PRS(Dragon Fantasy)

Nalel red på. Efter ettvtag kände hon hur stel och öm hon var, men hon sa inget om det. "Är det långt till nästa by?" frågade hon bara.

"Det borde väl du veta? Håller ni hober inte koll på varandra?" säger Meira nästan roat, människorna hade kartor och koll på hela eller nästan hela världen, liksom alverna, dvärgarna var det lite värre med, de höll mest koll på sig själv.

Nalel skrattade lite. "Tja, jag håller bara redabpå byarna där mina släktingar bor, men det gör det inte i drn här". Men hon antog att det inte var för långt borta, hobbyarna låg nära varandra.

Meira nickade, "Det ligger ungefär en dagsritt härifrån." sa hon och log lite, "Öm?" frågar hon sen.

Nalel log, det var inte så länge. Hon nickade sedan och grimaserade smått. "Ganska". Men tanken på allt som låg framför dem muntrade upp henne.

Meira skrattade, "Tro mig, imorgon kommer du inte vilja ta ett steg, så öm kommer du vara." flinar hon roat.

"Ha, men jag måste ändå, även om jag inte ser fram emot det". Hon började tänka på annat för att inte gräma sig i förväg. "Tänk att få träffa dvärgar...Och alver!". Hon hade aldrig träffat något av dem.

"Japp, det blir din första lärdom, att fortsätta fast man inte orkar eller vill." sa Meira och log lite, hon hade lärt sig den hårda vägen det skulle Nalel också få göra.

Nalel nickade. "Jag ska nog klara av det". De red på, och passerade inget annat än skog och småvägar, men det var helt öde. Tillslut började tecken på civilisation skymta, en skylt som berättade om att en by låg längre fram.

"Så nu är vi snart framme." sa Meira och de närmade sig byn just som det började att skymta och hon vände sig om mot Nalel. "Imorgon vill jag att du visar dig från din bästa sida, så vi får mer hober i armen." säger hon innan hon hoppar av sin häst och sträcker på benen.