(PM) En mugglare på Hogwarts

Jag kommer att fortsätta, oroa er inte, jag håller på med ett nytt inlägg men jag har som sagt ganska många andra saker att göra. Men det kommer att komma mer! ♥

babababanbanbnabnabnabanba.. MERA!!!

MEEEEEEEEEEEEERA!

Kapitel 26
Ron hade tappat tålamodet. Och det rejält.
”HAN ÄR INTE PETER! HAN ÄR SCABBERS!” vrålade han och tappade balansen. Men Harry fick tag i honom i sista sekunden. Jag hade också hoppat fram om jag inte vetat att Harry skulle få tag i honom. Jag väntade på att Harry skulle vända sig till Lupin igen, men jag märkte att han ännu en gång tittade på mig. Nu började jag bli rätt så förbannad. Kan de inte tänka själva eller? Jag blängde tillbaka på honom och han ryckte till.
”Men en hel gata full med folk såg Peter dö. Det kan inte vara…” sa han frånvarande medans blicken flackade fram och tillbaks från Lupin till mig. Jag började verkligen tröttna på att alla bevakade varenda liten rörelse jag tog, och om jag nu så mycket tittade på Sirius så ryckte det till i Harrys högra arm. Den han höll trollstaven i. Sirius avbröt ilsket mina tankar,
”De såg inte vad de trodde att de såg!”
”Alla trodde att Sirius dödade Peter. Jag trodde också det.” han gjorde en paus, ”men det var innan jag såg kartan för ett tag sedan ikväll. Den ljuger aldrig. Och om den kartan visar att Peter lever så gör han det! Det är honom Ron håller i sina händer Harry.” Han betonade de sista orden extra mycket. Jag rynkade på näsan. Det var inte samma ord. De andra hade haft åtminstone nästan samma ord. Lupin var annorlunda. Han stack liksom ut på något sätt. Kunde det vara för att han var varulv…? Nä. Det borde inte göra någon skillnad. Sa jag till mig själv och slog bort tanken.
Jag tittade bort mot Harry och Ron och såg lättat att de tittade på varandra. De följde “manuset” i alla fall.
Jag tittade på Hermione och för en gångs skull talade hon som hon skulle utan att tänka i hundra år innan hon gjorde det.
”Men professor Lupin,” hon gjorde en liten paus, ”Scabbers kan inte vara Pettigrew, det kan bara inte vara sant, Det vet ni!”
”Och varför inte?” sa Lupin. Jag tittade irriterat på honom. Han sa fortfarande inte riktigt rätt. Det var inte helt konstigt men ändå.
Skulle inte du slappna av? Sa en röst i min skalle. Just det. Det skulle jag. Jag tvingade mig själv att inte bry mig när Hermione sedan sa,
”För att folk skulle veta om han var en animagus, på professor McGonagalls lektioner har vi studerat animagusar! Jag slog upp dem när jag gjorde mina läxor. Trolldomsministeriet har ett register där det står vad för djurskepnad som de registrerade häxor och trollkarlar kan anta. Det står också tecken för att känna igen dem. När jag slog upp Professorn i registret så stod det endast sju häxor och trollkarlar i det här århundradet! Och Pettigrews namn var inte med.”
Jag såg Harrys min och såg nöjt att han var rätt så paff. Jag tittade på Lupin och mycket riktigt började han skratta!
Då hörde jag plötsligt något. Ett knarr av golvplankor som någon gick på. Alldeles för tidigt! Tänk om Snape då kom innan han skulle! Lupin gick fram och tittade ut. Med trollstaven höjd.
”Ingen här…” mumlade han. Fel. Åh om du visste hur fel du har…




Kort och enligt mig ganska dåligt. Ni får tycka vad ni vill
Jag ber veeerkligen om ursäkt för sjukt dålig uppdatering! Det kommer mer!!!

Bra!

superbra!

Azum

MER

hejsan! Ny läsare som tycker denna fic är väldigt bra!

jippie! ny läsare