Rolla med mig?;)

Jocelyn ser på Alice med en frågvis blick. Hon har inte talat på åratal med någon annan än sig själv. Hon vet knappt hur man för en vanlig konversation längre.

"Jag känner för att prata, föra en riktig konversation med någon.."

Jocelyn ser medlidsamt på henne. Hon förstår henne, till viss del. Men Jocelyn är inte säker på om hon ska tala för att Alice vill det. Sedan skulle hennes röst vara hes och konstig.

Hanna bara tittar ner och nickar för sig själv.(Jag brukar göra så ibland..)

(Hette din char inte Alice? ._o)

Jocelyn ser på den andra och undrar om det inte är värt att tala. Men det förstås. Då kommer hon veta att Jocelyn ljugit i alla dessa år. Är det värt det? Nja...
"Prata på." Väser Jocelyn med en hes röst.

(ja )

"Kan du prata?" frågade Alice förvånat.

Jocelyn nickar.
"Ja, jag kan prata." Säger hon och harklar sig för att få rösten att låta någorlunda normal.

Alice ser förvånat på Jocelyn.

"Berätta inte för någon, snälla." Ber Jocelyn då hon tycker om att ses som den stumma flickan som ingen vill ha något att göra med.

"Jag lovar! så länge jag får prata med dig!"