The magical universe of Insipiens - The Apocalypse (privat)

"Här Amy!" ropar en pojke lika gammal som hon, Martin heter han nog. "Du kan stödja dig med den här" Han räcker fram en krycka.
"Tack" Hon tar emot den och kan nu ta sig fram utan Hazel.

Buck viskar energiskt på om hur de ska göra, han ska först, Robin ska tydligen sen. Tänk om han dör, eller om Buck inte är tillräckligt snabb.
"Ey, Robin sväva inte iväg nu. Vi behöver dig här, slagträ-sally är back-up och spindelmannen du håller dig utom räckhåll för monstren tills vi måste upp genom hålet." Fortsätter Buck och de nickar. Sedan slår Buck upp nästa dörr. En trappa ned. "Kör!" Skrattar han, Buck har nervositet i rösten. Då är det illa.

Maudie går bredvid Amy och tittar oroligt på henne. Tydligen var flickan rädd om Amy, vilket hon fann väldigt beundransvärt och rörande. Men hon är räddare om Maudie, hon är så liten och oskyldig men ändå väldigt modig.

När de är nere hittar man genast de levande döingarna och Robin fryser till när Buck hugger huvudet av en av dem. Men någon tar tag i honom och han tittar ned, ser hur en av döingarna tagit tag om hans vrist innan han plockar upp sin kniv och hugger rakt ned i huvudet i den. Den tredje blir det spindelmannen som tar död på, men hjälp av slagträ-tjejen som smäller sönder skallen på den.
"Woohoo! Vi klarat!" Säger Buck lättat, man kan verkligen se det på honom. Vem är inte lättad egentligen?

Amy hoppas att Robin och de andra kommer tillbaka snart. Helskinnade.
Det var konstig, hon kände det som om hon sakndade honom. Hans närhet, hans röst, hans allt. Amy har aldrig känt så för någon...

Robin går snabbt ut ur rummet, han är nog en av de första. Han har.... han.. han kan inte ens tänka på det. Är han en mördare?
"Ey, Rob! Vänta!" Hör han Buck längre bort. "Tänk positivt, de ville ju käka din tjej." Detta säger han mycket lägre än det första, men det hade nog samma effekt när Robin stelnar till.

Amy hör vad Buck säger, men det är knappt. Hon försöker dölja rodnaden och tittar ner i golvet för att låtsas som att hon inte hörde det. För det värkade inte som om någon annan hörde, inte så många i alla fall.
Hon vet inte hur Robin reagerar, utom att han just nu står stilla.

"Eh..." Robin är inte ihop med henne, inget sånt alls. Han tycker ju om henne, mycket och så. Men alltså... vad ska han säga? "Eh... h-hon... hon är inte min tjej." Säger Robin tyst, helt röd i ansiktet och Buck flinar självsäkert.
"Men du vill att hon ska vara det." Konstaterar han med ett skratt. "Det syns på mils avstånd. Men tat lugnt, jag är tyst som graven. Lite dåligt ordval kanske." Säger han skämtsamt och Buck går sin väg. Robin däremot, försöker få ned rodnaden som spritt sig genom hela ansiktet.

"Ska vi stå här hela dagen, eller ska vi gå vidare?" frågar Amy efter ett tag när hon har fått ned rodnaden, som om hon aldrig hört pojkarnas samtal.
Hon börjar hoppa iväg på sin krycka bredvid Maudie.

Robin tror han lyckats bli icke-röd i ansiktet nu. Han tror och hoppas på det, även om det var sant så skulle väl aldrig Amy vara intresserad av honom. Han gissar mer på Buck, Buck är bättre än Robin själv. Buck gör ju faktiskt saker, Robin blir livrädd av att ens se en av de där kravlande levande döda människorna. När han är säker på att rodnaden lagt sig börjar han gå igen.