Den stumma häxan...

Jättebra!
ser fram imot nästa kapitel

SUPER!

Ravenclawsome!!

Jag ska till stan nu men det kommer säkert ett kapitel ikväll!

mer!

AWSOM!

bra kapitel

Kapitel 19: Pannkakor och ett skrämmande fynd…
Vi och Farbror John hade jätteroligt tillsammans. Det visade sig att han var trollkarl, vilket jag aldrig hade trott om honom.
Han visade oss dem mest konstiga trollkonster, till exempel så förvandlade han en leksaksrobot till en äkta! Den sprang runt och jagade oss tills batterierna tog slut. Sedan skulle Farbror John göra mat.
”Farbror John, kan inte du laga mat åt oss?” Frågade Tim och Farbror John log retsamt mot honom.
”Klarar du inte av det själv, Timmy lille?” Retades Farbror John och buffade undan Tim som såg allt annat än glad ut.
Farbror John viftade lite med sin stav och kylskåpet öppnades. Ur den kom mjölk, ägg och lite annat som jag inte uppmärksammade så värst noga.
Sedan kom en bunke, vispar och en stekpanna utfarande från ett annat skåp.
”Se upp!” Skrattade John och Amelia undvek med nöd och näppe att bli träffad av en stekpanna. Men ingen skada skedd eftersom hon också började skratta. Det resulterade i att Tim skrattade och Reg log.
Jag intresserade mig för själva matlagningen.
Förundrat stirrade jag på bunken med smeten som hällde upp sig själv i stekpannan och det enda John gjorde var att leka dirigent verkade det som. Han lade dessutom upp pannkakorna på fem fat, och han viftade bara med staven så hände allt han ville!

”Så, varsågod.” Sa han och allihop satte sig och åt. Även han såklart. Det tog inte lång tid innan Tim och Reg ätit upp. Amelia var inte långt efter men jag blev mätt rätt fort, mamma hade alltid sagt att jag åt för lite.
”Ska du äta den?” Frågade Amelia försiktigt och jag när jag skakade på huvudet nappade hon snabbt åt sig den sockerdränkta maten.
När alla var klara och mätta sa vi hejdå till Farbror John.

”Hej då Farbror John, kommer du tillbaka imorn?” frågade Tim och Farbror John log.
”Antar det, dina föräldrar kommer väl inte hem i morgon eller?” Retades han och rufsade sedan till Tims hår.
”Hej då, Amelia.” Sa han sedan till Amelia som log.
”Kalla mig lilla flickan.” Skrattade hon glatt, hon hade faktiskt blivit god vän med John under kvällen.
”Visst, lilla Amelia, Hej då Reg. Hej då Elisa.” Han klappade mig på huvudet när han sa det. Tim kramade om honom.
”Ses, Farbror John.” Sa han glatt och Farbror John gick ut genom dörren. Efter ett par minuter kunde man höra pickupen starta och åka iväg. Till slut blev det helt tyst.

”Okej, vi går upp på vinden. Där ska vi sova.” Sa Tim glatt och vi följde efter honom upp, väl uppe såg jag att det fanns alla möjliga saker där till exempel en kista och ett plastskelett. Jag gick genast fram till kistan och öppnade den.
”Blood ge mig ditt blod, dödlige...” Jag hoppade till och ramlade bakåt en vampyr hade rest sig ur kistan och stirrade på mig med röda ögon, den hade väst fram orden.

Mitt blod?

Jäääätte bra!

spännande.