Skogens hemligheter

Indra rodnade vid hans ord, "Säg inte saker som inte är sanna, de kan såra." sa hon bara enkelt och ledde honom till en soffa så han kunde sitta.

Vincent såg på henne igen och hans blick var oförstående. "Vad menar du? Jag ljög inte, varför skulle jag göra det?". Han satte sig ner och suckade lätt.

Indra sätter sig vid honom, "Gjorde du inte? Men....." hon tystnar och sänker blicken. Alla onda tungor hon hört, trollunge, bortbyting, häxa, hon var inte vacker.

Vincent såg på henne. "Varför skulle det vara så konstigt? Du är vacker, och unik". Han rodnade inte längre utan log milt.

"För att jag inte är vacker." sa Indra med övertygelse, "De kallar mig trollunge, bortbyting och häxa, jag är inte vacker." sa hon men såg på honom.

Vincent suckade. Alla som faktiskt sa vackra sa alltid så. "Bara för att du är unik, du sticker ut i mängden, är duktig, därför hittar de på sådant, de kan inte tro att man kan vara bra". Han hade sett många sådana människor. "Du är vacker, jag har aldrig sett någon med så rött hår som du".

Indra mötte förstummat hans blick, var det så? Var hon vacker? Kanske hon hade aldrig tänkt det så, inte tänkt att hon kunde vara vacker.

Vincent log. "Och du är en av de trevligaste jag mött på länge Indra". Han satte sig sedan mer bekvämt.

Indra log, "Tack" hon skrattade lätt till och satte sig bättre, "Du är den trevligaste med." sa hon men hon hade bott ensam och inte träffat någon på år.

Vincent log stort. Han trivdes med Indra, hennes sällskap. Han såg Lis i ögonvrån igen. Hon städade. Han suckade. Han behövde prata med henne direkt. "Jag kommer snart": Han reste sig och tog sig fram till henne och pratade lågmält. "Lis, du får sluta med det du håller på med, behandla Indra med respekt, hon är ingen konkurrent!". Lis såg på honom med otydbar blick. "Ja hon är inte min konkurrent, för du verkar ju redan ha valt henne" sa hon med hög gäll röst. Han såg förstummat på henne. Lis höjde rösten ytterligare. "Vincent, du ligger runt med alla!" skrek hon på honom och han ryggade undan. "Jag är trött på det, jag vill inte att du bara är min när du inte har någon annan". Hon gick sedan iväg medan Vincent såg stumt efter henne.