PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

"Äsch, jag är snabb, de fångar inte mig om de ser mig" sa Mia. Hon blev lite förvånad av hans oroliga röst. Brydde han sig verkligen?
"Är du säker på att du inte behöver mer medicin då?". Hon lät tveksam nu och det var ett bra tillfälle att övertyga henne då.
Plötsligt böjde hon sig framåt och hostade rejält, lät som en förkylning var på gång.

"Nej, jag mår fint." Konstaterar Benjamin bestämt som tycker det är nästan för simpelt att vara orolig, han brukar ju inte vara det så det är en välkommen känsla istället för den vanliga bekymmerslösa.

Mia lyckades äntligen bmja sig upp igen efter att hostattacken tog slut. "Vad bra" log hon sedan. Då kanske de kunde sticka från stugan snart, eller ja, de kanske kunde stanna någon natt till. Hon kände sig plötsligt rätt så trött och kanske skulle vila själv.
Utan att hon vetat om det sjlv verkade.hon ha smittas lite. "Då kanske vi kan dra härifrån snart".

"Det måste vi nog." Svarar Benjamin och känner sig smått skuldsatt med tanke på att det finns stora chanser till att det är hans fel att hon fått sin hostattack. Det är troligen så det är, verkar logiskt eftersom hon trots allt tagit hand om honom.

Mia satte sig ner på stolen igen som hon tidigare somnat på. Hon kände sig väldigt trött....och hon var lite frusen efter att ha somnat på stolen med kläderna på.
Inte skönt alls. "Är det okej om jag sover lite till? Jag är kontigt nog väldigt trött....".

"Sov du." Säger Benjamin nickande och ser lite på henne. Tänk om det blir omvända roller nu, eller något. Eftersom Benjamin frisknar till och Mia verkar sjukna. Det var ju inte speciellt idealiskt...

Mia la sig i sängen och drog upp täcket till bröstet. Hon frös så "Väck mig om några timmar" mumlade hon. Seda somnade hon rätt snabbt. Men det blev inte lugnt för det. Lötsligt börjaade hon mumla och saker i stugan började sväva. Om man tog på henne var hon brännhet.

Benjamin har ingen aning om hur man faktiskt fixar de svävande sakerna men han försöker åtminstone kyla ned henne. Han försöker göra likadant som han halvt om halvt minns att hon gjorde för honom. Men det som faktiskt skulle göra skillnad är troligen medicinen. Fast Benjamin vet inte om han vågar gå och få fatt på den nu. Kanske borde han... liksom.

Plötsligt föll alla sakerna ner på golvet och istället flög ett fönster upp och började slå. Det var såhär hennes krafter flippade ut, hon kunde inte kontrollera vad hon gjorde helt enkelt.
Plötsligt vaknade hon igen ocskå. Vad varm hon var...Hon drog bort täcket. "Vad varmt det blev här inne" mumlade hon och hade inte själv fattat att hon var sjuk än.

Benjamin har säkrat fönstret, när han märkte att det var något han faktiskt kunde ordna till.
"Det brukar vara så när man har feber." Säger Benjamin ovanligt avslappnat och tar ett nytt glas som han lägger kallt vatten i och lägger bredvid henne. Därefter letar han efter en tillbringare eller något att lägga vatten i.