This feeling I have...Could it be... love?

Haha, va bra då Och tack ^^

mera

Mer till alla underbara personer som läser ^^ ♥
Och ja, Scorp har nu en påhittad syster vid namn Isobel :3

Låten hittar ni här: http://www.youtube.com/watch?v=BJbrc8nnQCo

---

Kapitel 21 - Krossat julhjärta
Del 2

Scorp

”When I see you smile,
tears run down my face
I can’t replace
And now that I’m strong I’ve figured out
how this world turns cold and it breaks through my soul
and I know I’ll find deep inside me I can be the one” …
The Red Jumpsuit Apparatus’ Your Guardian Angel dunkade i mina öron. Hörlurarna med motiv av svarta och vita orkidéer var placerade over mitt blekblonda hår; ytterligare en julklapp. Från min mamma i det här fallet. Örhänget som Rose hade gett mig skavde lätt mot den svartfärgade metallen, men det var endast ett litet störningsmoment, inget jag hängde upp mig vid.
Mitt rum i herrgården var just nu höljt i ett dunkel, eftersom det enda ljuset som jag tillät i det var solljuset som sken genom de tunna, svarta gardinerna, och ett ensamt, rött stearinljus i sin mässingsstake på skrivbordet. Jag låg i sängen, sjönk nästan ner i det pösiga täcket i vitt och rött som höljde de vita lakanen. Draperierna – som gjorde att sängen påminde mycket om min säng på skolan – var dragna runt sängen och lät mig vara i min egen lilla värld. Visst hade vi gäster, många dessutom, men jag hade varken lust att träffa mina far- och morföräldrar eller min moster. Eller någon av min fars alla arbetskamrater. Eller någon annan för den delen. Visst kunde det verka konstigt på julafton av alla tider, men jag hade aldrig varit en så särskilt sällskaplig person. Det var mycket trevligare – enligt mig alltså – att umgås med familjen bara, samlade vid granen och kanske till och med en öppen spis. Inte i middagssalen, med en massa tråkiga personer från Ministeriet, och farmor och farfar som inte ens verkade tycka om mig. Jag visste inte varför, men det var antagligen för att jag hade några mugglarfödda vänner och dessutom var kompis med några i Hufflepuff och Ravenclaw. Och, såklart, en hemlig nära vän i Gryffindor.
En knackning hördes på dörren och jag reste mig suckande upp för att öppna. Där utanför stod min mamma med en lätt irriterad min i ansiktet, håret fritt hängande i eleganta lockar och med en mörkblå klänning på sig. Tätt bakom henne stod min syster Isobel – fyra år yngre än jag – i sin vita klänning och röda band fästade i flätorna. Jag såg ointresserat på dem.
”Vad vill ni?” frågade jag trött och ignorerade blicken som min mor gav mig. Hon såg förnärmat på mig och gjorde en gest med handen mot trappan.
”Ska du inte komma ner och hälsa på våra gäster?” frågade hon och la huvudet på sned. Isobel rörde otåligt på sig och jag förstod att hon längtade ner till asken med choklad som moster hade haft med sig. Jag suckade.
”Nej mamma, jag vill faktiskt inte”. Mamma såg besviken ut och verkade sedan släppa det: hon hade ju trots att levt med mig, sin osällskapliga son, i över tretton år och hon kände mig tillräckligt väl för att veta när jag inte ville umgås. Jag drog mig ett steg bakåt och gav henne en tack-du-kan-gå-nu-min. Mamma suckade, vände sig om, tog Isobel i handen och började gå nerför trappan. Jag stängde dörren och strosade tillbaka till sängen igen. Väl där damp jag ner och slöt ögonen för att låta refrängen i låten fylla mitt huvud.
Jag kastade en förströdd blick på min mobil – den senaste modellen av iPhone – och såg att Rose hade svarat på mitt sms.
”tack, ses på torsdag, puss ♥”
Jag drog på munnen och knappade in svaret.
”längtar redan… ♥ puss tebaks”. Jag skickade det och la mobilen på överkastet, med skalet uppåt eftersom jag egentligen inte LAGT den på överkastet, utan snarare SLÄNGT den där. Skalet hade samma motiv som mina hörlurar (en svart och vit orkidé) men den hade också en liten speciell detalj. Det var specialbeställt så att namnet Rose var ingraverat precis under orkidéen; något jag inte hade berättat för henne.
Låten led mot sitt slut.

Jättebra, ser fram emot nästa kapitel^^

Mer här!
(Första delen av ett kapitel)

---

Kapitel 21 - Krossat julhjärta
Del 3

Rosie

Jag satt och petade i kalkonen, lyssnade på de vuxnas prat om politik, kläder och vädret i Sydamerika. Fast egentligen lyssnade jag inte: jag satt och såg intresserad ut eftersom jag skulle spela artig värd. Vad jag faktiskt ville var att gå upp på rummet igen och fortsätta skissa på min bild av Hogwarts, som jag påbörjat under eftermiddagen. James, Albus, Lily och Hugo hade redan gått – eftersom Hugo var ganska liten så var det ingen som brydde sig om han gick från bordet.
Visst var det trevligt att äta julmiddag tillsammans med Mr. och Mrs. Potter, farfar och farmor och farbror George, men jag var faktiskt inte på humör för det. Presenterna skulle öppnas senare, och inte ens det verkade muntra upp mig. Glädjen jag hade känt tidigare verkade ha gått upp i intet och jag hade en sorts orolig klump i magen. Som om något dåligt var på väg att hända…

James

Jag vandrade uttråkat omkring på övervåningen. De andra yngre (och fåniga) barnen (jag var knappast ett barn) hade sprungit iväg in på Hugos rum och jag själv, som inte hade någon lust att följa med, var nu ensam på övervåningen. Dötrist.
Jag hade precis bestämt mig för att gå ner till de vuxna igen – herregud, ingeting kunde vara mer tråkigt än det här! – då jag såg att Roses dörr stod på glänt. Driven av min nyfikenhet, och av min personlighet som marodör, gick jag tyst in i rummet. Där inne var det mörkt och tyst, gardinerna var fördragna och dammkornen i luften var synliga i ljusstrålen från dörröppningen, där de virvlade runt i en evig dans. Långsamt gick jag över den röda mattan som var lagd på golvet, fram mot hennes säng. Där satte jag mig ner. Tja, man hade det i alla fall bekvämt.
Det var först då jag märkte mobilen som låg på överkastet.

O.O vad kan han hitta i hennes mobil?

Det får du veta här

...
HANDUPPRÄCKNING DE SOM VILL DÖDA JAMES! D8<

---

Kapitel 21 - Krossat julhjärta
Del 4

James

Jag tog upp den, fingrade lätt på den och låste upp den. Ha, hon hade inte ens aktiverat grafiskt lösenord: slarvigt av henne, hon hade ju faktiskt en extremt smart marodör till kusin. Och nu talar jag inte om Albus!
Bakgrundsbilden var en bild av hennes halsband. Det som hon haft på sig under middagen alltså. Jag tänkte förstrött att det var snyggt innan jag kollade på bilden. Bilden var inte på framsidan (den sida jag hade sett) av halsbandet, utan baksidan. Gravyren där fick mig att rynka ilsket på ögonbrynen. ”Från S till R. Amour infini”. Shit. Rose och Scorpius, oändlig kärlek va? Töntigt like hell.
Jag gick in på meddelanden, och såg att hon hade ett obesvarat sms från gulleponken-Scorp. Fast det hette han ju egentligen inte, han stod listad som ”Scorp ^w^♥” i hennes kontakter… I vilket fall som helst öppnade jag deras konversation och bläddrade genom meddelandena. Sliskigt och sockersött alltihopa. Hm. Halsbandet var visst en present från Malfoy – har jag nämnt att jag tyckte det var väldigt fult?
Jag kom ner till senaste meddelandet och läste det.
”längtar redan… ♥ puss tebaks”. Jag kände hur ett grymt leende spred sig över mitt ansikte. En idé hade poppat upp i mitt huvud, då jag läste deras my little pony- konversation. Elak, ja. Men inte orimlig. Detta var chansen att skilja dem åt som jag hade väntat på.
Jag började knappa in svaret.
”hej igen Scorp… sry om jag stör men asså jag vill typ ta en paus… asså typ för alltid… jag tycker bara inte att vi passar ihop… dessutom borde du överge den där fula frisyren du har; den är töntig ;|ja o vi ses nog inte på torsdag för jag vill liksom inte se dig mer bara så du vet asså”
Oh, sweet revenge. Det lät inte trovärdigt, men av vad jag kunde se så var det ungefär det språket som Rosie använde sig av. Med lite tur skulle Malfoy ta det på allvar, dumpa henne och ja – om han sårade henne så hade en liten detalj gått snett, men jag kunde alltid muntra upp henne. Som med en Hogwartstoalett till exempel.
Glatt visslande gick jag ut ur rummet.

hahahahhahaha, jag vill inte döda James, visst jävligt elakt, Men KUL!!!!!!
Töntigt like in hell, yeah

Hehe, det var meningen
"Ha, hon hade inte ens aktiverat grafiskt lösenord: slarvigt av henne, hon hade ju faktiskt en extremt smart marodör till kusin. Och nu talar jag inte om Albus!"
Nöjd ewê

***

Mer kommer kanske idag, eller imorgon... Så mycket kan jag lova ^^

haha, I ♥ you, för du har gjort James så awesome
Han har ju rätt, liksom, ser fram emot att läsa nästa del!