The Lills Games

Förlåt för att detta kapitel kommer ganska sent... Hoppas ni gillar det ändå.
(Som vanligt blev det ganska långt. )

DAG 2, Del 1.

Ingis och EMELESEL satte i sin hydda och kokade mat. De hade tänt en brasa – ja, även fast de visste att karriäristerna kunde komma och hitta dem när som helst.
För när de hade kommit på att det bara var 3 karriärister kvar hade de tänkt ut en plan. De skulle överfalla dem när de kom och försöka ”vinna” striden. Om inte kunde de själv bli dödade. Men de var båda med på det.
”Vill du ha den här biten?” frågade Ingis till EMELSEL, de hade stigit upp tidigt på morgonen för att jaga. De hade lyckligt vis fått tag i en fågel som de sedan stekt på brasan.
”Nej tack, ta den du” svarade EMELESEL. Hon hade fortfarande en baktanken om att Ingis hade blivit knäpp efter det som hände med hennes kompisar. Men hon hade inte nämnt det ifall att det skulle göra det hela ännu värre.

Karriäristerna såg röken stiga på himlen.
”Ser ni? Någon tönt kommer att önska att den inte fötts” nästan morrade OliverPhelps på samma gång som hon snabbt packade ihop sina saker. Inte mindre än 10 minuter senare var de på väg mot stället som de sätt röken komma från.
Efter ytterligare 20 minuter hade de kommit fram till stället som de trodde röken hade kommit från. Little J går sakta fram till glöden och känner försiktigt på den.
”Den är fortfarande varm” meddelar hon de andra. Cirka 50 meter bort kan Little J höra hur en gren knäcks under en fot.
Deamfle pekar mot hållet som han verkade höra det från, medans Little J var väldigt säker på att hon hörde det om vänster om sig. OliverPhelps däremot tyckte att hon hörde det väster om sig.

Miskel och Ekkiis satte tätt hopkurade i en grotta de hittat. Snart skulle de byta plats igen – de höll sig i rörelse så att karriäristerna inte skulle hitta dem.
”Så din farmor kom aldrig tillbaka?” frågade Miskel till Ekkiis, just nu berättade Ekkiis en skräckhistoria om hennes farmor – som kanske blivit kidnappad.
Vissa skulle ju tycka att det var konstigt att sitta och berätta skräckhistorier när man själv kanske befinner sig i en, men för Ekkiis och Miskel var det som om deras egen position inte var lika farlig om de hörde om andras.
”Nej... Mamma säger att de finns folk där ute som vill åt henne med”

Ginny.:.Weasley skyndade bort från motsatta håll från ljudet av svärande och stönande läten. Hon hade en svag aning om att det var karriäristerna som var i farten igen. Hon sprang så långt bort hon kunde och bestämde sig för att hon var värd en liten paus.
Medan hon satt där på en sten och funderade hörde hon ett svagt pipande – som en sponsorgåva. Och mycket riktigt hittade hon snart en liten fallskärm som singlade ner för himlen. Paket var tydligen för tungt för fallskärmen, och det gjorde så att allt kom ner i alldeles för hård fart.
Ginny.:.Weasley sprang så fort hon kunde till trädet där sponsorgåvan hade fastnat i.
Det förstå hon gjorde var att knyta upp paketet och innanför hittade hon ett helt kexpaket. Hon suckade belåtet, nu hade hon fått både vatten och mat. Hon var väldigt nöjd med sig själv.
Hon tittade på lappen från paketet.
Vi tänker på dig där hemma!
Ginny.:.Weasley hade ingen aning om vem det var från!

PotterHunger tittade sig bekymrat omkring, hon hade inte fått en blund inatt. Hon hade bara suttit och haft mardrömmar, vaknat, somnat om, och vaknat av ännu en marsdröm.
Nu hörde hon det välbekanta pipandet från ännu en sponsorgåva. Men lyckligtvis behövde hon inte ens flytta på sig för att den skulle landa i hennes närhet, eftersom den var på väg rakt i famnen på henne.
Paketet var nästan för stort för PotterHunger – vilket bara kunde betyda något gott – och hon såg redan nu att det var ett ljusrosa paket. PotterHunger tog lång tid på sig att öppna det, och när hon väl fick upp det såg hon att det var ett gelé hjärta.
Varken meddelande eller avsändare fanns med.
PotterHunger skulle just höja handen för att ta en bit från hjärtat när en pil kom singlande genom luften och träffade hennes hand. Långt borta såg hon hur M.Potter höjde pilbågen för att skjuta det avgörande skottet rakt i hennes hjärta.

LunaLovegood1 stod med böjda knän och HarryPotterr hjälpte henne att stå upp. De såg båda på när M.Potter sköt skott med sin pilbåge mot PotterHunger. Ingen av dem hade varit så förtjust i det att de var tvungna att döda folk för att vinna de här.
Snart kunde LunaLovegood1 höra ett kanonskott och log lättat – M.Potter hade dödat PotterHunger. LunaLovegood1 kunde oturligt nog inte se M.Potter:s triumferade ansikte när hon kom tillbaka, för hon hade för inte mindre än några timmar sedan tappat synen helt.
Såklart hade hon berättat det för HarryPotterr, hon var ju tvungen att berätta det om hon snart skulle dö. För ingen av HarryPotterr, LunaLovegood1 eller M.Potter hade kunnat stoppa blödningen i hennes arm.
Men plösligt föll HarryPotterr ihop på marken, vilket gjorde så att LunaLovegood1 också ramlade omkull.
”Mitt hjärta” sa HarryPotterr mellan andetagen som hon lyckades ta. De dröjde inte mer än en minut innan kanon skottet hördes.

Ingis och EMELESEL tittade ut över de tre karriärister som skrek åt varandra. Ingis och EMELESEL:s plan hade gått som en dans på rosor.
De hade både knäckt varsin gren, men på motsatta håll, och i samma sekund. Vilket ledde till att karriäristerna skulle höra det från olika håll. Och nu stod de alla tre där och ”skrek” till varandra.
Även fast de själva inte fick delta i striden var det väldigt underhållande att se dem skrika åt varandra.
”Jag är HELT säker på att det kom därifrån” sa Little J argt och pekade mot riktningen som EMELESEL hade stått (Hon hade krupit bort till Ingis sedan).
”Men JAG hörde det därifrån” sa OliverPhelps ännu argare och pekade i sin tur mot hållet som Ingis och EMELSEL satte.
”Ja, vi tjänar ingenting med att stå här, vi delar på oss” sa Deamfle och suckade. De andra nickade och tog varsitt håll, medans Deamfle stod kvar och väntade.
Efter några minuter var alla försvunna förutom Deamfle, som envist stod kvar på sin vakt. Men det hindrade inte Ingis och EMELSEL från att smita iväg.
När de väl kommit bort kunde de höra ett ojämnt pipande. De tittade båda uppåt mot himlen, för att se det de trodde att det var. Två sponsorgåvor! Två! Den ena av dem landade cirka en minut före den andra.
Ingis öppnade den första de fick tag i. Hon öppnade det och inuti fanns det MAT! Hon tittade intresserat på lappen som suttit fast i paketet.
Vinn det här! För mig!
/Du vet vem
På samma gång stod EMELSEL böjd för att öppna det andra paketet. Det var väldigt tungt, och EMELSEL undrade vad det kunde vara för något.
Och när hon sedan öppnade det hittade hon 3 färgburka. Färgerna var svart, vitt och grön. Färger hon kunde ha användning av om hon skulle kamouflera sig.

Vanessa Treens satte ensam uppe i ett träd, hon hade tidigare på dagen hört inte mindre än två kanonskott. Nu satt hon bara och väntade på att karriäristerna skulle komma, för det måste ju vara de som är ute och dödar folk, eller hur?
Men istället för 3 stycken karriärister såg hon bara hur en ensam Little J komma gående. Och när Little J märkte att det satte någon i trädet vände hon sig om utan att bry sig om vem det var, hon hade nämligen redan kastat kniven. Och sedan hördes det avgörande kanonskottet.

Pixi hörde kanonsmällen, ännu en död. Tre döda på en dag, det var egentligen inte så mycket, men Pixi hade inte väntat sig så många som skulle dö IDAG.
En liten del av Pixi önskade att det inte var Vanessa Treens. Hon ville ju ändå att om hon inte vann skulle den andra från hennes distrikt göra det. Men man kanske inte alltid får som man önskar, även fast det är det man vill mest, påminde Pixi sig själv.

Bra kapitel.

SUPER! Du skriver jättebra!

I DIED! Men skitbra!!

Super! Jag är skitglad för att jag lever

Känner mig hemsk... Jag dödade! Bra kapitel iaf

AZUUUM ♥♥♥

Asså omg, 2 sponsorgåvor, jag känner mig så hedrad! Undrar vem min sponsor är...

EIRA!!! D:

Farväl!
VINN DET HÄR FÖR MIG NU ♥