Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

Jag biter mig i läppen för att inte skratta.
- Du har inte lärt dig än va? Mumlar jag suckandes i hennes öra.
- Det fungerar inte så. Dessutom har jag aldrig haft någon som helst typ av heder ändå, jag är en halving. Jag tillhör inte familjen Long helt och hållet. Min mor jobbade på ett horhus på andra sidan landet! Muttrar jag sedan.

Jag stelnar inte ens till. "Jaha, och? Du älskar eller älskade väl henne ändå? Det spelar väl ingen roll vilket jobb din mor har? Hon måste ha älskat dig, så varför inte älska henne? Om du inte har en heder så kan du skaffa dig en. Och den rätta kvinnan kan hjälpa dig", säger jag allvarligt.

- Min mor kastade mig i soptunnan. Far hittade mig någon dag senare och tog mig med sig. Min mor hatade mig. Och jag kommer aldrig hitta den rätta kvinnan om du bara låter mig röra mig på begränsade områden.

"Du... Du kan inte vara säker på att det var hon som kastade dig med fri vilja. Någon kanske tvingade henne? Plus, du får ursäkta, men jag tvivlar starkt på att din far skulle hämta ett barn ur en soptunna, det finns en annan sanning bakom det där, tro mig", säger jag leende. Om det där är sant så är... "Vänta, sade du andra sidan av gränsen? Vilken andra sida? Då, om det är den sidan jag såg, kanske din mor skickade hit dig för att hålla dig säker?" undrar jag. Jag skrattar till innan jag fortsätter tala. "Du får inte missuppfatta mitt skratt, men om du vill hitta en riktig kvinna så kommer du hitta henne i slottsområdet, tro mig. Mer fantastiska kvinnor finns nog inte. Sophie kanske?" tillägger jag sedan retsamt.

Jag fnyser.
- Var inte dum. Alla halvingar som någonsin hittats har legat i tunnan efter födelsen. Dock brukar det vara fadern som gör det jobbet.
- Sophie är inte min. Hon är vacker, ja, men jag tror att hon tycker om Jones.
Jag kanske inte vill ha en sån kvinna till maka, som är helt perfekt. Jag vill ha någon jag tycker om, och jag kanske inte tycker om kvinnorna där.

"Idiot. Och, åter igen, idiot. Det borde för tusan vara ditt namn, Long. Kvinnorna är inte perfekta! Jag sade fantastiska! Vissa har blivit misshandlade men ler ändå varje dag. Vissa gråter sig till söms och vissa skulle aldrig lita på en man igen efter allt de har varit igenom... Men, de ler ändå. De är fantastiska. De är inte perfekta. De är starka och vet vad de vill ha i livet. De är de enda som kan göra dig till en man med heder, tro mig. Fast, ifall du vill sakna hedern så kan du ju hitta någon annan. Men, säg mig, finns det någon du funderar på?" undrar jag lugnt och nyfiket.

- Tack och återigen tack!
- Nej, jag vill ha någon som tycker om mig så som jag tycker om henne. Jag skiter om hon är stark, ler hela tiden eller gråter sig till sömns. Jag tänker inte leva med någon som är olycklig med mig, eller tvärtom. Eller, det kan ju vara en han också, det vet jag inte än.
Visste du att min vakt, Matthias du vet, att han och Akira verkar trivas väldigt bra ihop? Jag har redan planerat deras bröllop.

Jag himlar med ögonen. "Idiot. Akira har adopterat honom, sedan länge. Om det är någon du ska oroa dig över så oroa dig över Sophie, om jag anar rätt så gillar hon tjejer. Eller tjejer och killar, vet inte riktigt... Fast, enligt dig så gillar hon Jones", ler jag.
"Long, har du ögonen på någon? Jag tror inte de kommer döda dig, jag har ju inte dödat dig ännu. Och för mig är det lagligt att döda dig", skrattar jag och ser bak på honom i en sekund innan jag ser på vägen igen. "Du ser ju inte dålig ut heller precis", tillägger jag leende. "Du kommer hitta någon ifall du letar. Hon kanske står mitt framför näsan på dig en dag?"

- Akira och Matthias, tager ni....! Flinar jag retsamt.
- De skulle vara fina tillsammans. Jag har inte hittat någon. Alla försöker alltid se så starka och osårbara ut, jag tycker inte om det.....

Jag skrattar högt. "Åh, buhu, stackars dig", skrattar jag. "Du borde se det som en utmaning. När de väl släpper in dig så kommer du inse att det var värt kämpandet. När hon öppnar sig för dig så kommer du bli gladare än du tror. Plus, de håller säkert bara garden uppe för att inte bli galna av dig, Long", skrattar jag retsamt. "Men, när du hittar den du söker efter så står jag för bröllopet, det lovar jag", säger jag allvarligt medan jag ler för mig själv.