Skriva av sig-tråden

"Hej, har du blivit bättre?"
"Nej, jag har faktiskt blivit sämre.."
"Aha"

"Jag tror inte jag kommer komma.."
"Okej, varför?"
"Mår inte särskilt bra just nu"
"Okej"

"Hur äre nu då?"
"Jag mår sämre, faktiskt"
"Synd"

Det är så kul att ha vänner som inte bryr sig, eller som inte försöker att få det att låta som att de bryr sig. Jag orkar verkligen inte mer, jag har ingen aptit alls och är trött hela tiden. Jag har druckit en liten smoothie och ätit några få popcorn. Även om jag är så himla hungrig kan jag inte äta, jag vill inte trycka i mig något. För då känns det bara som att jag ska spy, och jag får en hel del ångest.
Och jag vet inte om det ens är mänskligt att vara så jävla avundsjuk, för det är så enkelt för mig att börja gråta om en ut av dem bara säger den andras namn. Jag tvingade mig själv till skolan igår, ville egentligen till skolan idag också, bara för att inte behöva sitta hemma och gråta med 40 graders feber.
Jag vet bara två personer som verkligen bryr sig om mig, och jag önska att jag inte behövde bry mig om alla andra mer än vad de bryr sig om mig.

En mysig dag

När jag vaknade kände jag att det skulle bli en fin dag idag. Min kompis, jag åkte till Stockholm och gick på Grönan det var mycket fint väder och vi åkte mycket kom hem nu ♥

Jag är trött på att vara empath OCH ha ett humör som går från överlycklig till deprimerad på en minut tiotals gånger om dagen. Eller glädje -> ilska -> ångest -> gråter. Jag kan inte gå en hel dag utan att ha blivit irriterad minst 3 gånger på något och det är ju bara jag som har det här problemet. Ingen står ut med mig och jag vet inte vad jag ska göra. däremot är jag nedstämd och arg i max 10 minuter och sen är jag "normal" igen.

Min älskade lilla tax finns inte mer. Hon blev akut sjuk och ingenting hjälpte Jag kan inte riktigt fatta det, jag har inte träffat henne sedan i påskas (hon bor hos mina föräldrar i en annan del av Sverige) så jag har ju inte upplevt den fysiska förlusten, i mina tankar tassar hon fortfarande runt på golven, ligger i sin älskade saccosäck eller springer runt och utforskar i skogen. Jag tror inte jag kommer börja gråta förrän om en vecka när jag kommer hem och hon inte möter mig helt överlyckligt i dörren.

Hon har varit en kär familjemedlem i 12 år, hon är den hund vi haft som stått mig allra närmast och betytt extra mycket för mig. Jag känner mig så okänslig som inte känner mig mer ledsen än vad jag gör, jag borde gråta floder i flera timmar. Men jag känner så lite just nu. Är det konstigt?

Hahaha äsch, varför låter jag mig själv alltid luras och tro att jag ens har några vänner...

i feel u.. :<

Är så irriterad på att jag alltid faller för det, gång efter gång...

Hur många dagar är du inne på nu, i vänta-för-att-se-hur-lång-tid-det-tar-innan-de-hör-av-sig-dealen du har med dig själv?

Me2. Så länge man själv är "drivande" så att säga o kontaktar dom o pratar så är det så bra men om jag inte skriver åt dom så märker dom inte ens att man existerar :z

Kattuggla Sex dagar nu