Gatubarnens överlevnad

Ashton öppnar den knarrande dörren, ingen bryr sig om att folk går in och ut. Hallen är som vanligt tom och dyster, förutom en fortfarande välbehållen tavla på den högra väggen. Lite längre in så försvinner en pojke, mycket yngre än Ashton själv runt hörnet. Ashton känner igen honom, han heter Paul och håller ihop med en äldre flicka som heter, eller åtminstone kallas Becky. Becky som håller koll på sin tjuvliga av barn, det ska tydligen gå bra för dem, men betyder det att även Becky är här? Ashton himlar med ögonen och kastar en blick bakåt på Fred innan han börjar gå upp för trappan, den knarrar och gnäller men häruppe brukar det inte finnas lika mycket folk.

Fredrika följer efter Asthon och ser sig om med en rysning, att de bodde såhär? Jo, de gjorde väll det för att klara av att leva, och Fredrika innser villken tur hon haft att klarat sig från det här att klara sig själv, att hon var skicklig nog att skaffa pengar och att hon visste vart man kunde tjäna, som utpå landet. Hon följer efter Asthon upp för den knarrande trappan och ser efter pojken som försvinner från deras synfält, skulle han skvallra för någon att de var här eller?

"Vet du vem Becky är?" Frågar Ashton spontant när de kommit uppför trappan. Becky är alltid på nedervåningen, men det beror nog mest på hennes bestående skada i sin högra fot. Ashton vet allt det här om Becky. I för sig, han borde veta eftersom han varit en del av hennes lilla liga, innan han drog sig ur. Becky hade inte ens stoppat honom. Ashton öppnar dörren till ett närliggande rum. Det är tomt på barn och människor, mörkt. Men istället finns det möbler, överdekorerade väggar och en trasig ljuskrona ligger i golvet, då den slagit i golvet och börjat gå igenom, lite grann. Golvet sviktar iallafall.
"Se upp för det." Säger Ashton och pekar mot kronan.

"Nej" säger Fredrika och skakar på huvudet och försöker komma ihåg om hon hört namnet, men ärligt, hon hade aldrig ört till eller vart i de här typerna av kretsarna, hon hade alltid försökt klarat sig själv och leva ett drägligt liv på gatan. "Vem är det då?" frågar hon nyfiket och håller sig undan från ljuskronan då han säger till, hon känner hur golvet sviktar och innser hur farligt och skevt hela det här huset var, att de kunde övernatta här?

"Den där pojken är en av hennes tjuvar, hon samlar... på barn med potential och överlever genom att de stjäl åt henne." Svarar Ashton och ser på den luggslitna sängen i det ena delen av rummet. "Fast enligt barnen som varit i hennes lilla liga så skulle hon varit mer familj än ledare." Fortsätter han lättvindigt och börjar med flit testa och se var golvet är som svagast - förutom vid ljuskronan såklart.

"Okej..." säger Fredrika tveksamt och ser på Asthon, "Och du? Har du varit i kontakt med henne? I hennes liga?" säger hon nyfiket och slänger en blick på sängen, där tänker hon då inte sova, säkert full med löss och vem vet vad mer för otäcktyg. Sedan granskar hon Asthon om han finner någon bra och säker plats till dem, han var bättre på det än henne, men hon vänder sig om då hon känner sig iaktagen och ser den där pojken som tillhörde Becky betrakta dem, som om han ville något.

"Jag var en del av den ett tag, men jag drog mig ur." Svarar Ashton och vänder sig mot Fred när han står på ett faktiskt relativt stort område som är beläget ovanpå takbjälkarna, så de är säkert. Men han får syn på Paul som står och darrar, varför? Så kallt är det inte och den kan knappast vara av skräck för honom... men kanske, bara kanske för Fred.
"Becky undrar vilka som kom." Säger Paul, han känner alltså inte igen Ashton? Ganska troligt ändå, men lite borde han väl åtminstone känt igen honom? Ashton förstår sig inte på Becky ibland, varför bryr hon sig vilka som går in och ut helt plötsligt?

Fredrika ser bekymrat på pojken som verkar rädd, eller vad visste hon? Vem av dem kunde vara skrämande? Jo, troligen hon...hon var lång, stor smuttsig och blodig...det ssåg troligen ut som hon vart med i ett slagsmål, hon flinar roat åt tanken och pojken yttrar sig igen, "Hon vill träffa er." säger han och ger dem en bedjande blick att de vill göra som han bad om, "Visst" säger Fredrika och rycker på axlarna, gjorde inte henne något och hon var nyfiken på Becky och hon kollar på Asthon vad han tycker.

Ashton nickar kort, nu kanske inte låter speciellt lockande att gå ned och träffa på Becky. Han har lagt det bakom sig, ungefär. Ashton går över till den andra sidan av rummet och Paul verkar gå upp som ett ljus eller något sådant.
"Askan!" Utropar han med stor lycka och kramar om han midja. Ashton klappar honom bara på huvudet, han har alltid tyckt att Paul är lite överdriven, men vad gör man?

Fredrika flinar åt pojkens spontana kram och utrop, det var så gulligt och genuint på något sätt. "Undrade just om ni kände varandra." flinade hon och följer efter dem ner, med pojken i ledningen ner för den knarrande trappan och vidare in i ett rum, ett rum fullt med barn och ungdommar som alla stannar upp i vad de gör och ser mot dem.