Hedwigs liv

jättebra

Såg att du skrivit två kapitel medan jag vart borta, snyggt jobbat! Kan du uppdatera nästa i morgon cikki?

Spela din roll väl nu Hedwig, annars tvingar de dig att skada Harry... Men hon kommer kunna bli vän med honom! Tjoho!

Fortsätt nu. =)

:-: snyft, stackars Hedwig!

Det kommer kanske mer ikväll. ^^

Kan knappt bärga mig!!!

Nu kommer nästa kapitel! ^^

KAPITEL 26

Hedwig övade på Imperioförbannelsen några gånger till, på olika personer. Hon kunde få folk att göra vad som helst. Enkelt, det var det. Att uttala ett enkelt ord, som hade sådan stor verkan. Det var nog ganska tur att hon inte missbrukade sina krafter...

Just nu låg Hedwig i sängen och försökte sova. Det var perfekt, som vanligt, inte för varmt eller för kallt, inte för mjukt eller för hårt. Men det gick helt enkelt inte att somna. Hon var rädd. Tänk om hon tvingades skada Harry? Det skulle hon inte gå med på. Hon kände att hon absolut inte skulle kunna hindra det om hon blev under Narcissas kontroll, men det trodde hon inte skulle behövas. Om någon upptäckte hennes spioneri skulle de säga till rektorn, och då skulle Hedwig vara körd.
Eller, Helda som hon var tvungen att kalla sig en tid nu... Helda Wings. Lite roligt, Wings.
Om man kastade om bokstäverna lite, sa Narcissa, bildade de namnet Hedwig. Hedwig låg och klurade ut hur.
H från Helda.
E från hElda.
D från helDa.
W från Wings.
I från wIngs.
G från winGs. Det stämde. Lite kul, faktiskt.
Hon undrade om Harry skulle känna igen henne. Bärnstensfärgade ögon, smaragdgröna ögon. Hon skulle känna igen hans ögon var som helst. Skulle han känna igen hennes?
Vad skulle hända ifall hon avslöjade sig? Pyon, Flickorna, magdansaren... Alla skulle få lida ifall hon gjorde något fel. Hon somnade med tankar snurrande i huvudet.

Hedwig vaknade av att Narcissa ruskade om henne.
"Vakna, du ska till Hogwarts om en timme."
Hedwig satte sig sömnigt upp och som vanligt satt hon vid bordet på ett kick. Hon började äta något som hon var för trött för att kolla närmare på var det var.
Och dessutom märkte Hedwig inte att Narcissa hällde i någon grön, glittrande vätska i hennes pumpajuice...Narcissa skrattade tyst och gömde flaskan.
Hedwig drack och åt, drack och åt. Hon var hungrigare än vanligt.
När hon var klar hade Narcissa lagt fram Hogwartskläderna på en stol. En stor, svart ryggsäck var fylld med böcker, fjäderpennor och bläckhorn. Hedwig tog på sig ryggsäcken och väntade på Narcissa, som försvunnit när hon ätit klart, med trollstaven i fickan.
Konstigt nog var det inte Narcissa, utan Lucius som kom för att hämta henne. Han nickade åt henne att följa med och hon stapplade efter i sina svarta gymnastikskor.

De kom fram till dörren i rummet, och Hedwig stannade. Lucius vände sig om och höjde föraktfullt på ett ögonbryn, som för att säga; Vad väntar du på?
"Jag kan inte komma igenom dörren," sa Hedwig tveksamt. Lucius fnös.
"Klart du kan. Besvärjelsen är upphävd. Kom nu, lata unge."
Hedwig gick tveksamt över tröskeln, hon kunde gå genom den som vilken dörr som helst! Hon tog ett litet skutt ut ur rummet och följde efter Lucius genom den långa korridoren.
De kom fram till rummet där Hedwig och de andra ugglorna förvandlats till barn. Hedwig tyckte det var helt oförändrat, bortsätt från en hylla som någon ställt burkar på med något som såg ut som... blod i.
Hedwig slutade titta på hyllan och tittade istället på Lucius, som med hjälp av magi fick upp gallret som hållit de andra barnen instängda. Var fanns de, förresten? Fanns det fler gångar längre bort i grottan?
"Kom med här. Om du rymmer, hittar vi dig. Tro mig," sa Lucius kallt med ett elakt leende och drog med sig Hedwig ut, ut i ljuset.

Hedwig bländades av det starka strålarna från solen, men hon hann inte vänja sig innan Lucius tog ett hårt tag om hennes arm och drog med sig henne till ett ställ med kvastar. Hedwig satte sig tveksamt på den blanka kvastkäppen Lucius slängde till henne.
"Du vet hur man gör. Det är en del av förvandlingen, vet du." sa han och Hedwig flög upp i luften.
"Jag flyger först, sedan du. Kom ihåg att presentera dig som Helda Wings nu."
"Jadå," sa hon och de flög iväg.

Det var en helt annan sak att flyga på kvast än att flyga med vingar.
Hedwig tyckte det var obekvämt och krångligt, men snart såg de Hogwarts tinnar och torn framför sig.
"Du är från landet Italien, ifall någon undrar om din besynnerliga ögonfärg. Dumbledore kommer ställa frågor om din bakgrund, så här är den; Du föddes i Italien av en italiensk kvinna vid namn Josette. Din far var en engelsk trollkarl, så därför flyttade din familj till England när du var 2 år. Dina föräldrar gick bort när du var 3 år gammal, av en brand i hemmet. Du fick bo på barnhem i Skottland tills du var 11 år. Jag och min fru Narcissa och adopterade dig, som ett välgörenhetsprosekt. Du fick inte ditt brev till Hogwarts eftersom att ingen häxa eller trollkarl fanns i din närhet, någonstans där du bodde. Jag och Narcissa upptäckte din magiska förmåga, men för sent, skolan hade redan börjat. Så du får börja nu istället," avslutade Lucius med ett elakt flin.
"Det var en lång historia."
"Din livshistoria."

De landade vid ett stort träd nära Hogwarts entré. Många elever stannade och pekade då Lucius gick med stolta steg mot ingången, med Hedwig hängande efter sig. Folk viskade och Hedwig kände sig obehaglig till mods.
Väl inne i slottet hittade Lucius snabbt Dumbledore. Han satt och åt vid lärarbordet. Hedwig lade märke till att han hade lite äggröra i sitt långa, vita skägg.
"Lucius! Det var länge sedan," sa han och Lucius log ansträngt.
"Jag är bara här för att lämna av min adoptivdotter, Helda. Hon fick aldrig sitt Hogwartsbrev."
"Jaha, på så vis..." sa Dumbledore och Lucius föste fram Hedwig och gick med stela steg därifrån. Hedwig märkte att alla i stora salen stirrade på dem.
"Har du dina skolsaker, Helda?"
"Jadå, professor Dumbledore."
"Du kan följa med Proffesor McGonnagal, hon ska upp på sitt kontor."
En häxa med smaragdgrön klädnad och svart hår uppsatt i en knut i nacken reste sig och nickade till Hedwig att följa med.
"Kom med. Du ska få ditt schema, och dessutom din elevhemstillhörighet."

Hedwig gick efter McGonnagal, gick genom slottets korridorer och kunde inte sluta förundras över hur praktfullt allting var.
"Men jag vet redan att jag är Gryffindorare, professorn," sa Hedwig stött och fortsatte skynda efter McGonnagal.
"Hur då? Genom ett sådant där test? Jaja, men du får prova sorteringshatten som alla andra. Den ser saker ett test inte kan visa."
"Sorteringshatten?"
"Ta det lugnt, Ms. Wings. Du kommer få reda på allt du behöver veta."
McGonnagal stannade framför en trädörr och öppnade den. Hedwig gick in i rummet och såg sig omkring.
Ett skrivbord med en pall framför stod i rummet, på väggarna hängde målningar. Hedwig tyckte rummet var ganska hemtrevligt.
"Sett dig ner," sa McGonnagal och satte sig själv bakom skrivbordet. Hedwig satte sig försiktigt på den rödmålade pallen.
McGonnagl drog fram en hatt under manteln. Den var skrynklig och smutsig, lagad på flera ställen. McGonnagal petade på den och den vaknade till liv.
Hedwig såg storögt på när en mun öppnades i en reva i hatten.
"Jag har redan sorterat i år, Minerva!" sa hatten irriterat.
"Vi har en elev kvar, Helda Wings." Sa McGonnagal strängt och satte hatten på Hedwigs huvud. Innan den föll ner över öronen på henne hann hon tänka att Harry haft på sig hatten för några dagar sedan...
Plötsligt började Hatten tala i huvudet på Hedwig, och hon lyssnade uppmärksamt.
Hm... Du var svår, du. Du är modig, vill göra allt för dina vänner. Men samtidigt är du klok och förståndig och kämpar väl för att nå dina mål. Envis är du också...Du var verkligen svår! Men jag tror det blir bäst att ha dig i...
__________________________________________
Vilket elevhem kommer Hedwig slutligen i? Komentera era gissningar!

rawenclaw såklart så dom inte kan skada Harry