Pirates! PRS Medi & Vidomina

David nickade och såg sina bröder se sig om och såg sedan mot John.
"Ja han verkar vara redig. Men min mor säger något annat."
Han skrattade igen och log.
"Tja varför inte?"

Cun log och gick ner till köket.
"Vill du ha hjälp?" Han tog upp en kniv och en lök och började att skala den innan han snabbt skar den i småbitar.

John skrattade då igen. "Ja, Roy har berättat att er mor inte verkar vara så förtjust i honom." Han visste inte om det var sanning. Han hade sett kvinnan på håll, aldrig talat med henne, så han hade ingen aning om det var sanning eller inte. Den här vägen då.", svarade han då då David gick med på att dricka ett glas med honom.
Han ledde honom ner till sin kammare, mitt emot Ethan och Kiliahs rum. "Välkommen in, här, jag har en flaska undangömd i skrivbordet. En vet aldrig om besättningen får suget och sätter klorna i en flaska bakom min rygg. Bäst att vara säker". Han skrattade och tog fram flaskan för att ställa ner den på bordet. Han korkade den och hällde upp i två glas för att sedan räcka över ena till David. "Har du känt Kiliah sedan tidigare? Har ni träffats någon gång?"

Roy höll på att koka upp vatten över elden för att hälla i sina grovt hackade grönsaker i den. "Åh, Cun, jag hörde inte att du kom. Ja, tack. Jag vet inte vad jag ska servera grönsakerna med.", mumlade han och kände sig osäker. Det var längesedan han själv hade ansvaret för matlagningen. Förhoppningsvis kunde Cun hjälpa.

Han slog si ner och tog emot glaset.
"Og det stämmer. Hon hatar honom för att han stal hennes ängel." Han suckade men skakade på huvudet.
"Nej inte sedan hon kom med er. Kiliah var trots allt prinsessa." Han höjde glaset och drakc upp allt.
"Den var riktigt god."



Cun log och tog upp fisken de fått.
"Vi har fått den här grillad så kokta grönsaker med fisk låter så gott." Han log och började skära upp fisken.
"Visste du att hon hade bröder?" Han såg på honom.

John fnös av hans ord. Var det så illa? Hon avskydde honom? Han var en tjuv i hennes ögon? Det förklarade en del..John ryckte på axlarna och pressade fram ett leende. "Tur att deras vägar inte korsas så mycket då." John erbjöd sig att hälla upp i Davids glas igen och fyllde på utan att vänta på svar. Sedan hällde han i sitt och smakade av drycken. "Väldigt god.", sa han instämmande och smackade med läpparna. "Jag undrar vad Roy tänker laga för mat. Det blir spännande. Hoppas ni inte är allt för hungriga." John skrattade åt sitt skämt igen. Han visste ju att Roy inte skulle klanta sig. Hans matlagning var helt okej, enligt honom.
När David sedan berättade om Kiliah nickade han långsamt. "Jag förstår. Det förstås, hon hade sin egen krets att vistas i." Han lät fundersam och tänkte tillbaka på Kiliah. Igen brusade det i honom, han skulle få Zydar att lida efter det han gjort mot dem.
"Hur visste ni att vi kom hit? Hade Miliah skrivit till er?"

"Bra idé, Cun. Fisk blir bra.". Roy nickade och rörde om i grytan med grönsakerna. "Hm?", han hade kommit på andra tankar och såg upp då Cun talade till honom igen. "Jag är inte helt säker, det är lite suddigt från den kvällen jag och Miliah träffades, kanske hon har berättat." Han tänkte på hennes mor igen och ryste. Han hyste stor respekt för den kvinnan. "Har du några syskon, Cun?"

Han såg på honom med ett leende.
"Men hon älskar sin familj över allt annat. Vi bor kvar för vi tar hand om världshuset då och då." Han skakade på huvudet.
"Det börjar bli vinter och vi fiskade klart för säsongen igår." Han log och skrattade.
"Så vi skulle bara komma in och hjälpa till lite."

Cun skar upp fisken och lade ner i grytan innan han skakade på huvudet.
"Jag har inga syskon." Han log mjukt.
"Helt ensam."

John nickade. Han gillade att de var varandra lojala och kunde se likheten mellan Miliah och hennes bröder. De hade alla hjärtat på rätt ställe. De var att räkna med.
"Vilken tur att ni kom förbi då." Han höjde glaset i en skål och svepte innehållet i en klunk. Sedan drämde han glaset i bordet. "Kom, vi går upp på däck, jag hör hur de andra gör i ordning för fest. Säg mig, spelar du något instrument?", frågade John som fortfarande älskade att musicera.

"Och din mor, eller far? Var finns dem?", frågade Roy som inte kunde låta bli att känna sig en aning nyfiken på Cun. Cun talade inte så mycket om sig själv, tyckte han. Eller så hade Roy aldrig riktigt talat med honom. Roy upplevde honom som anonym, men han hade ju sett hur kaptenen och Cun kommit överens och förstod att han var en trevlig person. Roy gillade idén att bli vän med honom. Om Cun ville förstås.

"Åh det var så lite. Det var så trevligt att se er och speciellt vår syster. Vi saknar henne som ni kanske vet. Men hennes hjärta stals ganska hårt." David tog mer av whiskyn och han log svagt.
"Inget slår whisky eller vad säger du Kapten?" Han log och ställde ner glaset och lutade sig tillbaka.
Miliah kom in och såg på John med ett leende.
"Det är snart middag. Ska jag tända ljusen?" rågade hon och drog sin fäll över axlarna.

Cun kunde inte låta bli att le och såg upp på Roy.
"Värst vad du var nyfiken. Min mor och far är döda tyvärr. Jag är helt ensam och jag trivs så." Han smekte amuletten han hade runt halsen och lade huvudet på sned.
"Såja vi kommer snart Kiliah."

John log brett av Davids ord och nickade. "Vem kunde tro att Roy hade den förmågan?", skrattade han och menade att Roy inte vanligtvis var den som sökte spänning och romantik, men nog var det tydligt att Miliah och Roy älskade varandra. De hade funnit kärleken.
När han sedan kommenterade whiskyn skrattade han igen och nickade för att sedan greppa om flaskan och hälla upp mer till sig själv. "Ja, så är det väl.", Roy tyckte ju om rom, men whiskyn, det var något exotiskt, dyrare. Han gillade smaken.
När Milah sedan kom in i kapten Johns kammare vred han på huvudet för att se åt hennes håll. "Miliah! Vi talade just om dig!" Han hade först inte hört vad hon sa, men så kopplade han. Middag. Ljus. Tända. Ljus. "Ja. Jag menar..", han harklade sig. "..Ja, tänd ljusen är du snäll. Vi andra kommer strax."

"Nyfiken? Jag känner inte dig. Jag skulle vilja.", sa han då kort och ärligt. Han var inte säker på att Cun tänkte detsamma dock och bestämde sig för att fråga honom något mer om hans förflutna. Han betraktade amuletten kring hans hals och nickade till hans ord. "Ja, det är inte långt borta nu." Han iakttog amuletten och tyckte att den såg tung ut. Vacker, men tung.

Miliah log ett mjukt leende och försvann från hans rum.
Snabbt gick hon till byssan och tände ljusen och började att duka upp innan hon kikade in hos Roy och Cun.
"Hej älskling. Behöver du någon hjälp?" Hon gick fram och såg ner i grytan och log.
"Det luktar så gott."

Cun log mjukt och skakade på huvudet-
"Åh det gör inget. Du kunde inte veta eller hur." Han reste sig upp och gick fram till Miliah.

"Ja, middagen är klar nu. Cun hjälpte mig." Roy pressade ett litet leende åt Cuns håll och såg sedan på Miliah. Han var lättad, en aning, att hon kommit dit och gjort de sällskap.
Han vände sig mot grytan igen för att lyfta upp den. "Då går vi. De andra väntar nog."
Och mycket riktigt. Inne i matsalen satt de andra placerade vid bordet. Med Miliahs bröder. De diskuterade, skrattade och verkade trivas. Ethan hade dock inte anlänt. Han vilade ännu, gissade Roy och bestämde sig för att se efter Ethan efter de ätit. Ethan behövde också mat.
John ställde sig upp när Roy sedan satt sig vid bordet med de andra.
"Mina vänner! Ikväll äter vi tillsammans som en enda stor familj! Och skyll inte på mig om ni inte tyckte om maten.. det var inte jag som lagade." Alla skrattade en aning, de visste ju att Roy, för den större delen, stått för den.