Prs mellan Wolfie och Jessica

Jag, som började känna mig allt mer obekväm i situationen, smet tyst tillbaka till kökssoffan och betraktade scenen med beskymrad min. Jag var bara glad att vi inte hade berättat om att jag var en varulv för Tom.

"Vem skulle du gift bort mig med då? Första bästa person? Nu blir jag i alla fall lycklig far!". Adele började låta upprörd och tårar steg till ögonen.
Tom slog ner blicken. "Du har rätt...." mumlade han. "Och om han gör dig lycklig så...".
Morbrodern tog till orda igen "Har du blivit galen Tom?! Pojk, jag varnar dig om du leker med hennes känslor och sårar henne ska jag....".

Jag rynkade pannan och reste mig förolämpat upp. Något som lät som en morrning steg upp ur min strupe samtidigt som jag blängde på morbrodern. "Om du ursäktar mig, sir, så skulle jag aldrig tänka tanken på att såra din systers dotter!" sade jag högt och tog symboliskt tag i Adeles hand.

Morbrodern tystnade. Något chockad över att Ethans beteende. Men efter en liten stund lyckades han prata.igen. "Det var mer krut i dig än jag trodde...du kanske inte är så dålig trots allt...".
Adele tittade ner på sin och Ethans hand och blinkade bort tårarna. Hennes hopp steg då hon hörde hans ord.

Jag hostade till över hans vändning och försökte le mellan hostattackerna. "Så... Det är okej...?" frågade jag samtliga efter att hostan avtagit och såg mig blygt omkring i rummet.

"Jag tycker inte om det...men jag kan väl inte hindra er" sa morbrodern. Han suckade lite men log mot ungdomarna.
Adele log stort mot Ethan och lutade sig mot hans axel.

Jag log med hela ansiktet och kramade om Adele. "Tack Tom, tack sir", sade jag glädjestålande åt dem båda.

"Ta bra hand om henne bara...." sa Tom. Han suckade också men kunde inte heller låta bli att le åt de lyckliga ungdomarna.
"Så vi får alltså gå och hyra prästen...." mumlade morbrodern.

Jag nickade fortfarande leende åt Tom och tittade ned i mina fickor. De innehöll två mynt. "Ehum... Här, ta dessa", sade jag och räckte fram de glänsande mynten. "De kan ju inte fylla hela priset, men åtminstone lite".

"Äsch det behövs itne" sa Tom och viftade bort mynten. "Jag kan betala, när behöver vi prästen?".
Adele funderade kort. "På fredag...". Det var ju några dagar kvar tills dess...