Life - Lupple & Medi PRS

"Jag bara undrade Mistril det är ingen anledning. jag har hört att han är rar." Han log och såg på Annabelle.
"Och du ska inte tala om bestraffningar." Han skakade sedan på huvudet.
"Jag menade inget illa Mistril så jag ber om ursäkt igen."
Han bugade sig och log.
"Jag ska kanske hämta någon åt dig?"

"Och vart har du hört om detta?" Frågade hon morrande, med tänderna blottade. Annabelle tystnade tvärt av mannens tillsägelse och backade några steg. " Du menade inget illa? Jag tror dig inte Sebastian. "Fortsatte hon och spände blicken i honom. " Om ett endaste hår kröks på min vän så kommer jag hålla dig som högste ansvarig och tro mig det vill du inte. "Viskade hon med en giftig ton i hans öra och släppte taget om honom och satte sig ned. "Ja det kan du göra, hämta mig en kvinna. En blondin. En trevlig blondin och ingen ska ha smakat av henne." Sa hon avfärdande och tog fram sin mobil och tryckte igång den. Han var säker, Ethan var säker. Ingen av dessa vampyrer kunde träda in i väktarens hus. Bara hon. Han var säker. Detta upprepade hon som ett mantra i sitt huvud. "Och en kille. "La hon till med ett sockersött leende och såg på Sebastian.

"Det är ditt tjänstefolk. Jag frågade om du inte hade någon men de sa att din var på semester. mistril det var bara en artighetsfråga." Han log och nickade.
"Det ska bli."
Han hade skickat flera sms där han sa att saknat henne. Skickat en bild där han satt i sin dinosaurie tröja och log stort.

Hon såg på honom och nickade. "Tack för att du berättade detta, jag ska prata med dem ansvariga för detta babblande. " Sa hon irriterat, vilka fler hade de pratat med? Hon kunde inte ens tänka sig in i den skräcken. Semester, det var dock ett bra svar. Hon såg på allt han hade skickat och sken upp av bilden. Hon skickade en bild på sig själv till honom och ett meddelande om att hon älskade och saknade honom och hoppades att han hade det trevligt hos Miss Olivia.

Han svarade att det hade han men han ville hellre ville vara med henne. Men visste att det som hon sa var lag.
Sebastien kom tillbaka med en blond kvinna och en svarthårig kille. De log vänligt, neg och gick fram.
"Åh Miss Mistril ni har ett sådant vackert slott." Kvinnan log mot henne.

Mi såg på smset och det gjorde ont men hon kunde inte direkt ta hit honom. Hon såg människorna som kom fram och log mot dem. "Åh tackar. " Log hon och såg sig omkring. "Slå er ned. " Föreslog hon och gestikulerade mot dem att sätta sig på stolarna bredvid hennes. "Sebastian, kom. "Log hon och vinkade honom mot sig och reste sig upp för att kunna möta honom. "Jag behöver din hjälp. " Sa hon och såg allvarligt på honom.

De satte sig på var sin sida om henne och såg på henne med ett leende på läpparna.
Sebastian kom tillbaka och gick närmare och lade huvudet på sned.
"Ja?" Han såg på henne och log mjukt.

Hon log. "Jag kommer ju sitta här med mina hm vänner, så du är lite mer fri att röra dig. Så jag ber dig att vara på denna tillställning med öron lite mer öppna än vanligt, öppna för någon benämning av min vän. Jag behöver veta vilka som ska dö ifall något händer honom. "Viskade hon i hans öra och backade. "Ha det trevligt på festen. "Log hon och backade bak och satte sig på stolen och såg på människorna. "Så berätta, vad heter ni?" Log hon.

Han nickade svagt oc försvann in i folkvimlet.
"Jag heter Vincent." Killen log, tog hennes hand och kysste den försiktigt.
Kvinnan log och såg ner.
"Fey." Hon log när hon såg upp.
"Jag är så glad att du valde mg. jag är så glad över att vara här."

Hon log. "Vincent. "Viskade hon och log stort av hans försiktiga kyss. "Du är gentleman. "Kommenterade hon innan hon smidigt tog sig ur hans grepp om handen och vände sig mot Fey. "Fey, vad fint. "Log hon och skrattade. "Glad, och varför är du det?" Frågade hon och smekte hennes kind försiktigt.