Meeting of the worlds [Begränsat]

"Link" sa Midna och såg på honom och pekade mot Doktorn och Link suckade men nickade och tog fram en burk med en älva i och räckte över den till Midna. Midna visste vad som skulle göras, allt hon behövde göra var att ge den till Doktorn som behövde öppna den sen skulle älvan se till att han mådde bra. Link kunde dock inte ge den till honom för då skulle älvan hela Link och just nu var han inte beroende av att helas.
"Kid" ropade en mörk röst och han reste sig genast upp med svärdet i handen, Ganondorf. han lossade skölden och såg sig omkring, han såg inte mannen men han kunde inte vara långt borta.
"so we meets again" sa Ganondorf och såg på Link.
"were is Zelda?" var det enda Link frågade och mannen skrattade kallt.
"Were I want here to be" sa han och höjde sin hand och sköt iväg en mörk boll av magi mot Link

För en sekund var allt svart, sedan var det som om en tryckvåg flög igenom honom, skapad från hans bröstkorg, och det svarta fick färgfläckar här och där. Sedan var det svart igen. Ännu en tryckvåg, sedan en till. Till slut flög hans ögon upp, gråa moln befann sig ovanför honom, och blixtar flög ner mot Dalekarna. Snart såg han en man på taket av en byggnad, en man som var äckligt bekant. The Master.
"Hello, Doctor!" skrek han. "I thought I could help you for now, so I could kill you myself later!" Master höll ett sorts gevär mot himmelen, som genererade ett åskväder ovanför dem.
När han skulle gå frammåt snubblade han över något och såg en burk med vad som såg ut som en eldfluga i sig och ryckte på axlarna. Sedan drog han ett djupt andetag.
"DALEKS!!!! HEAR YEE, HEAR YEE!!! YOU KILLED ME, NOW I LIVE AGAIN!!! YOU CAN NOT DEFEAT ME! YOU'D BETTER JUST RUN AWAY!!!" en av Dalekarna flög ner framför honom.
"Negative! The Daleks run from nothing!"
"Then you will be exterminated."

Link tittade på den mörka magin och laddade sitt svärd, det här var något han kunde, något han gjort förut för många gånger. i vilken värld de än föddes, vilket århundrade de än föddes spelade ingen roll, de slutade alltid med att de gjorde det här. han såg på magin och svingade svärdet så att den studsade tillbaka till Ganondorf som skickade den tillbaka mot honom. Link var beredd på detta och sköt åter tillbaka magin och som han beräknat missade Ganondorf och han hörde mannens skrik. till hans förvåning var han inte längre ensam, Sheik stod bredvid honom och han log.
"So you came back?" frågade han och Sheik nickade bara. han hade svårt att se Sheik som Zelda.
"I think we should be moving before he wakes up" sa Sheik och Link nickade. "We need to find the other sages" sa Sheik och Link nickade, han hade förstått det när Ganondorf anlänt.
"Who is this?" frågade Midna misstroget
"Do you not recognize me?" frågade Sheik leende och Midna granskade henne.
"Zelda?" sa hon förvånat och hon nickade.
"It's a long story, we can take it later" sa hon och Midna nickade. de tittade undrande på de andra som slogs mot någon sorts varelse och Link såg på Sheik och nickade, lika bra att hjälpa dem. Link drog sin båge och spände fast bomber på den och Zelda frammanade magi och de började förstöra de konstiga varelserna

"Master! Do you still have your laser screwdriver?!" skrek han.
"Of course, Doctor! Why?!"
"Throw it over!" han fångade den och började använda den mot Dalekarna. Den var inte särskilt effektiv, men om han koncentrerade strålen mot dess öga så gick glaset sönder. Han sprängde så många glas som möjligt och såg sedan en liten ratt på sidan som ökade styrkan.
"Of course..." han vred den till högsta och lyckades spränga en an Dalekarnas huvud.

Thor hörde åskan från himlen och tittade förvirrat upp. Han började jogga fram till den konstiga mannen och svingade sin mjölnir mot dolaksen så att de trillade ihop på marken och tystnade.
"Strange man, what is this. Why can I hear thunder and se lightnings?" frågade han mannen förbryllat. Det var Thors jobb att fixa åskan och blixtrarna, och han kunde inte förstå varför de helt plötsligt fanns runt om kring honom utan att han själv fixat fram dem.

"EXTERMINATE!" hörde John bakom sig och han hann precis ducka för strålen. Han hade panik, han var jagad av en robot och han hade inget vapen. Han sprang fram till den blonda mannen med en hammare, han kunde i alla fall döda robotarna.
"Hello, can you please help with this one?!" skrek han och pekade på den som var bakom honom.

Thor vände sig om mot mannen som ropat.
"Of course I can!" Thor slängde sin hammare som träffade Dolken i det som Thor skulle kalla dess huvud. Den tystnade tvärt och Thor fångade sin hammare när den kom flygande tillbaka mot honom.
"Do you know this man?" sade Thor och riktade sin hammare mot den konstiga mannen som hade förklarat om dolaksen.

"Thank you, thank you" sa and och pustade ut.
"And sort of, I met him erlier" svarade han.
"SO, what's your name then?" sa John, "Mine's John, John Watson" lade han till.

"John Watson... Are you not you Sherlocks boyfriend? I am Thor, god of thunder. And I am searching for my brother, Loki. Have you seen him?" svarade Thor och tittade mot John.

"Friend, not BOYfriend" svarde han irriterat.
"Thor? Like in the scandinavian ledgens?" frågade han och kollade underligt på honom. "And no, I don't think so... What does he look like?" frågade han och tänkte.