Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona tystnade, lite chockad över det han sa. Hon kunde inte röra sig fören han började gå. "Vänta!". Hon gick fram och la en hand på hans axel. "Menar du verkligen det? Är jag ingen slav eller hora i dina ögon?". Konstigt för hon var det i alla andras.

Niel stannade, rätt chockad över att någon vågat lägga sin hand på hans bara axel. Inte ens Niels många beundrarinnor vågade det. Han vände sig långsamt in och tog bort Monas hand. "Nej." sa han lågt och gick sedan, en varm känsla spridandes i magen.

Mona drog tillbaka sin hand. Hon såg förundrat efter honom och kände hur glädjen spred sig i henne. Hon stängde dörren och vände sig sedan i den överflödiga och lyxiga rummet.
Hon bytte om till en finare klänning, men noga med att den inte visade för mycket hud. Det resulterade i en mörkgrön klänning som bara hade bar rygg.
Hon satt sedan på sin säng och funderade vad hon skulle göra, om det var middag snart, för hon ville gärna träffa Niel igen.

Niel bytte om till en uppknäppt skjorta och ett par rena byxor. Så snart han var klar skrek mattanten att det var middag. Hungrigt såg Niel på maten då han steg in i matsalen.

Mona hörde också ropen. Hon steg ut ur gästrummet och gick till matsalen. Det var en del folk där inne, hon såg sig rådvilligt om för att se vart hon kunde sitta.
Hon kände plötsligt hur någon såg på henne och vred på huvudet, det var stallpojken, han stirrade på henne från ett hörn av rummet. Hon skruvade på sig av obehag och försökte ignorera det.

Niel satte sig i mitten av långbordet, som han brukade. Flera pigor stod i ett hörn och diskuterade om de skulle våga sätta sig vid honom. Men det var för sent, för far hade redan satt sig vid hans ena sida och instruerade Mona att sätta sig på hans andra.

Mona kom genast fram och satte sig vid Niels andra sida. "Goddag sir". Hon kände nu mer blickar på sig än stallpojkens. Det var pigorna som avundsjukt och hatfyllt såg på henne. Hon skruvade mer på sig. Men sedan var det dags att äta, hon plockade åt sig lite mat och åt långsamt och tyst.

Niel nickade mot Mona och började äta.

Mona kände hur någon satte sig bredvid henne, det var stallpojken. Hon fortsatte äta och när hon var klar, kände hon en hand på sitt ben. Det var hans. Hennes hjärta började banka men hon sa inget, hon trodde hon skulle slippa det här...Killen kunde inte vara äldre än henne...

Niel lutade sig bakåt i stolen och knäppte upp några fler knappar på sin skjorta, det var varmt här inne. "Ja, nog är det varmt!" muttrade far surt. Han hade tjafsat med mor, igen. Sen blev det dans och Niel gick gick till Mona. "Man får gå och lägga sig bara så du vet." sa han och vände sig sedan och började gå upp för trapporna.