PRS(Dragon Fantasy)

Ian nickade bara, "Då gör vi så, men kom när du vill." sa han bara och satte sig på en fåtölj med Selinas hand i sin.

Ina hade kommit in i deras rum och började tappa upp ett bad till sig. Hon började dra av sig de leriga kläderna.

Stefan nickade tyst och gick iväg till sitt och Inas rum. Han orkade inte se längre nu.

Selina var än helt tyst och stilla då hon plötsligt oroligt vred på sig, började snyfta och kvida.

Ina kom ut halvklädd.
"Jag tänkte bada, kom." sa hon bara och drog med honom in i badrummet.

Ian såg på henne, "Selina jag är här, jag Ian, ingen annan, jag lovar." sa han ömt och smekte hennes kind.

Stefan nickade igen och följde med henne in och klädde av sig. Han satte sig i badet och slappnade av lite.

Selina vaknade till och såg upp på Ian och snyftade högt. "Ian.." fick hon fram med hes och darrig röst. Hon sa dock inget mer än det.

Ina kom i badet med honom och la försiktigt armarna om honom.
"Hon kommer bli bra, det tar bara tid." sa hon mjukt.

"Jag är här älskade." sa han tog hennes hand.

Stefan stelande nu återigen till vid nämnandet av Selina. "Men tänk om hon inte blir det?" mumlade han oroligt och vred sina händer igen.

Selina kramade om honom hårt först men släppte honom snabbt och kved lågt, det gjorde ont.

"Hon blir det, Ian hjälper henne." sa Ina bara, inte för Selina var stark varken själsligt eller fysiskt tyckte Ina.

"Var har du ont?" frågar Ian med oro i rösten. Han kunde nog gissat vad som hänt.

Stefan nickade sakta. "Jag vet...Men hon har aldrig varit med om något liknande.." kved han fram sedan och kröp ihop.

Selina drog täcket upp till hakan. "Överallt" sa hon tyst. Det kändes som det i alla fall.

"Kanske inte, men man överlever." sa Ina talande av egen erfarenhet, det var därför hon inte ville besöka Selina.

Ian sa inget bara höll om henne försiktigt.
"Inte överallt." sa han mjukt.

"Jag vet...Men..Tänk om det här var för hemskt för henne? Tänk om hon aldrig blir sig likt?". Stefan var verkligen inte sig själv utan bara nervös och orolig.

Selina snyftade tyst. "Det känns som det...Allt gör ont..Mina armar, ben, mage, rygg, huvud...". Hon hade också diverse märken.