Förbjuden kärlek

Lancelot synade manteln, "Denär vacker." sa han och bugade sedan åt Egeria innan de båda försvann, "Vi ses my lady." sa han och kysste hennes hand och hon log bara utan att protestera att han inte skulle göra så. Då de båda försvunnit stänger hon dörren, rättar till i sängen och sätter sig tyst på en stol för att vänta på att Isis skulle bli klar.

Isis hörde vad Lancelot sa men svarade inte. Hon sköljde av sig vägdammet. Hon klev upp ur badet och smörjde in sig rosenolja och gick ut till Egeria. Hon tittade på henne.
"Mår du bättre?" frågade hon och gick fram till garderoben. "Gick det bra med Lancelot?" frågade hon och tog fram ett nattlinne.

"Jag borde göra det där." säger Egeria men hindrar sig då Isis redan tagit ut sitt nattlinne. Egeria log ursäktande att hon var så seg, hon lände sig bara trött. "Jo, jag mår bra." ler hon och nickar bara åt frågan om det gick bra med Lancelot, "Hur gick det med dig och Fai då?" ler hon mjukt.

"Du mår inte bra och jag kan byta om själv" sa hon leende och såg på Egeria "Om du inte mår bra tänker jag inte låta dig göra saker för att du borde" hon gick emot sängen och log.
"Det glädjer mig att du mår bättre" sa hon och nickade sedan. "Vi var nere i staden och jag mötte en ung flicka" sa Isis leende.

"Men" sa Egeria men gav upp och nickande, "Tack." ler hon och ställer sig upp för att gå till sin kammare. "Trevligt, var hon snäll?" Egeria undrade för något var det annars skulle Isis inte nämna det.

Isis log emot sin vän och satte sig ner på sängen. Hon korsade benen och såg på Egeria.
"Hon var snäll, men hennes mor verkade inte glad över att flickan pratade med mig. Jag undrar om hon kommer straffa henne" sa hon lågt och sköt undan tankarna på sin egna mor.
"Jag kommer sakna mitt folk" sa hon

Egeria log lite, "Hon ville bara skydda sitt barn. Hon trodde att du kunde göra henne illa, göra familjen illa, eller folket. Du vet vilken makt du har." sa hon enkelt och nickar, "Säkert så uppfostrar man barn, så de inte ska göra samma misstag igen. Inns du den gången du skulle ut och rida och jag inte var din kammarjungfru ännu? Då smög jag och såg dig, och när mor fick reda på det, ja så mycket stryka har jag aldrig fått." sa hon och flinade lätt, det var längesedan nu.

Isis nickade sorgset.
"Jag önskar bara de inte vore så rädda för mig" sa hon sorgset. Hon älskade verkligen sitt folk, hon ville att de skulle vara glada och må bra. Isis nickade hon mindes.
"Det var länge sedan nu. Men om du inte gjort det hade jag inte upptäckt dig och då hade du inte blivit min vän" sa hon leende och tittade sedan ut genom fönstert.
"Det är en ny dag i morgon" sa hon tungt

Egeria nickar och ler, "Jag vet det." sa Egeria mjukt till sin vän. "Ja, eller hur, mor dog inte långt efter det och hade det inte vart för dig hade jag säkert hamnat på gatorna, fattighuset eller i din fars säng." sa hon och var glad att så inte var fallet. "God natt, hoppas du får lite sömn. Jag kommer tidigt imorgon och hjälper dig med allt." säger hon och ler mjukt innan hon försvinner ut genom dörren.

"Jag är glad att du slapp min fars säng, den enda som borde vara där är min mor" sa hon kallt och nickade sedan. "God natt och få ordentligt med sömn själv" sa hon och kröp ner i sängen och somnade.