Två speciella syskon

RE;
"Du och din syster kommer få en ganska stor chock när jag berättar det här. Mr. Goyle, får jag be dig gå ut?" sa Albus vänligt. Jag satte mig bredvid Miranda i sängen och tog tag i hennes hand.
"Det är så att Voldemort är ute efter er. Hon drog efter andan. Voldemort var ute efter oss.

Rosalie;
Jag reste mig upp och tog ett steg bakåt, innan föll till golvet med en dov duns.
Jag hörde röster men det kändes som att de försvann längre och längre bort.
"Du kan inte fly" Sade någon, eller något..

Jag ryckte till och satte mig käpprakt upp.
Jag satt i en säng.
Ingen var längre i sjukhus salen.
Madam Pomfrey, som alltid hade behandlat mig och Miranda som sina barn, hade ställt ett glas saft och ett paket chokladgrodor på nattduksbordet.
Jag log inombords.
Miranda sätt längre bort och räknade prickar på persiennerna.
Hade hon inte fått någon choklad?
Jag tänkte på det rösten sagt, Du kan inte fly... Du kan inte fly? Vadå? Vad kan jag inte fly i från, och från vem?
Jag suckade.
Varför skulle allt vara så krångligt?
Jag bet mig i läppen, nu var det så här det var, och så här skulle det förbli.
"Miranda, vi måste ta reda på vem det är, och vad han vill" sa jag.
"Va?" Pep hon.
"Miranda! Var inte än sådan fegis, om vi inte kan ta reda på det, kan vi ju inte veta vad vi ska göra!" Sa jag och log charmigt mot henne.
Hon tittade skräckslaget på mig.
"Miranda" sade jag och himlade med ögonen.
"Vi måste prata med professor Dumbledore, han vet nog vad vi ska göra!" Sa jag och reste mig upp.
"AJ!" Sa jag när det knäckte till i nacken.
Madam Pomfrey skundade sig ut ur sitt lilla rum.
"Men lilla vän, inte kan du upp och springa nu!" Sa hon och tryckte mig tillbaka mot kuddarna.
"Men vi måste ta reda på vad professor Dumbledore tycker att vi ska göra med... Det här!" Sa jag bedjande.
"I morgon är du nog tillräckligt frisk" sade madam Pomfrey innan hon gick in i sitt rum, precis när jag trodde att hon skulle stänga den började hon prata igen.
"Det var en pojke här förut, mr Potter, han gav dig lite choklad" sa hon innan hon stängde dörren.
Potter? Harry? Harry Potter? Jag log lite. Jag måste hälsa och tacka.
"Då måste vi gå till professor Dumbledore i morgon då" sa jag leende till Miranda.
"Mm" mumlade hon.
"Bra!" Sa jag och lutade mig bakåt och slöt ögonen.
Efter en stund somnade jag...

Jättebra

Tack! ♥

Mer verkligen spännande!

Tack! ♥

^This

Tack! ♥

haha

Braa!Skriv meer!

Super bra