Svart EMO

MEGABRA!

jag e en idiot som inte kan ett sk*t om HP... jag har oxå en ff som heter Hämnden e ljuv!!!!!!!!!! SOM JAG INTE SKRIVER PÅ...
Kolla in Ginny!!!!'s FF Svart EMO på http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=16668&page=1 !!!!
Jag gillar POP, Rock, Tekno och Rock'n'Roll!
Transformers 1 2 3, X-men, Hancock, Independanse Day, 2012, The day the Earth stod still, Världarnas Krig m.m. är mina favofilmer!
Artister: Queen, Red hot Chilly Peppers, AC/DC och HamerFall!!!
Damtidamitdam.... Legacy of Kings! [Legacy of Kings!] 4 ever 2 sorvaivell!!!!!!! GITARR SOLO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! FTJIIIIIIIIIIIIIIII!!!!
hehe....
LET THE HAMER FALL!!!!!!!!!!!
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=16668&page=1 !!!! KOLLA KOLLA KOLLA!!!!!!!!!!
O_O RAPE FACE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOUUUUUUU
UUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU
UTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTTCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCC
CCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCCHHHHHHH
HHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
HHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
!!!!!!!!!!!!
PAPPA KLEV PÅ MIN FOT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
MWAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!
blah blah blah!!!
BRRRRRUM BRUM BRUUUUUUUUM BRRRRUM!!!!!!!! JAG ÄR EN MOOOOTOOOOORRRRRRRRRRR CYKEL!!!!!!!!!
TCHICKA TCHICKA TCHICKA! TCHICKA!
HJULEN PÅ BUSSEN SNURRAR RUNT RUNT RUNT! =.="
:p LIPA LIPA KÄRLEKS PIPA! :p OM DU LIPAR MERA SÅ BLIR DU KÄR I FLERA!


HHHHHHHHHHHHHHHHHH


UUUUUUUUUUOOOUUUAAUBUAAUUUOOOUUUUUUUUUUU
UUUUUUUUUUOOOUUUAAUBBUAAUUUOOOUUUUUUUUUUU
UUUUUUUUUUOOOUUUAAUBCBUAAUUUOOOUUUUUUUUUUU
UUUUUUUUUUOOOUUUAAUBCCBUAAUUUOOOUUUUUUUUUUU
UUUUUUUUUUOOOUUUAAUBCCCBUAAUUUOOOUUUUUUUUUUU
UUUUUUUUUUOOOUUUAAUBCCCCBUAAUUUOOOUUUUUUUUUUU
UUUUUUUUUUOOOUUUAAUBCCCCCBUAAUUUOOOUUUUUUUUUUU
UUUUUUUUUUOOOUUUAAUBCCCCCCBUAAUUUOOOUUUUUUUUUUU
UUUUUUUUUUOOOUUUAAUBCCCCCCCBUAAUUUOOOUUUUUUUUUUU

k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k k

HAHA LÄS OCH FATTA NADA

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!

Okej förstår jättebrakapitel

love...

Här är ett kort kapitel till alla underbara läsare! Egentligen har jag ingen aning om vad jag ska skriva, så jag ber så hemskt mycket om ursäkt om mitt kapitel blir tråkigt xD

Kapitel 22

Kimberlie
När jag vaknade den morgonen så hörde jag hur någon nynnade utanför tältet. Jag kröp ut ur min sovsäck, borstade tänderna (utan tandkräm, för den var slut) och gick ut. Det var en mulen, kylig dag, så jag drog min militärjacka tätare omkring mig. Nicholas och Luke satt vid brasan och grillade lite kött.
Jag stod och betraktade de en stund, innan de märkte mig.
-Men god morgon, Törnrosa, sa Luke glatt.
-Hur många år sov du? 1000? Frågade Nick retsamt.
Jag rodnade inte.
-Nja, jag har för mig att jag sov en natt. Och det betyder att DU inte kan räkna, gav jag igen.
Luke gav mig en road blick.
-Ni bråkar som ett gammalt gift par, sa han.
Både jag och Nicholas rodnade häftigt.
Jag visste bättre än att säga emot, för då skulle han bara fortsätta. Istället så sa jag:
-Ja, visst gör vi det, instämde jag. Och du då, Luke? Lämnade din fru dig? Kanske på grund av dina illaluktande sockor?
Nick och Luke skrattade. Sedan blev Nick allvarlig.
-Ärligt talat, Luke, dina sockor luktar förfärligt. Kan du inte parfymera de eller något?
Luke log.
-Du vet, mina fötter jagar bort all god lukt. Det skulle vara slöseri på parfymen, som vi faktiskt inte har.
-Noterat, skrattade jag.
Vi stimmade och stojade hela frukosten (som bestod av grillat kött). När vi alla var mätta och fulla med energi, så sträckte jag på mig och sa:
-Dags att packa ihop då? Vi måste gå vidare.
Det var en vecka sedan Nicholas kommit på att vi inte var i den Förbjudna Skogen, och nu var alla uppfyllda av en önskan: att hitta en civilisation.
Nu, när vi visste att vi inte längre var i magiskt område, började vissa saker gå upp för oss. Luke kunde inte ha kommit in i den Förbjudna Skogen, han var ju mugglare. Vi hade alltså hittat honom i den gröna mugglar-skog vi var i nu. Det betydde att vi visste ungefär hur länge vi varit i vanlig skog, eftersom det var så länge vi vart med Luke.
Förresten började träden stå glesare och glesare. Det var ett tydligt tecken på att vi snart var på öppen mark.
Vårt humör steg i takt med varje kilometer vi gick. Vi var uppfyllda av mod, för vi visste att det inte var långt kvar till vår destination; en by eller liknande.
Egentligen hade vi ingen aning om det bara var öppen mark och ängar vid skogens slut, eller samhällen som det bodde människor i. Men vår längtan efter mänsklig närvaro (förutom varandra) och ett riktigt hem var tillräckligt stor för att övertyga oss om att det var en by som väntade.

En morgon, när vi gick, så hamnade Luke lite före. Jag och Nick gick bara efter honom, tysta.
-Var är Luke? Frågade Nicholas plötsligt.
-Va?
Jag såg mig omkring. Vi hade förlorat honom ur sikte.
-Kom, sa jag och fortsatte gå framåt i raskare takt än förr.
Nick var mig tätt i hälarna.
Vi gick tysta i kanske 5-10 minuter, och bortsett från skogens egna ljud hörde vi ingenting. Ingenting som tydde på att Luke var i närheten.
Men plötsligt hörde vi ett högt rop. Både jag och Nicholas hoppade fem meter upp i luften. Vi stirrade på varandra och sa i kör:
-Luke.
Vi började springa mot ljudet, och plötsligt stod vi i skogens slut. Jag skulle blivit överlycklig, om jag inte mötte den hemska syn som jag gjorde nu;
En man med i huva höll i Luke med en kniv mot hans hals.
-Ser man på, sa mannen. Är det inte våra förrymda Hogwartselever och mugglar-barnmördaren?
Jag stirrade på Luke för att få en förklaring, men Luke gav mig bara en skrämd blick. Jag tittade på Nicholas, men han bara stirrade på kniven.
Lite sent insåg jag att den var blodig. Kniven hade skurit Luke, bara en aning, men nog för att det skulle börja blöda. Luke stirrade på mig med en hjälplös blick.
-Så, sa mannen i huvan, förklara er.
Varför verkade rösten så… bekant? Min talförmåga verkade borta. Nick öppnade och stängde munnen flera gånger, men inget ljud kom ur den.
-Ska jag kanske… döda den här killen?
Jag skakade häftigt på huvudet.
-Nåja… Jag kanske kan ge honom till mugglarpolisen, och tjäna lite pengar.
Plötsligt insåg jag vem det var. Han hade varit hemma hos mig och mina föräldrar, och försökt värva de till dödsätarna. De hade sagt att de skulle tänka på saken. Jag försökte minnas hans namn, men det var som helt borta.
Min talförmåga kom tillbaka, och jag skulle precis säga något, men Nicholas hann före.
-Pappa, viskade han.

ojojoj! såååå spännande!

Jäklar stackars nick

spennande!

^mm