The cold in our bodies [PRS]

Byborna såg på de som red in och föll nästan på knä när de såg Alice.
"Skada oss inte." Hörde hon och hon skakade på huvudet.
"Jag kommer inte göra det." Sa hon och visslade på sina vargar.
"Vi ska vidare mina vänner. Kom ni får snart vila." Sa hon och red in på vägen mot Hugos slott.

Olivia tittade överraskat mot byborna som tillbad Alice på det där sättet. Hon verkade visa sitt rätta jag och de såg henne som den gudinna hon var. Olivia hade blivit van, såg Alice som sin vän. Skulle hon behöva tillbe Alice nu? Hon blev osäker.
Hon red efter Alice och vargarna.

"Jag tror hon närmar sig far. Ska vi öppna dörrarna?" Tristan såg upp och log mot Rion.
"Gissa vem som är snart hemma?" Sa han och började gå mot dörren.

Hon red vidare och snart skymtade hon det mörka slottet framför sig och hon såg ner. Hästan kunde orka hemresan igen men de svarta? Aldrig.
Hur skulle hon klara natten i ett palats som var så kvävande som Hugos? Klä sig i kläder som var som bly.
"Om de försöker kommer jag mörda dem."

"Ja, gör det." Hugo nickade och drog ett nytt andetag för att samla sig. De närmade sig alltså.

Olivia saktade in när de närmade sig det välbekanta slottet. "Vad märkligt det känns att vara tillbaka här..", sa hon och kände pulsen öka igen. Men hon behöll sitt lugn. Hon kände att hon var någon annan nu, än den personen hon var innan deras resa till Alices stad.

Hon stannade framför trappan och såg mot dem. Inte tänkte hon kliva av hästen.
"HUGO DITT KRÄK KOM UT!" Skrek hon och hennes vargar började genast att morra.
Lottie kom upp vid hennes sida och hon såg på sin häst som verkade helt utmattad. Försiktigt hoppade hon ner och kände hur ont hon hade i hela kroppen. Men hon såg mot Olivia och såg sedan mot dörren.

Ut genom portarna klev Hugo med Ivan och Maurice. Olivia tyckte sig skymta Rion och Leo där också. Hon höll sig en bit bakom. Det här var Alices fight.
"Alice..", sa Hugo lugnt. Verkade inte alls överraskad att se henne där igen. Kanske var för att han visste att halsbandet skulle ta henne tillbaka till platsen?
"..Så du kom tillbaka till oss. Kul att se dig igen." Han log brett och höjde en hand som i en vinkning åt hennes håll.

Hon hoppade med lätthet av och landade på den hårda stengången och såg på dem. Hennes bara fötter tog en smäll men hon gav honom en hård blick. Hennes ilska kunde man tydligt se.
"Konstigt för din son gav mig ett halsband. Det brände så mycket att jag var tvungen att komma tillbaka. Nu är det ditt jobb att ta bort det." Hon såg på vargarna som morrade dovt och hon placerade en hand på Avgrunds huvud.
"Som ni ser har jag repat mig något oerhört och jag vill fortsätta med mitt välmående. Ditt slott är döende." Hon blickade på dem och hon försökte skyla sin kropp med armen.
"Nå?"

"Är det en utmaning? Du kommer med så hårda ord, Alice.", sa han. Såg nästan road ut. "Tristan- ta av Alice halsbandet. Så ska vi se om hon blir på bättre humör." Han höll tillbaka ett skratt.
Det gick några sekunder. "Det ser ut som att din tid borta från oss har gjort dig gott. Det riktigt strålar om dig. Och kanske du har haft det lite för bra. För här visar du dig.. med förstärkning.", sa han och syftade på både Olivia, Lottie och vargarna.

Tristan gick fram och förde bort hennes hår och fick med lätthet upp smycket och visade henne det.
"Hur har ditt hår blivit så långt? Det är på marken." Han såg ääven hästen och såg mot sin far.
"Har du sett något så magnifikt som hennes häst?" Sa han och räckte Hugo halsbandet.
Alice såg på dem och klappade hästen.
"Då ger jag mig av igen. Jag kom bara för att få av halsbandet."

"Sakta i backarna.", sa Hugo. "Du går ingenstans. Du glömmer väl inte att du är Ivans ägodel?" Hugo nickade mot sin vän som stod en bit ifrån honom vid portarna. Ivan sträckte på sig en aning och blängde mystiskt åt Alices håll. En blick som Olivia var van att se. Ivan var sig lik..
"Du har inte tillåtelse att lämna oss. Se så, du har ju din packning med dig och allt. Det var ju praktiskt. Ta med det till ditt rum."