Murderous private roleplay.

"Försök vara hemlig när ditt arbete är att ta kol på folk." Svarar Kazou med ett vagt leende innan han plockar upp mobilen och klickar ett snabbt foto på sig själv - papperskillen får redigera det om det går - och mejlar det via mobilen. Han får ett svar nästan genast.
"Kommer imorgon." Ibland undrar Kazou hur killen kan jobba så snabbt, kanske för att han är van, men aja. Spelar ingen riktig roll.

"Det känns som om det borde vara prio nr ett. Jag menar om någon märker dig när du försöker döda dem är det betydligt svårare. Fast o andra sidan så sticker du ut. Jag blev oroad första gången jag såg dig" sa hon och log sedan. "Skall vi fixa lite andra grejer då?"

"Jag menar att man får en speciell stämning runt sig när man arbetar som jag." Konstaterar Kazou milt irriterad över att behöva förklara sig, men den irländska dialekt får det försvinna och det låter fortfarande riktigt roligt. "Led vägen, du." Fortsätter Kazou lättsamt.

"Ja jag tänker inte ta reda på det, att döda folk är inte min grej men det vet du antagligen redan. Jag antar att du vet mer om mig än jag själv vet" sa hon och tittade på honom. "Ja jag kan inte den här staden bättre än vad du kan" sa hon men började gå emot en butik.

"Nah, ingen vet mer än du." Kontrar Kazou en aning uppmuntrande, men inte för att det spelar någon roll. "Faktiskt tenderar du att ha mer tur än mig." Fortsätter Kazou motvilligt bitter och följer efter henne.

Azura himlade med ögonen, klart det fanns saker ingen visste om henne, saker som inte kunde hittas i några papper, men hon gillade inte att någon visste saker om henne ändå.
"Tur? Tur att få äran att bli måltavla" sa hon och gick in i matbutiken och började plocka ner varor i korgen.

"Nah, mer tur att du fortfarande lever." Svarar Kazou uppmuntrande och låter henne plocka ned det hon vill, ärligt talat så orkar han inte säga emot och han har heller ingen lust att plocka ned något själv. Inte hans grej liksom.

"I mitt fall är det värre, du behöver inte oroa dig eftersom du är död" sa hon vasst och suckade sedan "Om vi skall samarbeta får vi nog sluta bråka" sa hon enkelt och gick fram till kassan och betalade.

"Och om någon kommer på att jag lever, kommer jag vara död." Kontrar Kazou roat leende, fast han tänker inte svara på det andra uttalandet förutom ett vagt:
"Mm." För att slippa stirrande blickar från kassörskan som redan tycker att de båda ser konstiga ut - troligen för deras kläders skull. Med tanke på att kassa-tjejen är blond, översminkad och tuggar tuggummi så är han inte riktigt förvånad om det är därför.

"Då kommer vi båda dö" sa hon och log roat. Hon mot honom, han var trevligare än hon trott. Hon trodde inte han var rolig eller hade något hjärta, men han verkade ha känslor och inte vara helt kall. De kom ut ur butiken och hon tittade på honom.
"Vad heter du egentligen?" frågade hon undrande.