekräftade Stefan och gick intill henne. "Det är okej". Han smekte hennes kind. "Men jag kommer ändå prata med min far".

Hon log lite och la sin hand på hans kind ännu en självständig rörelse. "Prata, inte skrika eller bråka." sa hon mjukt och lutade sig mot honom.

"Jag lovar". Stefan log och kysste henne lätt. "Jag ska bara få honom att inte slå dig, utan behandla dig bra".

"Tack" log hon och besvarade kyssen, härute ensam med honom vågade hon nästan vara sig själv. Hon kunde nästan känna sig fri och tankarna på hemmet, på brodern var för tillfället borta.

Stefan la armarna om henne och kysste henne ännu en gång. "Jag är dig tacksam, så jag gör det du ber om" mumlade han. Hon hade gjort honom lycklig.

"Har bara två önskningar förutom det jag har, bli fri och hämta min broder." mumlade hon, hon hade aldrig berättat för honom om sitt hem, sin bror inte mycket.
"Fast jag vill ha dig med." sa hon mjukt och kysste honom.

Stefan nickade. "Det ska jag försöka ordna" mumlade han. Han tänkte försöka göra allt han kunde. Han log sedan och besvarade kyssen. "Och jag vill vara med dig".

"Jag vill inte sätta krav inte tvinga dig." sa Ina skrämt det fick han inte tro som att hon utnyttjade honom. Men att de skulle vara samman skulle inte fungera annars.