In Wonderland (PRS)

"Du tycker verkligen om te, va?" Frågar Alexa och musen fnyser. Alexa ser irriterat på henne, känslan är nog överhängande att de aldrig kommer komma överens och möjligen är det nog inte heller behövt att de två måste tycka om varandra för den delen heller.

"Ja, te är det bästa jag vet" sa Hattmakaren och log stort. Te hade alltid gjort honom på bra humör, kanske för att han inte hade några dåliga minnen ihopkopplade med te.
De fortsatte gå och snart kunde de skymta den där hemska dalen med nerbrända hus igen.

"Har du någon favoritsort?" Frågar Alexa som försöker hålla tankarna på annat håll än var de faktiskt befinner sig. Eftersom hon faktiskt är lite rädd, eller ganska rädd om Alexa ska se till att vara ärlig mot sig själv. Liksom helt ärlig, inte halvljugande som hon varit hittills. Fast hon är faktiskt också ärligt intresserad då hon brukar dricka rätt mycket te, det är gott.

"Hallonte..." sa Hattmakaren drömmande som om han föreställde sig att dricka det. Han var så inne i sina drömmerier så att han inte märkte vart de var fören de var mitt i dalen.
Han såg sig omkring med blicken med flippade inte ut som sist. Han försökte kontrollera sig och hade händerna hårt knutna och blicken mot marken för att slippa se. "Hon dödade de" mumlade han för sig själv om och om igen.
Hattmakaren var verkligen galen, hans humör kunde skifta helt när som helst.

Alexa ser på honom, undrar vad som vore bäst. Låta honom bli galen, eller försöka kväva en eventuell eld genom att snacka mer te.
"Jag har aldrig smakat hallonte, det närmaste hallonte jag kommit är jordgubb. Fast det smakade underligt." Svarar Alexa till slut, gud vad korkad hon måste vara egentligen som helt enkelt vägrar att faktiskt ta itu med galen-saken... liksom.

"Jordgubbste är helt annorlunda, hallonte är mycket godare..." sa Hattmakaren med blicken fortfarande mot marken och inte mot Alexa. När han kom hem skulle han göra sig en stor, rykande kopp med hallonte!
De kom precis förbi hans nedbrunna hus och Hattmakaren sa plötsligt "Vart bor du? Har du någon familj?".

"Jag? Jag bor mitt ute i skogen typ. Fast inte här, alltså i den här världen." Svarar Alexa en smula förvirrat förklarande. "Och jag har både föräldrar och min storebror Joe, fast han och jag bråkar rätt mycket." Fortsätter hon en smula allvarligare när det kommer till hennes bror. Fast är det inte typ det syskon gör?

(Sorry för kort, datorn ska typ uppdatera. T_T)

Hattmakaren nickade och log lite. "Låter fint det, min familj är döda". Detta sa han med ett kusligt lugn, han som flippat ut så förut över blotta tanken på det. Men som sagt, Hattmakarens humör kunde skifta när som helst.
De kom fram till väderkvarnen och han tog fram kakan ur sin fickan. Han räckte Alexa några smulor och åt själv några. Han växte till normal storlek.

(Gör inget x) Hoppas den uppdaterar snabbt då xD)

(Min dator slutade fungera helt ett tag. >_<'' Smarta dator.)

Alexa tar några och äter. Det där om familjen var ingen överraskning. Fast trots det så är det fortfarande lite hjärtskärande höra honom säga.
"Den närmsta jag förlorat är mormor." Säger hon när hon växt och det är nästan så att hon vill ge några till musen också när hon ändå håller på. En stor mus, det vore roligt att se. Fast då skulle ju nålsvärdet bli en RIKTIG nål. Om man bara la ett hål i ena änden alltså. Mallyumkin klättrar dessutom så kvickt upp till Hattmakarens axel att det nästan är skrämmande.

(Dum dator^^)

"Jag har inte haft någon mormor sen jag var en liten Hattmakare". Hattmakaren gick fram till bordet upp duckat med te och kakor och satte sig i sin fotölj och hällde upp hallonte i tre koppar. Han skulle precis dricka ur en av de då en röst hördes ur tomma intet. "Har du skaffat en ny vän Tarrant?". En blå och grårandig katt med stora blågröna ögon och ett stort vitt leende uppenbarade sig svävande i luften bredvid bordet.
"Försvinn katt!" fräste Hattmkaren.