Hjärta av silver [SV]

Jättebra! ♥

Tack! Det var en bra start på dagen för mig! ♥


Jag har varit ganska duktig och skrivit nästa kapitel också, det kapitlet är väldigt långt! Så efter några fler kommentarer lägger jag upp det!

JIIIIIPPIIII!
Kommentera, kommentera, kommentera!

Helt freaking azome!

Jättebra

Du skriver jättebra! Intressant handling!

19. Snapes avundsjuka

Hon kunde höra raska steg på det fuktiga golvet bakom henne, om det var Cormac som försökte hinna ikapp henne för att irritera henne till döds så lovade hon att hon skulle utöva en Crucio. Men som tur var, så visade det sig vara Malfoy, han trängde sig förbi henne utan att ens titta på henne.
Den oförskämda, vackra idioten! Vart var han på väg egentligen, han hade alltid så himla bråttom! Tänk om han hade något i kikaren? Hermiones prefekt instinkt tog över. Det var bäst att se efter.

Hon började gå fortare, mycket fortare. Hon föjde honom på avstånd med hans rygg som mål. När hon hört sina högljudda steg bli ännu högre stannade hon till i en sekund och förde handen för munnen för att dämpa sig själv.
”Muffliato.” Så, nu kunde han i alla fall inte höra henne.
Sedan fortsatte hon att gå.
Malfoy var defintivt inte särskilt tyst av sig, han andades högt och raspigt. Hans steg ekade genom korridorerna och fick tavlorna att skaka på huvudena i avsmak. Hon hörde till och med en av dem mumla något om att 'pojken saknade respekt'. Det skrattade hon åt.

Till slut så stannade han vid en helt tom vägg, hon stannade hon med och skyndade sig bakom en av statyerna. Hon lade märke till att han stängde ögonen och mumlade något för sig själv, och sedan insåg hon var hon var.
Försökte Malfoy ta sig in i Vid-Behov-Rummet?
Det här skulle Harry vara intresserad av, så mycket han pratat om hur Malfoy var en dödsätare det hade blivit så tröttsamt till slut att hon sagt åt honom. Men just nu var hon inte så säker på att hon ville tala om det här för Harry. Hon ville inte höra honom tala illa om Draco.
En vacker dörr växte fram på väggen och personen som precis varit i hennes tankar öppnade dörren och stängde den sedan.
Hon väntade en sekund, hon hade tänkt vänta tills han hade kommit in i rummet helt. Men dörren började krympa så hon skyndade sig fram och slängde upp dörren.
Hon möttes av berg med saker, stolar, böcker, kläder, möbler, pelare, kvastar, skräp och till och med en liten fågel i en bur. Stackarn tänkte hon.
Det var väldigt varmt här inne så hon bestämde sig för att ta av den svarta manteln så att hon bara hade på sig skjortan och slipsen på överkroppen. Hon lämnade den vid en kittel som bytte färg mellan svart och brunt.
Hon vandrade vidare. Rummet var ju gigantiskt hur i hela Godric's namn skulle hon hitta honom?
Men då som ett mirakel hörde hon honom mumla något en liten bit bort, hon följde ljudet av hans röst och kom snart nog runt en gigantisk hög med saker, där bakom stod Malfoy med trollstaven framme och tittade på ett skåp. Hon bestämde sig för att köra med en överrasknings taktik, hon ryckte fram trollstaven och smög sig runt hörnet.
Malfoy höjde trollstaven för att göra något men det märkte hon inte. Hon slängde sig framför honom och kastade första bästa trollformel hon kunde komma på.
Pang.
Ett rött ljus spred sig över rummet och förblindade dem.
Ljuset slocknades och lämnade dem i mörker. Vad hade hänt?
Malfoy hade också kastat en förtrollning men den hade inte träffat henne utan något annat?
Mörkret började långsamt försvinna, som en soluppgång in snabbspolning. Hon kunde urskilja hans ögon i mörkret, de såg rasande ut. Grattis Hermione, du är nog inte den smartaste häxan i din ålder trots allt.
Nu badade rummet i det röda ljuset det hade gjort när hon först anlänt. Och hon kunde nu se att Malfoy hade blivit brun hårig!
Hon kunde inte hjälpa sig, hon vek sig dubbel av skratt, hon ramlade ner på golvet och rullade omkring. Det var det roligaste hon sett. Någonsin.
”Vad är det som är så roligt, Granger!?” Sedan tittade han på henne konstigt och höjde sedan på ögonbrynen.
”Vad har hänt med det hår, om du ändå försökte fixa håret kunde du väl gjort det mindre burrigt??”
Nu slutade hon skratta, hade något hänt med hennes hår? Hon reste sig upp och letade desperat efter en spegel eller något liknande. Hon fick nöja sig med en lite spegel hon hittade på golvet.
Och mycket riktigt, hennes hår hade förändrats. Det var nu kall blont. Nej rättning... det var Malfoy blont. Hon vände sig om fortare än den gyllene kvicken och kastade spegeln till Malfoy. Han fångade den med en liten bit tur och tittade förskräckt på sig själv.
”Jag har din hårfärg! Jag har smuts skalle hårfärg! AHHH!”
”Ta det lugnt! Tror du inte det är lika illa för mig!?” Svarade hon med avsmak.
Han slängde spegeln på golvet så att den gick i sönder i tre stora bitar.
För att irritera honom så tittade hon på honom skeptiskt och sedan på spegeln.
”Reparo.” Spegel bitarna flög ihop till den perfekta ovalen i den silvriga hållaren den varit i. ”Var inte så dramatisk, Malfoy.” Fortsatte hon.
Han hade satt sig ner och hade huvudet i händerna.
”J-jag kan inte visa mig så här...” Hans röst lät trasig och gäll, grät han?
”Draco Malfoy, gråter du... över ditt hår?” Skrattade hon fram.
”JA! Tänk om jag gör det då? Du förstår inte för ditt hår har aldrig varit som mitt!” Fräste han och tittade upp.
Hon kvävde ett till skratt och ställde sedan frågan som var anledningen till att hon var där. ”Vad gör du här?”
”Jag borde fråga dig samma sak, Granger.” Han hade huvudet i händerna igen och suckade.
”Om jag hittar ett sätt att byta tillbaka hårfärgerna, kan du svara på några frågor då?”
Han verkade tänka efter, han undrade nog vad det var för frågor.
”Jag antar att det är okej, men vissa saker kan jag inte svara på.”
”Duger för mig.” Sedan började hon cirkla runt skåpet för att leta reda på ett föremål som kanske hade orsakat hårfärgs bytet.

Efter ca tio minuter gav hon ifrån sig ett skratt, hon plockade upp en brun och gul låda och läste upp:

”Weasley's vassa varor presenterar: Hårvett och håretikett. En samling hår produkter som kommer att hjälpa dig på frillan du alltid velat haft.”
Hon öppnade lådan och plockade fram en tub.
”Snape's Avundsjuka. Ett schampo för rejält fett hår.” Hon letade vidare i lådan och tog upp en svart burk. ”Är din väns hårfärg fin? Skulle du kanske vilja ha den? Inga problem! Ha bara den här burken upp och ner när du utövar magi nära din vän. Så kommer era hårfärger att bytas automatiskt! Briljant eller hur?” Hon snurrade upp locket och kastade bort det, burken var tom.
”Ser ut som jag har funnit vår lösning, en ofärdig Weasley produkt.” Sade hon, och blinkade. Hennes titel som smartaste häxan i hennes ålder var åter hennes.

______________________________________

(Okej det är sent och jag är trött så om ni hittar något fel säg till xd)

Hoppas att det var bra att få ett långt kapitel ^^ Och tack för alla snälla kommentarer, i love you guys! ♥

Awsome! Fattar att du är trött, det är jag med

Brun hårig = Brunhårig
Smuts skalle = Smutskalle
Hår produkter = Hårprodukter

Jag tycker att du var duktig för att vara trött, är jag själv liksom, och det var bara några småfel

Amazing!

Jätte bra!