Star Trek [PRS] Dragon Fantasy &Scorpius-Hyperion-Malfoy

D'Tan nickar. "Bra, den borde hjälpa dig så att du inte förolämpar någon Romulan." säger han lite kallt men menar det inte så.

Hon ser på honom, "Ofta är det inte min avsikt och även andra raser borde förstå att jag inte menar så. Särskilt när deär så bildade som Romulaner." säger hon till honom.

"Det gör dom men det kan endå vara förlämpande för dom äldre..dom skulle attackera om det blir fel, speciellt Romulaner och Klingons, inte för att jag jämnför oss och dom." säger han med ett nästan äcklad ansiktsuttryck.

"Ni är mer civiliserade än dem, eller ja på olika vis. Men ni har svårt att visa känslor, att förstå andras." säger hon, vilket var sant, "Och er jäkla stolthet." mumlar hon, men hon ler lite som för att han inte ska ta så hårt på hennes ord.

D'Tan skrattar till, ett riktigt ärligt skratt. "Är det det då tror? många har nog problem med det fast jag tror att många väljer att inte visa så mycket känslor för utomstående, men vi visar dom mycket mer än Vulcans gör.." han mumlar något i en lite surt ton innan han fortsätter att svara. "Vår stolthet, det är något som varje Romulan har för något eller annat, men vi är stolta över vad vi är..jag ser inget fel på det..även om det kan skapa problem ibland." svarar han med ett litet skratt.

Hon flinar lite, "Jo det gör ni Vulcans blir man bara tokig på." skrattar hon. "Stolthet kan skapa problem, mycket och ofta och det kan såra folk." säger hon leende men med en allvarlig underton till honom.

"Läs, du kommer nog att tycka om den." säger han och väljer att inte svara på hennes fråga.

"Mmm, då har jag något för mig." ler hon och stödjer sig på armbågara och lägger plattan på kudden så hon låg på mage.
Hon flinar lite roat att han inte svarar åt hennes fråga och drar fingrarna över plattan för att läsa.

"Vila dig så ses vi på skeppet igen om några dagar." säger D'Tan och börjar gå iväg med bestämmda steg. "Jag förväntar mig att du ska vara frisk när vi åker." säger han medans han går iväg.

"Förväntar jag mig med." säger hon surt eftersom hon tyckte att hon var det men inte läkarna.

Men frisk blev hon och blev inom några dagar uppstrålad till skeppet, äntligen fick hon lämna sjukhuset, hon trodde att hon skulle bli galen annars.