LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara följde Daerons exempel och drog av sig masken och la den bredvid hans och drog honom med sedan ut på golvet. "Ja, det är mannen som för, du ska ha händerna om min midja och jag på dina axlar." säger hon och lägger hans händer där de skall vara och sina på hans axlar och visar sedan stegen och snurningarna tills hon tyckte han förstod. "Ja detta är grunderna i de flesta danserna." sa hon och fortsatte sedan med en mäng danser och turer som man dansade med flera så man bytte partner med varandra.
I slutet visade hon den dans hon var mest osäker inför, inte för att hon inte kunde den utanför den var en närgången dans, där man skulle ha den andre som i famnen, och hon var osäker på hur hon skulle reagera på det, då hon var så konstig då hon var nära Daeron, eller kände sig konstig....

Daeron log smått medna han lät Tamara plasera hans händer rätt. Vissa grepp påminda om bondefolkets danser, men största skillnaden var hållningen och takten. Det flesta hände långsammare i danserna Tamara lärde honom, och en rak rygg var det viktigaste.
Daeron gjorde sitt bästa, och han var förvånad över hur bra det gick, men med många olika danser hade han omöjligt att lägga dem alla på minnet.
Tamara blev plötsligt osäkrare och lättsamheten försvann från henne då hon skulle visa den sista dansen. Daeron sade ingenting, men insåg plötsligt orsaken, då han lade sin ena hand runt hennes midja, och tog den andra i sin. De stod närmare varandra än i valsen, så hennes bröst rörde hans hela tiden, och deras lår ströks mot varandra vid varje steg.

Tamara andades tungt och än mer osäker eller ja hon visste inte hon hade aldrig känt så som hon gjort nu. Men ja Daeron fick henne att känna sig konstig, plötsligt spelar minnet upp från natten framför henne. Men nu är det inte kvinnan som är hos Daeron utan henne själv. Hett rodnande över sina tankar drar hon sig undan från honom och mummlar, "Du kommer klara dig fint, och jag hjälper dig där." och sedan vänder hon sig om. Varför kom ens minnet? eller tanken, det skulle ju ändå inte ske. Hon var livrädd för det och han kunde få vilken kvinna han ville, så han skulle aldrig välja henne.

Daeron såg med ohöljd förvåning på Tamara då hon drog sig undan och vände sig bort. Hade han gjort något fel? Han kunde inte förstå vad i så fall. Och hennes ord tydde annat. Hon var antagligen bara trött, och tvungen att bära klänningen och bryta sig in i slottet. Kanske allt det här, närheten med Daeron, påminde henne om vad som än hade hänt någon gång. Det hon tänkte på då hon hade rädsla i ögonen.
"Tack", svarade han något osäkert. "Vi borde kanske byta om och ge oss av, om vi ska hinna få tag på inbjudningarna ännu." Daeron gick och hämtade deras masker. "Är allt bra?" undrade han, och räckte fram Tamaras mask åt henne.

Osäkerheten i hans röst förvånade henne, sen när hade Daeron visat osäkerhet? hon visste inte alls om detta förekommit förr. Hon nickade åt de han sa, "Visst" sa hon vände sig om och tog emot masken som han höll fram" Hon log lite och nickade, "Ja, det är okej." sa hon, vilket såklart inte var sant. Men vad hade han förväntat sig? Att hon skulle säga nej och berätta hela hennes livshistoria, det som gjorde henne så rädd. "Man klarar sig alltid." mumlar hon sedan svagt fram, men vände sig sedan om, det var inte meningen att han skulle få höra det sista. "Vi byter om då." säger hon med sin vanliga glada röst, för att dölja allt som hänt.

[Gifen till vänster är Daeron ]

Daeron visste inte vad han skulle säga, så han nickade bara och lämnade rummet efter Tamara. Han bytte om till hel svarta kläder och gick sedan till affärssidan och betalade. De lovade lägga kläderna Daeron valt åt sidan och gav honom ett kvitto, så han kunde komma tillbaka efter dem några timmar senare. Daeron bad endast att få masken med sig, och de gick med på det utan några frågor.
Daeron ställde sig vid fönstret för att vänta på Tamara. Solen hade länge sedan passerat sin högsta punkt, skuggorna på gatorna var långa. Daeron kom fram till att de skulle ha tid att bryta sig in i huset, men de skulle inte hinna observera det alls innan.

(Snygging )

Tamara bytte om och satte på sig de mörkaste kläder hon hade, dock ingen klänning hon skulle få nog av den ikväll, och hennes mjuka läderskor. Ovanligt vad allt kändes bekvämt när hon fått av sig all grannlåt och smycken. Hon lämnar in allt och de lovar att hålla även dem i förvar åt henne tills hon kom tillbaka.
Sedan gick hon till Daeron och spände fast svärdet i bältet. "Så ska vi ge oss iväg då?" ler Tamara och det glimmar till i hennes ögon. Hon hade aldrig gjort något sådant förr, men hon var ivrig på det, hon gillade det.

[I know!]

Daeron var lättad över att Tamara åter var sig själv och log spjuveraktigt.
"Visst. Om du år redo så." Han tog adjö av ägarinnan och lämnade butiken. Horus gnäggade då han hoppade upp i sadeln, även hingsten kunde känna deras upphetsning.
Daeron stannade ett kvarter från huset de skulle till, och de lämnade hästarna där i ett litet värdshus. Därifrån gick de resten av vägen, men innan de kom fram till huset stannade Daeorn och vände sig till Tamara.
"Om det här ska lyckas måste du göra just så som jag säger. Var tyst, och låt ingen se dig", sade han allvarligt och tog fram sin mask. Då han snörat fast den log han igen, och gav Tamara en sista blick innan han fortsatte i murens skugga.

"Alltid redo." flinade Tamara och följde efter honom och lämnade Nyx vid värdshuset, hon sa snabbt adjö till det svarta stoet och genom kvällens mörker förljer hon med Daeron. Då han tilltalar henne, hon nickar åt det han har att säga. Självklart skulle hon göra som han sa, hon kunde inte detta men han kunde det. Tyst på ljudlösa steg smög hon efter honom i skydd av muren, där nu ingen kunde se dem. Tamara var så upphetsad över det nya och adrenalinet skjöd inom henne då de kom allt närmre huset de skulle in i.

Daeron sjönk i ett familiärt sinneslag. Han var fullt koncentrerad och ansiktet var blankt, med undantaget för ögonen, där ett upphetsat leende spelade.
Då en kärra passerade dem sjönk de in i en fördjupning och Daeron fortsatte snabbt framåt, tills de nått början av muren till gården de skulle till. Den var för hög och slät för en man att klättra, men tillsammans skulle de int eha problem.
"Hjälp mig upp så drar jag dig upp sedan", sade han lågt åt Tamara och visade snabbt hur hon skulle lägga händerna så han kunde ta sats från dem.
Gården var inte speciellt stor, och för tillfället tom. Daeron vände sig så han kunde dra upp Tamara, och hoppade sedan ner. Han landade vigt på gräsmattan och gömde sig bakom en buske för att vänta på Tamara.