The Alicia Spinnet Games

GOOD LUCK, vi väntar med spänning!

Ja, det blir kanske lite sent

Jag tänker vänta ända tills jag somnar, även om det känns som om jag kommer somna om ca. fem minuter

Jag vet inte om jag hinner...
NÄ, JAG HINNER INTE, FÖRLÅT FÖR MINA TOMMA ORD! MEN PAPPA ENVISADES MED ATT TITTA PÅ EN "OTREVLIG" FILM, SÅ JAG KUNDE INTE VISTAS I VARDAGSRUMMET... JAG SKA FÖRSÖKA FIXA I HELGEN! FÖRLÅÅÅÅÅÅT!!!!!!

Det gör inget, skriv när du kan.

BLÖÖÖH, ska skriva nu, men NU SÄTTER PAPPA OCH BRORSAN PÅ EN NYYY FIIIIILM XC

Längtar tills det börjar! Hoppas du hinner skriva

Hoppas jag med!!

Hej alla! Nu kommer ÄNTLIGEN det första kapitlet! Men ni som väntade er ett blodbad måste jag göra besvikna, för jag ska nämligen först skriva ett intervju-kapitel! Nej, ingen kommer att dö i det här kapitlet. (Om inte annat av scenskräck.) Jag måste dock förbereda er på att det går lite annorlunda till i Delinora, där vi helt hoppar över ”vagn-åkningen”. Här blir deltagarna fotograferade innan intervjun och sedan när de intervjuas ser man bilden på en stor skärm. Bilderna finns längst ned i inlägget med namn, jag föreslår att ni tittar på dem INNAN ni läser, för dräkterna nämns då och då! Och bara så ni vet så suger jag på att rita på datorn
Jag måste också förvarna om att förutom det ni skrev i era mallar så kommer jag att göra personligheter av er/karaktärerna. Det kanske inte blir vad ni tänkt er, men allt som inte står i mallen hittar jag på. Lycka till!


Hej och välkomna till THE ALICIA SPINNET GAMES!
Ropar Bill Bobadill, programledare i intervjuerna innan the Alicia Spinnet games, glatt ut mot publiken som applåderar kraftigt.
”Detta är det sjätte Alicia Spinnet games, och det är en fantastisk…”
Bill Bobadill maler på, och bakom scenen sitter tjugotvå nervösa deltagare i vackra kläder och väntar…

amanda1104
Amanda1104 slår sig ned i sidenfåtöljen som om den vore gjord av moln och hennes sjal-halsduk böljar som vågor efter henne. Från publiken hörs ett ”Ooooh!” och Amanda ler glatt.
Bill Bobadill startar med några enkla frågor som ”Hur känns det?” och ”Hur tror du att det kommer att arta sig?” och publiken våndas av förtjusning av den glada och optimistiska flickan.
”Är du rädd för de kommande händelserna?” frågar Bill Bobadill.
”Åh ja såklart!” svarar hon glatt. ”Men jag fokuserar på träningen, så klarar jag mig så långt jag kan!” Amanda skrattar och publiken med henne. Hon ser sig runt på alla och känner sig arg. Väldigt arg. Men hon döljer det noga.

saganda
Saganda skruvar på sig i fåtöljen. Den är otroligt komfortabel men av någon anledning känns det ändå obekvämt.
”Nå, hur känns det att vara här?” frågar Bill Bobadill vänligt. Saganda kan inte låta bli att fnittra.
”Det är... nervöst.” mumlar hon fullt hörbart.
”Ja, det förstår jag!” skrattar Bill Bobadill. Saganda ler och känner sig konstigt nog lite bättre till mods. Resten av samtalet, eller intervjun, går relativt bra. Saganda märker själv hur blyg och nervös hon verkar, men när hon går av scenen känner hon sig både lättad och lite nöjd.

failarN
FailarN blänger ut på publiken. Hon blänger ännu värre på Bill bobadill. Bill Bobadill ler vänligt mot henne utan att märka att hon inte är särskilt mottaglig. Hon känner sig nervös och arg när hon sitter där, för hon hatar den här tävlingen. Att oskyldiga barn ska mörda varandra, det är inte rätt!
”Hur känner du dig?” frågar Bill Bobadill. FailarN ruskar på huvudet och blomkransen glider ned lite.
”Va... Ursäkta, vad sa ni?”
”Hur känner du dig? Hur känns det att vara här?” FailarN suckar. Hon måste varva ner lite.
”Jag känner mig... Nervös.”
Bill Bobadill ställer många frågor och FailarN börjar slappna av, men två gånger under intervjun reser hon sig så häftigt att bordet ramlar och hon får tvinga sig själv att inte rusa iväg.

Ellie Lovegood
Ellie Lovegood sitter som en drottning i sidenfåtöljen och betraktar Bill Bobadill med överlägsen min. Hon är inte nervös, hon vet att hon är fem gånger mer värd än människan framför sig, hon är ju med i Alicia Spinnet Games!
”Välkommen Ellie Lovegood! Står allt rätt till?” säger han glatt. Ellie fnyser och ger honom en nära på ovänlig blick, men han verkar inte märka det.
”Går träningen bra? Din tia var ju riktigt imponerande! Ryktet säger att du är en fenomenal knivkastare!”
Till svar drar hon smidigt upp ostkniven från det uppdukade bordet (till deltagarna att knapra på) och svingar den i luften. Den passerar en centimeter från Bill Bobadills näsa. Publiken ”Oooohar” ljudligt. Bill Bobadill skrattar glatt men Ellie Lovegood noterar nöjt att han är chockad. Ingen kommer bry sig om att hon bara är tolv.

Sixtis
Sixtis slappnar av i fåtöljen. Siden kanske, tänker han. Eller kanske...
”Och hur står det till här då?” skrattar Bill Bobadill. Sixtis ler lite nonchalant. Han föredrar att ta det lugnt, stress är bara onödigt.
”Det är väl okej,” mumlar han.
Bill Bobadill blir nyfiken och nästan hela intervjun går åt när han försöker gissa vad Sixtis tänker på. Publiken skrattar när han går av scenen.

Therese91
Therese91 sätter sig mycket motvilligt i den röda fåtöljen. Hon korsar armarna som band över sig. Sluter sig som en mussla.
”Och hur tror du att det kommer gå?” frågar Bill Bobadill glatt som om han hade frågat om vädret. Therese morrar dovt, som en varg. Hon drar åt sig en frukt från bordet och mosar den i näven. Den röda saften rinner nedför hennes arm och fläckar den grå klänningen. Det blir stora röda fläckar. Therese bryr sig inte.
”Jag ska krossa dem,” fräser hon. ”Jag vill vinna. Jag ska vinna!!!”
Hon reser sig upp och klämmer sönder vindruvorna. Bordet blir kladdigt av fruktsaft och blåbärsjuice, som droppar ur kannan hon råkade välta.
Therese välter bordet, skriker frustrerat och stormar av scenen. Hon vägrar gå ut igen, trotts Bill Bobadills vädjanden. Hon känner sig nöjd med intervjun. Hon sade bara en mening, vilket hon räknar som lyckat. Hon vill vara brutal.

Isabella Malfoy
Isabella Malfoy stirrar på platsen där bordet stod för en liten stund sen. Synd, tänker hon. Hon är väldigt sugen på vindruvor. Nu är det bara en lila fläck kvar. Om hon ska döda någon, så ska det vara Therese91 först, bestämmer hon tyst.
”Isabella Malfoy, välkommen hit!” säger Bill Bobadill glatt. Isabella ler tillbaka.
”Tack så mycket!”
Bill Bobadill ställer många frågor och Isabella Malfoy svarar dem lugnt.
”Hur tror du att det kommer gå i tävlingen då?” Frågar han. Isabella skrattar bittert.
”Jag ska göra det jag kan. Jag vill vinna, och jag ska kämpa för det!”

Twix
Bill Bobadill tittar avslappnat på Twix, som tittar avslappnat tillbaka. Hon orkar inte bry sig så mycket om intervjun, och det var det hon bestämde med sin handledare också. Nonchalant och lite lat, perfekt roll för henne.
”Nå Twix, hut känner du dig?” Frågar Bill Bobadill. Twix rycker på axlarna. Så fortsätter nästan hela intervjun, och det är så hon vill ha det. Hon ska överraska alla.

luna99
Luna99 tittar sig förundrat omkring på kamerorna och människorna i publiken. Bill Bobadill sitter framför henne och skrattar vänligt. Luna granskar honom uppmärksamt. han har en turkos afroperuk och matchande blåsilvrigt ögonskugga och läppstift. Hon ser också att han har lite marmelad på den cerise-färgade sammetskavajen.
”Nå Luna99? hur står det till här då?” ler Bill Bobadill. Luna tänker lite och ler mot honom.
”Det känns lite konstigt faktiskt!” säger hon spontant och snurrar tofsen mellan fingrarna.
”Det kan jag förstå!” säger Bill Bobadill och skrattar glatt.
Bill Bobadill ställer frågorna och Luna99 svarar... På sitt eget lilla sätt!

95mas
95mas känner sig lite nervös och lite uttråkad. Han har väntat på nio andra deltagare. Bill Bobadill håller just på att sätta sig i fåtöljen, men har lite svårt att krångla sig ned i den eftersom någon av någon anledning har proppat dit en stor fluffig kudde.
”Lite hjälp?” föreslår 95mas vänligt. Bill Bobadill nickar tacksamt och 95mas drar bort kudden. Bill Bobadill slår sig ned med en suck, sedan börjar han ställa frågor. 95mas svarar intelligent på frågorna och publiken blir imponerad.
”Så, vad brukar du göra på fritiden då?” Frågar han.
”Du menar brukade” säger 95mas bittert. ”Jag går i skolan. Och på loven är jag hos min kompis... Jag satsar ganska hårt på studierna.”
”Jaså, vilket är ditt favoritämne?”
Och så fortsätter resten av intervjun, 95mas får svara på en massa frågor. Han är glad att han hittat något att prata om.

LillLuna
LillLuna lägger benen i kors och studerar naglarna, som är blåmålade för att matcha studentdräkten. Hon kollar in i kamerorna och slänger flätan över axeln, och sänder sedan ett charmigt leende mot Bill Bobadill, som betraktar henne från sin egen fåtölj.
”Välkommen hit LillLuna!” Säger han glatt. ”Hur känns det?”
LillLuna skrattar och rätar på sig lite.
”Jag är såklart nervös!” ler hon.
”Men mitt liv har alltid varit för tråkigt.” I två sekunder håller hon en bister min, sedan ruskar hon på sig och skrattar igen. Intervjun går bra och LillLuna avslutar med en blinkning mot kamerorna.
”Och ett stort tack till alla er som håller på mig!” ropar hon storslaget innan hon travar ut.

Nelly1513
Nelly1513 trippar in på scen i takt till tickandet som omger henne, tack vare dräkten. Hon sätter sig, vrider på huvudet och analyserar snabbt läget, som hon brukar. Hon tittar granskande på Bill Bobadill, som skrattar när han ser henne. Hon liknar en tickande ekorre.
”Vad har vi här då? Du ville visst inte komma försent!” skojar Bill Bobadill. Nelly skrattar.
”Tick tack, tick tack!” imiterar hon. ”Nej men nu får vi skynda oss!”
”Så rätt, så rätt!” säger Bill Bobadill. Han ställer sina frågor och Nelly 1513 svarar snabbt och utan att tänka.

Matilda weasley
Matilda weasley tittar ner på de glänsande metallstövlarna. Kläderna hade, som tur är, blivit fodrade på insidan innan hon var tvungen att ta dem på sig. Bekväma, tänker hon, men opraktiska. De är för stela. Hemma skulle ingen ta på dem till arbetet. De skulle föresten bara bli nedkletade med olja i fabriken. Bill Bobadill försöker fånga hennes blick över det (nya) välpolerade bordet.
”Hej och välkommen, Matilda weasley!” säger han med vänlig röst, som om hon vore ett litet barn som lätt kunde bli sårat. Fast det var ju så många betraktar henne. Hon är den yngste av alla tävlande.
Bill Bobadill ställer många frågor, man bara försiktiga. Tillslut frågar han:
”Du kan väl berätta lite om ditt liv därhemma?”
Matilda slår ner blicken och börjar tala.
”Jag jobbar i en av de största fabrikerna bland maskinerna. Min mamma dog... I en olycka, så jag blir omhändertagen av en vårdare tillsammans med fjorton andra barn. Vi jobbar i fabriken hela dagarna. Och vi får ledigt en gång i månaden, den första söndagen. Då tvättar vi bort all olja och får lov att gå till stan. Jag har en vän där...”
Hon tystnar. Publiken är som tagen av berättelsen.

Ronald Weasley
Ronald Weasley sänder en självsäker blick ut över publiken. Spridda skrik och hurrarop hörs. Det märks att han redan är mångas favorit, vilket inte är konstigt, han är det många skulle kalla den perfekta killen. Men när han tänker det själv håller han inte med. Han har alltid känt sig ganska osäker.
”Ronald Weasley! En ära att ha dig här!” utropar Bill Bobadill och sträcker ut armarna i en välkomnande gest. Samtalet tar start, och Ronald gör allt han behöver: han skrattar, skämtar, skickar blickar ut i publiken och kommer med fräsiga kommentarer.
”Nå, vad ska du kämpa för ute på arenan?” frågar Bill Bobadill knipslugt.
”För min flickvän” säger Ronald Weasley. ”Jag lovade henne att göra allt för att vinna.”
”Och vad heter hon?”
”Mariette.”
Fyra ”Mariette” i publiken svimmar, och några stönanden hörs.

Lavender3088
Publiken bländas av ljuset när Lavender 3088 träder ut på scenen. Hon andas djupt för att tvinga ned illamåendet.
”Det är inte värre än radio” viskar hon till sig själv, precis som hennes handledare sa. Fast det är ju det, hör hon en röst i huvudet säga. Det är värre.
Och ja, det är det. Lavender har alltid varit blyg, alltid haft scenskräck. Det är lättare i radion, när ingen ser en.
Hon sätter sig, blundar och föreställer sig inspelnings-apparaterna framför sig, skötta av mamma och brorsan. Ett leende växer i ansiktet.
Lavender 3088 vänder sig mot Bill Bobadill. Han ska just till att öppna munnen, men hon hinner före.
”Välkommen Bosse! Hur känns det?” frågar hon fräckt med tillgjord pompös dialekt. Bill Bobadill sitter som förlamad av chock.
”Hur visste... Mitt andranamn..?” sedan hårdnar hans ansikte till en sträng min, men Lavender kan se den vänliga glimten i ögat.
”Jag glömde nästan vem jag hade framför mig... Sändaren i ‘Morgonskratt’ va?”
”Det var mamma som hittade det där, inte jag!” skrattar Lavender 3088 tillsammans med publiken.
Leendet håller resten av intervjun, men när Lavender går av scen kräks hon i en kruka.

Sovsvampen
Sovsvampen tittar framåt medan dräkten sköter underhållandet. Färgerna sprakar runt henne. Metallen sköter sitt jobb.
”Oj oj oj, vilken dräkt!” säger Bill Bobadill. ”Din designer var riktigt flitig! Vem har du?”
”Meggan” svarar hon, utan att nämna att det var hennes idé. Skryt leder ingen vart.
”Ja, hon är allt bra duktig! Alla minns väl när hon gjorde sina deltagare till sprakande skelett! Alla trodde att hon hade dödat dem med elen i dräkterna.”
Under intervjun framgår hur smart Sovsvampen är. den avslutas med att hon stolt berättar om den egna uppfinningen ”Degshöpin”.

ernin
ernin skrider fram till fåtöljen i den långa gula klänningen, men trots att hon är väldigt söt döljer den den inte de starka armarna under. När hon sätter sig vippar vingarna stilla på ryggen. Bill Bobadill börjar med att berömma hennes skönhet och hon skrattar glatt.
”Trivs du bra här i Tréen*?” frågar Bill Bobadill.
”Absolut, allt är så flott här! Träningscentret är grönare än Gustens grönaste grödor!”
Bill Bobadill och publiken skrattar åt ordvitsen. ernin fortsätter.
”Men jag längtar hem väldigt mycket, allt är så fridfullt bland fruktträden.”
Hon tänker sorgset på apelsinerna som hon och syskonen skötte om.
”Rättare sagt – jag längtar frukt-ansvärt mycket!” Alla skrattar.

*Det finns en stor ö i Delinora med de tre mäktigaste städerna på, som inte deltar i The Alicia Spinnet Games. En av dem är Tréen, där deltagarna tränar och intervjuas m.m.

HarryPotterr
HarryPotterr sitter i fåtöljen. Hon är vacker i sin blomsterdräkt, men hennes ansikte är sorgset. Hon längtar hem fruktansvärt mycket och har gjort det sen de anlände till staden. Fast hon och ernin brukar muntra upp varandra på kvällarna. Hon fattar inte att de ska döda varandra... Eller åtminstone bli dödade båda två. Harry Potterr vet säkert att om någon av dem skulle vinna så kommer det vara ernin. Hon är både stark och snabb. Båda är lika bra på naturen.
”Hej på dig, fröken solsken!” ler Bill Bobadill. HarryPotterr ler tillbaka, ett sorgset leende.
”Ha ha, jättekul Bosse.”
Bill Bobadill rodnar och publiken skrattar.
”Du kan visst ge svar på tal, precis som din vän! Förresten, känner du och ernin varandra sen tidigare?”
”Vi går i samma klass.”
”Jasså!”
Intervjun slutar med att HarryPotterr håller något slags tal om hur hon längtar hem och att hon ska göra vad hon kan på arenan men att hon säkert kommer att dö. Det blir bra och hon känner sig lite gladare när hon går.

Tuva Weasley
Tuva Weasley blänger stint på bill bobadill. Han skruvar nervöst på sig.
”Välkommen, Tuva weasley!”
Tuva svarar inte, utan fortsätter bara blänga. Det fortsätter på samma vis. Bill Bobadill ställer frågor och Tuva Weasley svarar nästan inte alls. Men det framgår ändå att hon är värdig rävdräkten, hon verkar både listig och misstänksam. Snart kommer de fram till ämnet alla väntat på.
”Du tog alltså en liten flickas plats?” lirkar Bill Bobadill.
”Ja”, svarar Tuva.
”Hon är din granne, inte sant?”
”Ja.”
”Känner du henne närmare?”
”Nej.”
”Varför anmälde du dig då som frivillig?”
”Det var synd om henne. Och jag har inget att förlora. Jag ska slåss för min familj.”
Publiken är imponerad, och Tuva ler listigt. Hon har fångat dem.

Soda
Soda sätter sig i fåtöljen och publiken jublar. Öronen gungar på huvudet och hon skruvar nervöst på sig.
"Jasså, en kanin?" komenterar Bill Bobadill. Soda nickar nervöst. Öronen fladdrar fram och tillbaka, och hon skrattar glatt med publiken. Många frågor ställs och Soda fnissar och skrattar för att behålla den bedårande rollen.
"Nå, soda? Kommer du klara dig i tävlingen?"
"Jag ska vinna!" säger soda bestämt. "Jag har tjugofyra nyfödda kalvar att ta hand om när jag kommer hem. De är mitt ansvar, jag tänker inte överge dem!"
Publiken skrattar men Soda sitter med bestämd min, och folk blir lite nervösa när de inser att hon menar blodigt allvar.

Putte
Putte tvistar den stora knappen på snickarbyxorna, runt runt. Hon tittar inte upp på Bill Bobadill, publiken eller kamerorna.
"Hejsan Putte!" säger Bill Bobadill.
"Hej" säger putte och många skrattar eller suckar "Ååååh!" när de hör hur pipig hon låter. Putte vet själv att hon låter barnslig, men hon tycker inte om det. Ansiktet hettar och hon blänger ut i publiken.
"De som skrattar får minsan med mig att göra!" Skriker hon gällt och hoppar upp med knutna nävar. Publiken tystnar.
"Lugn, lugn!" ropar Bill Bobadill smått förskräckt. "Ingen skrattar!"
Efter intervjun vet alla att ingen bråkar med Putte.

Vanessa Treens
Vanessa Treens träder in på scen. Det gnistrar om henne.
"Du och Putte har matchande dräkter ser jag!" säger Bill Bobadill förtjust.
"Men inga knappar för min del" svarar Vanessa enkelt. Publiken skrattar.
"Du är visst den andra i din familj som deltar i Alicia Spinnet Games!"
Vanessa Treens biter ihop och nickar.
"Din förtjusande kusin, inte sant?" spinner Bill Bobadill vidare. "Det blir väl dubbel ära och rikedom om du vinner!"
"Hon är inte förtjusande!" exploderar Vanessa. "Och hon delar varken med sig av ära eller pengar! Jag avskyr att..." hon tystnar, för hon vet att om hon fortsätter med 'Jag avskyr att behöva vara med i den här skittävlingen' så blir hon nog den första som råkar ut för spelledarnas vrede.

"Och det var alla våra deltagare!" ropar Bill Bobadill glatt.
"Jag hoppas att ni har valt en favorit som ni kan sponsra, skicka bara ett meddelande direkt till vår ärade Alicia Spinnet med vem ni vill sponsra och vad ni vill sponsra med! Nu är det snart dags för Alicia Spinnet Games att börja!!!"
Från publiken hörs ett vrål, och samtidigt ligger tjugotvå nervösa deltagare sömnlösa i sina sängar.

Bilder

Superbra!!!

Snygga dräckter.