I en förändrad värld (Roll för alla)

”Precis som jag visste att det skulle.” Sade Jenna vilket i verkligheten var en lögn.
Hon hade aldrig lyckats få den där pinnen att fungera som den skulle utan hade alltid fått förlita sig på sina sinnen men tydligen fungerade det för vissa. Natten höll på att komma och det var ingen bra idé att bada när det höll på att bli kallare i luften och särskilt inte då Jenna planerade på att få i alla fall några timmars sömn. Istället skvätte hon vatten i ansiktet, tog av sig sin jacka och hoodie för att torka av de håriga armhålorna. Vad hon inte hade gett för en rakhyvel och lite deodorant just nu men det var inget ens att tänka på. Så fyllde hon sitt vattenskinn och vände sig emot Sonia.

"Jag badar imorgon, är det okej?" Frågade Sonia. Hon ville inte vara till besvär och kunde egentligen bada direkt, hon hade badat i kallare vatten, men hon hoppades att badet kunde ske på morgonen. Det var något särskilt med morgondopp. Sonia följde Jennas exempel och skvätte lite vatten i sitt ansikte innan hon rätade på sin långa kropp. Hon kände ryggen efter sitt fall från taket, ett av hennes många dumdristiga beslut när hon tänkte efter. Det senaste var att stjäla soldatens vapen. Men när hon var trängd slutade hennes hjärna nästan att fungera. Jag måste tänka på det nästa gång, förmanade hon sig själv i huvudet.

Stella ler mot killen och tar emot kniven, "Tack" säger hon i vetskap om att sin egen kniv som hon hittat som inte är mer än en fickkniv inte skulle hålla för detta. Hon såg upp mot den höga klippväggen, kom de in i grottan skulle de vara säkra. Om hon kom till grottan, hon kände sig helt slut och det snurrade i huvudet. Men hon går bestämt fram till klippväggen för att hitta bästa platsen att klättra på och börjar ta sig upp, upp mot grottan.

(Hoppar av, är för upptagen med annat)

( JamesCarnalosVamp Okok ^^ tråkigt )

((tråkigt. ))
Jenna nickade uppmuntrande till Sonia.
”Skall vi försöka hitta någonstans att slå läger för natten?” Undrade hon.
Det hon egentligen undrade var över ordet vi. Ville egentligen Sonia hänga med en främling? De visste ju ingenting om varandra. De visste inte var den andra kom ifrån, ifall de hade någon familj eller vart den andra vart på väg. Fast Jenna kände att det inte spelade så stor roll. De levde här och nu och det var väl det som räknades.
”Slå aldrig läger vid din vattenkälla.” Upprepade hon till sonia, samma ord som hon själv fått höra så många gånger.

Ester snurrar runt kniven och betraktar klippväggen. Sedan hittar hon en hålighet och hugger in kniven där innan hon börjar klättra upp. Hon kanske verkar vara lite väl smidig för att vara en kille, men hon tar sig uppåt iallafall. Hon kan knappt ta sig uppåt efter ett tag, hennes lemmar skriker i protest. Hon är utmattad och de domnar sakta. Men hon, eller förresten Ethan, vägrar blankt ge upp och klättrar vidare.

"Ja, visst." Sonia säger de betydelsefulla orden. Hon tyckte mycket om Jenna och hoppares att hon skulle stanna hos henne. Hon var som den storasyster Sonia aldrig haft. Hade hon varit yngre hade hon möjligen sagt något i stil med, "Jenna, lovar du att alltid hjälpa mig och prata med mig och så?", men hon var inte liten längre så istället bäntade hon bara på att Jenna skulle visa vägen.

Stella känner det redan efter några tag, tröttheten, värken, hon har knappt någon styrka i sin avmagrade kropp. Inte för sådantarbete iallafall, förr hade hon varit stark då en annan förman rådde över lägret och de fick mat så de klarade sig bättre än nu. Nu hade de knappt fått mat alls och det var därför hon hade rymt. Hon orkar inte ens kasta blick på killen och se hur han klarade sig och fortsatte att envist klättra, tag för tag, steg för steg. Långt om länge kände hon äntligen klippavsattsen som ledde in till grottan under sina händer, hon suckar av lättnad och drar sig upp på dem. Och när hon känner att hela hon är på klippavsattsen är det som att kroppen som försökt gett upp hela dagen äntligen gör det och hon sjunker ihop på avsattsen, hon orkade inte röra sig men hon försökte att hålla sig vaken, inte svimma.

((Ska vi också finna den mystiska grottan eller bege oss till något annat ställe? VildvittragoodwillAlexZz))