Hunger Games (Rollspel)

Jag dras mellan sömn och svag vakenhet. Jag vaknar plötsligt till när jag hör något jag försöker sätta mig upp men det går inte, jag känner heller inte Spencer utan det stramar och jag känner mig svag. Jag tittar på min kropp, då ser jag det, jag är bunden med repet och jag har en massa löv på mig. Jag fattar verkligen ingenting, då det börjar gå upp för mig att Spencer antagligen bara lurade mig, jag tittar runt igrottan och ser vattenflaskan med vatten, om han ville få mig svälta eller törsta ut så var det inte så smart att lämna vattenflaskan. Jag kravlar upp så att jag sitter, jag hade en hand lite fritt så jag nådde flaskan, jag tog några djupa klungar och la tillbaka flaskan på `golvet`.

Spencer
Jag går med snabba steg tillbaka till hornet. Det tar några timmat innan jag ser det. Fullt med döda kroppar och en... Eller ser jag fel? Mitt i hornet sitter en tjej. Det var Amy, det kunde jag se. Jag smög mig runt hene och försökte norpa en ryggsäck längst inne i hornet. Såklart hinner hon se mig när jag försöker springa därifrån. "Stanna!" ropar hon och reser sin kniv. Jag håller fram mitt spjut mot henne och kollar mig omkring.

Amy
"Släpp spjutet!" säger jag bestämmt och tittar mot killen. Han släpper spjutet och håller upp händerna. "Släpp räggsäcken också! Nu!" nästan skriker jag även fast jag bara står några meter ifrån honom. Ännu en gång lyder han mig och släpper ryggsäcken lite bakom sig. "Och nu, ner på knä!" Han lyder. Snabbt öppnar jag en ryggsäck och hittar en rep. Jag går lite emot honom och sparkar bort hans spjut. "Kämpa inte emot. Då sticker jag kniven i dig!" hotar jag innan jag snabbt knyter fast hans händer i hans fötter. Som ett paket ligger han utan att kunna röra sig. Jag kollar igenom hans fickor efter knivar men hittar ingenting. Jag lyfter lätt in honom i hornet. Han kämpar för att komma loss.
"Det är ingen ideé, du kommer inte loss..." säger jag oberoende och sätter mig bredvid honom.
"Varför dödar du mig bara inte!?" säger han argt. Jag tar upp en av de tre knivar jag har kvar och hålle den mot hans hals. "Det kanske jag gör... Om du inte är en snäll pojke..." säger jag hotfullt. Han suckar stort och fortsätter att försöka...

jag kan vara död.

Jag fattade bara varför han stack eller att han bara stack spjutet i mig när jag sov, nånting stämmde inte, jag hade ett svagt minne av att han sa att han skulle komma tillbaka. Jag ger inte upp i första taget, jag kämmpar med min fria hand att knyta loss mig själv, det är vädigt jobbigt med tanke på att jag var svag, jag gissade att det var löven. Jag skakar av mig alla löv och får loss mig. Jag ställer mig flåsande upp, jag går ut och klättrar upp i ett träd. Jag spanar runt då jag ser två skoggor vid ymnighetstornet. Jag visste att han var en av dem. Jag klättrar snabbt ner och tar min pilbåge och börjar springa. Jag hoppar ned för berg över floder och genom taggbuskar men jag skulle till honom. När jag väl var nära såg jag dem, han på knä på golvet ihop bunden och en tjej med en kniv nära hans hals. Jag går sakta närmre och stannar några meter ifrån " jag skjuter, släpp kniven och släpp Spencer!" skrek jag till tjejen. Jag spännde pilbågen och siktade på tjejen.

Amy
Jag hoppar till när jag hör tjejen. "Saga? Hur kom du loss? Jag menade inte... Jag ville inte men... Snällagå bara det är okej..." Säger killen. "Tyst!" fräser jag och vänder hans huvud mot väggen. Jag vänder mig mot tjejen och skrattar till. "Så, hanns flickvän kommer för att rädda honom... Så gulligt!" Jag var inte rädd. Mina reflekser var på helspänn. Jag sätter mig ner bredvid Spencer och håller ännu en gång kniven mot hans hals. Han vänder bort huvudet. "Sluta! Anars kanske du aldrig får andas igen!" säger jag och tar en hårt tag i hans hår. " Det är bara att välja tjejen. Skjuter du så dör han. Det vill du väl inte eller?" jag skär långsamt upp spencers tröja. Jag drar av honom den och slänger över den till tjejen. "Vill du ha ett minne? Jag menar, om du bestämmer dig för att skjuta. Han var väl bara ivägen, du skulle ju ändå behövt döda honom för att vinna eller?" Jag trycker kniven lite hårdare mot Spencer...

"skit i det så lever du längre!" fräste jag åt Spencer. Jag ville inte vara elak men han lämmnade mig försvarslös. "jag skjuter inte och du skär inte!" röt jag argt mot tjejen. "vad vill du få ut av det här?" frågade jag hårt. Jag tittade argt bå dem båda i hornet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men jag visade ingen tvivel.

Amy
"Det jag vill få ut är att komma ett steg närmare segern! Så hur börjar vi?" säger jag och stryker kniven över Spencers rygg. "Men okej, som du vill... Ja ska inte andvända min kniv. Om du kastar över din båge till mig." Jag letar i en väska och får fram ett till rep. "Kom hit nu, jag lovar, jag måste bara eftersom jag vill komma långt härifrån innan ni tar er loss. Kom nu annars dödar jag honom. Jag lovar, jag gör det! Kom igen nu! Skynda på!" säger jag och drar fram och tillbaka över repet.

"Vi kanske ska på jakt efter mat, det här räcker inte länge.""Och vi behöver nog gå nu för att slippa dom andra!". Leia menade så klart karriäristerna. "Eller ska vi gå på jakt efter vatten?"

"NEJ" skrek jag åt flickan. Jag litade inte på henne. "alldrig i mitt korta liv!!" skrek jag igen. Jag bad till Spencer att göra något snabbt, men jag sa det inte högt utan tänkte det bara. Jag fortsatte att sikta. "vi gör så här istället! Du släpper honom, jag lägger ner ¨bågen bakom ryggen och du springer så fort du an in i skogen. ingen av oss två skjuter dig utan du får springa bara!!!" skrek jag!

Amy
Jag skrattar.
"Du är bra på att förhandla, det ser jag, men tyvär kan jag inte göra det. Gör som jag säger och ingen kommer till skada!" Jag sätter mig bakom spencer och håller kniven mot hans hals ännu hårdare. Jag håller honom framför mig som skydd och drar upp honom i håret mot mig. "Så, vad tycker du?" han jämrar sig och kväljer fram ett svar. "Låt henne gå, låt mig säga hejdå till henne, sedan när det har gått minst en halv dag. Då kan du, du döda mig..." säger han starkt och vrider sig i mitt grepp. "Hmm.. En uppoffring... Intressant.." säger jag kaxigt. Spencer vrider sig ännu mer. "Sluta kämpa, du vill väl inte att ni båda ska dö?" frågar jag och trycker honom närmare.