Jag vill att du ska bli min [SV]

BRA!!!!

Braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!

Jättebra!!!!!!!!

Tack för alla underbara kommentarer! ♥

Kapitel 12: Quidditchmatchen

"Ni måste verkligen kämpa!" utropade Harry till laget efter en av världens sämsta träningspass.
"Gnäll inte, Harry." mumlade jag.
"Vi måste vinna matchen mot Hufflepuff, men det finns inga chanser i världen om ni spelar så här dåligt!"
Jag tittade förvånat på Harry, han brukade inte säga att vi spelat dåligt, de skapade ju inte direkt laganda.
"Förlåt." sa han och satt sig ner för att byta om. "Det blir bara så jobbigt ibland att basa för ett lag.
Jag klappade honom vänlig på axeln.
"Det går bra. Vi ska kämpa."

Jag tog en dusch efter träningspasset och sköljde bort lite blod som hade strittat fram ur min näsa när Coote hade svingat med slagträet lite för ivrigt. Men jag var van vid näsblod så det var ingen fara.

När jag kom tillbaka till uppehållsrummet satt Harry och Ginny och pratade speltaktik med en miniatyrkopia av quidditchplanen på bordet. Jag gick och ta min väska och drog fram läxorna.
"Å, jag skulle inte orka göra Snapes läxa." klagade jag för mig själv.
Men trots allt drog jag motvilligt fram den, och märkte till min förvåning att den inte var lika svår som jag trott.
Jag slumrade till i fåtöljen men vknade av att nån pickade på min axel. Harry.
"Det är läggdags för laget hördu" sa han och log. "Vi måste vara utvilade imorgon för matchen."
"Jadå." sade jag trött och hasade mig upp till sovsalen.

Morgonen grydde och det var dags för frukost.
"Det går bra" sa Hermione uppmuntrande till laget.
Ingen svarade, särskilt inte Ron, som var grönblek i ansiktet.
"Vi ses Ron" sa hon och gav Ron en snabb kyss på kinden. "Lycka till allihop!" Hon gick iväg.
"Kom så går vi till omklädningsrummet." sa Harry.
Resten av laget följde villigt efter.
Jag hann få en snabb skymt av Cedric när jag gick. Han vinkade och log. Det gjorde jag också, men det kändes konstigt. Jag var inte lika entusiastisk som jag brukade vara när jag vinkade till honom. Konstigt. Men det var säkert bara nervositet, tänkte jag när det pirrade till i magen.
Alla bytte om under tystnad.
"Kom igen!" sa Harry glatt när de tågade ut på planen. det hördes både jubel och buanden.
"Kaptener, skaka hand."
Harry och Cedric skakade vänligt hand.
Visselpipan ljöd, och vi flög upp.
Min nervositet försvann som ett trollslag. Det var här jag hörde hemma, uppe i luften.
En av Hufflepuffs jagare hade klonken och susade fram mot våra målringar, och varken Peakes eller Coote han reagera.
Nu var jagaren redan framme vid Ron. Jag vågade inte titta, men fick mina farhågor bekräftade när jag såg hur den svartgula massan reste sig och jublade, medan den rödguldiga massan stönade.
Matchen fortsatte. Katie fick klonken passade till Ginny. det var dck en riskfylld passning, för en slagman från Hufflepuff var alldeles fråmför henne, men hon lykades få den, och passa till mig.
Nu hade jag chansen. vägen var fri. Jag susade fram mot vaktaren och målringarna, men just då. BOM. En dunkare hade kommit och susat på mig, rakt i ansiktet. Vanligtvis brukade inte domaren pausa, men min näsa blödde så att den redan röda dräkten fick ett nytt lager röd färg.
jag sicksackade ner på marken utan att kunna kontrollera min Rensopare. Madam pomfrey kom skyndandes fram mot mig och ropade:
"Hur gick det?"
resten av laget samlades också på marken.
"Jag är okej" snäste jag irriterat, men fick en munfull blod i munnen av att prata. "Jag fortsätter spela."
"Inte förrän vi har fått stopp på det här. Episkey." sade madam Pomfrey lugnt.
Min näsa var hel, men blödandet fortsatte. Madam Pomfrey mumlade ett par andra besvärjelser och blodflödet stannade.
"Sådär." sa hon nöjt.
Hooch blåste i visselpipan och matchen fortsatte.
Hufflepuff gkorde tre mål till medan vi gjorde två.
Sedan räddade Ron ett, och släppte in ytterligare ett. Katie gjorde ett mål, Ginny två och jag två.
Sen. Sen susade Harry det fortaste han kunde. han hade sett kvicken. Ingen brydde sig om att göra mål, alla tittade på kampen mellan Harry och Cedric.
"Kom igen, Harry" mumlade jag.
"JAAA!" vrålade Harry när han till slut greppat kvicken.
Hela laget samlades på marken i en stor masskram.
Alla Gryffindoranhängare kom också med i kramen.
Det var fest i uppehållsummet efter matchen.

Superduper bra!!

As bra!!! ♥♥♥

Super bra!!!

helt perfekt