De utvalda

Snart efter det var de framme vid byn och Eletha stannar upp, "Vi syns imorgon ha så trevligt med din familj och hoppas alla har hälsan i behåll." ler hon lätt åt honom och undrar var hon skall slå läger någonstans.

"Men ska inte du följa med?" frågade Ethan. "Jag tror mina bröder skulle tycka om dig..." log han. Han hade inte tänkt sig att hon skulle sova någon annanstans.

"Får jag?" frågade hon och ser på honom, "Jag vet inte, det är ju din familj. Jag vill inte störa eller tränga mig på." säger hon och faktum var att hon inte ens visste hur en familj var då hon aldrig upplevt det.

"Du tränger dig inte på...jag tror de kommer bli glada över att se att jag faktiskt har en vän på slottet" log Ethan. Han började långsamt rida in i byn. "Så kommer du?".

Hon biter sig i läppen ett tecken på att hon är nervös, nickar men visar inget annat. Sedan rider hon tyst efter honom in i byn, hans barndomsby, hela hans liv innan kungen tog honom.

Byn var en vanlig liten by, bönder arbetade här och där och alla tittade upp då ryttarna red förbi. "Det är ju Ethan!" hörde han flera säfa och han kunde inte låta bli att le.
Tillslur stannade han framfö ett litet hus. "Mitt hem....".

Eletha tittade ner då hon red vem vet om någon kännde igen henne eller visste vem hon var. Trots att allt var kungens fel var det särlingarna som utförde dåden.
Hon ser upp mot ett litet hus och stannar Morier, "Det är fint." ler hon svagt till svar.

En kvinna kom ut ur huset med en korg full med tvätt, hon stannade upp och tappade korhen då hon såg Ethan. Han hoppade smabbt ner från hästen och kramade om sin mor. Nu dök de upp två mindre pojkar ut ur huset också. "Ethan!" ropade de glatt.

Eletha hoppar ner från Morier och tar de båda hästarnas tyglar. Det kändes bäst så, tryggt på någotvis då hon såg mot den lyckliga familjescenen framför henne. Hon håller sig tyst och i bakgrunden för att varken synas eller höras, så det var alltså såhär en familj betedde sig?

"Men hur kan du vara här?" frågade hans mor och Ethan släppte henne. "Jag har ett uppdrag, och jag tänkte hälsa på lite...".
han vände sig lite mot Eletha. "Mor, Elan och Edward, det här är Eletha, hon har hjälpt mig väldigt mycket".
Hans mor gick fram till Eletha och omfamnade henne. "Kul att träffas, vi har varit oroliga för Ethan...2.