Are You Really A Granger? (SV)

Mera!!! Stackars Katie Hoppas att hon får komme hem någon gång Bara en grej...man skickas inte till Azkaban även om man mördat någon om man inte är myndig än. +att Katie inte menade att döda Pansy. Eller?

Självklart fortsätter jag att läsa!

WOW! Vilken häftig berättelse! Jag har inte läst någon annan ff där det händer så här dramatiska saker! Jag blir helt nervös bara jag tänker på det! Sluta verkligen inte skriva på denna, för det är så spännande! Jag undrar verkligen vad som kommer hända med Kate!
Vissa har påpekat saker som kanske inte stämmer överens med HP-böckerna, men det här är ju DIN historia och inte J.K. Rowlings, så jag tycker att du får välja helt själv hur allt ska vara. Och om man hade följt J.K.R:s regler helt hade det nog inte blivit så spännande som det är nu.
Jag vill verkligen ha nya kapitel, så snart som möjligt! Tänk på att alla kommentarer som kan klassas som kritik, tänk på att det bara är för att du ska kunna skriva ÄNNU bättre än du redan gör!
Det enda "kritiska" jag kan komma på är att jag vill ha längre kapitel. Men egentligen är det bara en komplimang som betyder att du skriver så bra att jag bara vill ha mer! Tveka inte på din förmåga att skriva, för du är jätteduktig på det!
Hoppas det kommer mer kapitel snart! *längtar och bevakar*
Två saker till:
Jag undrar bara vilket år på Hogwarts de går, är det femte/sjätte? Någon nämnde att de går sitt tredje år, men är det så? Behöver bara lite klartecken i det.
För det andra, jag tror jag vet vem som hade ristat in det där i väggen i cellen...

Men åhh, tack för din komentar! Blir så lycklig av sånthär! Dom går sitt 6 år på hogwarts! Jasså, du tror du vet vem som ristat in det där i väggen?





H@nna- Så är det i J.K´s böcker, men detta är ju min variant, right?

PPP- Tack! ♥

Vill ni ha mer idag? Ikväll nån gång?

Det är väl klart att vi vill (eller det vill i alla fall jag)!!! Så fort som möjligt!
(Förresten, jag ska skicka dig ett meddelande vad gäller initialerna...)

Ok, då kommer det mer efter nästa kommentar!

love it som vanligt 8}

Förlåt om det här blev lite likt det förra, känns bara så?

Kate:

Jag kände att dom var där. Men jag kunde liksom inte se dom. Jag kunde inte höra dom. Jag kunde inte förstå att dom ville träffa mig. En mördare. En sjuk. En azkabanfånge. Jag hörde dom lite tydligare nu. Kanske var för att mamma skrek. Skrek på mig. Men jag hörde inte riktigt vad hon skrek. Jag hörde bara några ord:
Kan inte förstå!.....Varför! ....Vet du vad du!.... VARFÖR!.....
Jag ville inte att dom skulle vara där. Jag ville inte att dom skulle skrika, och gråta. Inte här. Inte på Azkaban. Dom hörde inte hemma här. Inte lilla Hermione, mamma och pappas lilla gumma, hon hörde hemma i skolbänken, bland sina Utomordentliga prov. Hon hörde hemma i Hogwarts. Mamma hörde hemma på tandmottagningen, och pappa hörde hemma med mamma. Men jag hörde inte hemma med dom. Jag hörde hemma på Azkaban.

Hermione:

Det var som om hon ignorerade oss. Blicken hade hon fortfarande fäst på golvet. Mamma grät och skrek. Allt var hemkst. Jag grät också, pappa med. Men det var bara mamma som skrek. Hon skrek på Kate, hon skrek att hon hade blivit sjuk, att hon var en mördare, men värst av allt, att hon inte längre var en Granger.
-SLUTA!, skrek jag. Mamma snälla sluta, det hjälper inte, snyftade jag och högg tag i hennes arm. Hon var blek, med svarta ringar under ögonen av mascaran. Hon sa ingenting, hon bara vände sig om och rusade ut ur cellen. Pappa följde med henne ut.
-Kate, snälla du....., snyftade jag, varför Kate? Då tittade hon upp på mig, men dimmiga ögon, men dom var iskalla, och arga. Jag sprang ut ur cellen. Därute stod mamma och pappa, och dom pratade med den lilla rynkiga tanten. Jag gick fram till dom.
-Här, sa hon och räckte fram ett kuvert till oss. Ta det här, och läs det när ni kommer hem. Sen vet ni, vad ni ska göra, sa hon. Medans hon sa det, kastade hon en blick, full med känslor, på mig.

Mer? (Kan bara säga att det kommer bli mer spännande!)

Nice!

Tack! Ny läsare?